LockyerFox

Uslast känner jag mig när jag varit feg och min feghet har sårat människor jag inte vill såra. Uslast känner jag mig när jag inser det, med det är försent att göra något åt.
Jag var feg och feg är en skyddsmekanism och min skyddsmekanism gjorde att det jag var feg inför blev mycket värre än vad det blivit om jag inte varit feg utan modig. Men jag är inte såvärst modig. Feg, usel och ledsen på migsjälv.
Inte blir det bättre för att jag biter migsjälv i kinden fem gånger när jag sitter på bussen till skolan. Inte blir det bättre av att jag åker till skolan för att göra grupparbete. Inte blir det bättre av att grupparbetet går ut på att göra personlighetsprofiler. Inte blir det bättre av att jag gör en snabb överslagsräkning och inser att jagsjälv hamnar ganska högt på det som är dåligt att hamna högt på, och ganska lågt på det som är dåligt att hamna lågt på. Jag får min uselhet bekräftad även på papper.
Sådana dagar hjälper det inte ens att upptäcka att systemet släppt sina julöl. Sådana dagar hjälper det inte ens att titta på den finafina jackan jag unnade mig dagen före. Sådana dagar blir jag inte ens lite gladare av den här. Sådana dagar spelar ingenting någon större roll. Jag är bara usel. Helt jävla genomusel. Och feg.