Nr 574.
Och spindeln i duschen?
Den är kvar.
Eller, jag tror det i alla fall.
För jag vågar inte titta efter.
Och nej; jag vågar inte duscha.
Mardrömmen.
Mardrömmen!
Att stå där, alldeles naken, men schampo i håret. Och så kommer den krypande.
Mardrömmen.
Nej mina vänner. Jag återgår snarare till 1700talets hygienvanor. Rejäla mängder med torrschampo och när det tvättas så tvättas det i en spann. Eftersom jag fortfarande inte har varmvatten påminner även den proceduren om svunna tiders. Det värms vatten i en kastrull på spisen. Och det gick bra. Tills jag slog handleden gul och blå. Då gick det inte så bra längre.
Det här med att vara fräsh.
Det är ett ganska böjbart begrepp. Så länge det inte syns eller doftar, kan man vara hur ofräsh som helst utan att någon anar eller man får dåligt rykte.
Ja, förutom bland er förstås.
Bland er är mitt rykte förevigt befläckat.
För ni vet ju. Ni vet ju allt.
Nr 573.
Hej Moa.
Jag har hört att du och Ida S går långa höstpromenader och värmer er framför brasan efteråt? Det låter ju som ett himla mys. Får man hänga på?
Med vänlig hälsning
R. Lauren
Ps. Jag är vattentät. Ds
Nr 572.
Det sexiga med bets?
Ja just ja, ungefär så här:
Fem veckor senare...
Fast å andra sidan: Att spendera helgen med att mörkek-betsa en köksbänk är minst lika sexigt det med. Tro mig. Jag har provat.
Nr 571.
Om man vaknar en morgon med en handled i klarblå nyans, med kanter av lila och gult, kan man ägna ganska god tid med att vara glad för sin färgglada kropp, men med tiden upptäcker man att det finns saker själva färggladheten i sig hindrar en från att göra. Här kommer en lista på dem:
* ... knäppa bh-bandet.
* ... sy kostym.
* ... skriva manus med höger hand på datorn.
* ... åka till kostymförrådet och ta ner tunga lådor.
* ... öppna burkar.
* ... sätta upp håret i en boll.
Nr 570.
Kanske känner ni att SpindelIDuschen-temat börjar bli lite urvattnat?
Ptja, då är det dags att byta till en annan blogg, för här kommer det igen:
JAG HAR EN GIGANTISK SPINDEL I DUSCHEN OCH DÅ MENAR JAG INTE EN VANLIG STOR SPINDEL UTAN EN SÅNDÄR SOM MAN TITTAR PÅ OCH TÄNKER "VEM KAN DÖDA DEN? DEN ÄR JU LIKA STOR SOM EN CHEESBURGARE." SÅ NU ÄR JAG ODUSHAD. OCH JU MER ODUSHAD JAG ÄR DESTO MER TACKSAM BLIR JAG FÖR TORRSCHAMPOUPPFINNINGEN MEN NU KÄNNER JAG ÄNDÅ ATT DET NÅTT EN GRÄNS DÅ NÅGOT MÅSTE GÖRAS. Så jag åker hem till Simhopperskan och duchar.
Nr 569.
Min syster har skiljt sig. Och skilsmässor är sällan någon rolig historia. För någon.
Så vad gör man då, efter en sommar av separation?
Jo, man samlar diverse brudtärnor och gör nästan om det där man gjorde för några år sedan: Man styr upp en skiljs-hippa! Ett firande av Det Nya Livet!
Exakt så här kan det gå till:
Man samlas tidigt på morgonen och smider ondskefulla, men samtidigt kärleksfulla, planer inför dagen.
Man skickar ut sin bästa springare att kidnappa den intet ont anande singelmorsan.
Sen körs hon in till stan, dumpas på vald plats och får ett kuvet i sina händer.
När springaren försvunnit utom räckhåll tar hon av sig ögonbindeln och öppnar kuvertet. Där står ungefär "Gå till N:et i Navet och vänta där". Väl stående vid N:et i navet kommer det ut en kvinna och lämnar en påse med en ny lapp. I påsen ligger ett par högklackade och på lappen står det kanske: "Ta på dig skorna och lämna dina i utbyte, gå sedan till Åsas lägenhet". Och ja, så där kan det hålla på en stund.
Snart har det samlats ihop både pizzasallad och champagneflaskor och coctailglas. Då kan man nå fram till en sista station där man får veta att det är dags att sätta på ögonbindeln igen. Så då gör man det. Och väntar. När man väntat klart kommer det någon och leder in en i en bil, kör en stund, och leder tillslut in i en lägenhet. Där får man sitta på en stol medan det stäms upp i skönsång.
Skönsången kan tillexempel bestå av en omskriven version av Bad Romance. Ungefär som man hade det på sin möhippa, men lite tvärtom. Sen när man tar av sig ögonbindeln kan man börja gråta. Det ser ut ungefär så här:
Det uppmärksamme noterar att de högklackade är exakt samma högklackade som den yngsta brudtärnan hade på bröllopet och som framkallade en sån smärta i de små brudtärnefossingar att amputation kändes som ett vettigt alternativ. Exakt de högklackade fick SingelMorsan gå runt i. Rätt ska ju vara rätt.
Efter gråt, kram, lycka och champagneskål kan det vara så att den med biffigast överarmar brottar ner SingelMorsan på mage, så den får en helkroppsmassage, medan de andra gör i ordning maten.
Sen, när mat är ordninggjord kan det se ut ungefär så här i SingelMorsans nya kök:
Det är då man sätter sig ner, skålar - käkar.
Det kan se ut ungefär så här:
Ett antal timmar senare ser man ut så här:
Det är då det är dags för efterrätten! Efterrättsbordet styrs med fördel upp av yours truly, och resultatet kan se ut ungefär så här:
Jag ser inte, jag ser inte! kanske ni hojtar nu? Och nej, det kan jag förstå. För jag fick den rysligt dåliga kameran med mig, så det är inte i era synnerver det felar.
Därför bjuder jag nu på en närstudie:
Men ah, det var finare i verkligheten. Lovar.
Då är det dags för mumsning! Man mumsar. Man skålar. Man äter.
Och sådär håller man på, resten av kvällen, tills benen blir sladdriga och rösten släpig.
Det är då man kör ett varv karakoke!
Så, nu vet ni hur det går när man firar in Det Nya Livet!
Nr 568.
Har man inte kul får man göra sig kul, tänkte jag och fluffade upp håret i en orimligt hög alieninspirerad frisyr och gav mig av till Den Lite Mindre Staden för uppstyrning av överraskningsfest.
Nr 567.
- Höst, sa ni.
- Ok, svarade vi och boade in oss. I dubbel bemärkelse.
Nr 566.
Jag var på loppis och hittade en tallrik till dig, sa mamma.
Jag var i Tyskland och hittade servetter till dig, sa pappa.
Det visade sig att båda två hade extrem koll på läget.
Nr 565.
Ok. Den trogna bloggläsaren minns min kväll av fasa som jag skrev om för inte så länge sedan. (Den otrogna hittar referensen här) Det var natten jag var ensam hemma i Lilla Tjockas hus och spindlarna hängde feta utanför fönstren och mördarna tassade runt i slänten och kikade in. Jag kurerade emot båda sorter med stora lakan för fönstren.
Nåväl, det ni INTE vet är att natten, just den natten, efter så vaknade jag med en liten röd prick på utsidan knäet. En prick som ett nålstick eller ett litet bett. Och jag ba: SPINDELÄGG UNDER HUDEN ELLER DÖDSSPRUTA AV MÖRDARE.
Allt eftersom tiden gick utvecklades den lilla pricken till att bli en sårskorpa, som växte och växte. Jag höll det hemligt för er, kära bloggläsare, men jag dryftade ämnet med både Lilla Tjocka och Simhopperskan. Det här är vad vi kom fram till:
- Det är antingen spindelägg eller en mördare, jag vet inte vilket som skulle vara värst.
- Mördare?
- Ja.
- Hur då?
- Genom att smyga in om natten och sätta en liten spruta med gift i mitt knä.
- Det är inte vanligt att mördare mördar på det sättet. De brukar vara med direkta. Slå, skjuta eller strypa.
- Manliga mördare ja, men det är vida känt att kvinnor hellre mördar med list och gift.
- Utan motiv?
- Det finns motiv! Det finns de som sneglar på Lilla Tjocka och vill ha honom till sin! De finns de som inser fördelen med att leva med en snäll, fin och omtänksam liten reklamare. På gymet! De finns de som raggar på gymet!
- Ok. Ok, jag ger dig det. Men spindeln då?
- Den har lagt ägg. Innanför min hud.
- Äckligt!
- Ja. Jag hoppas på mördare.
Så gick tiden, och en dag var jag modig nog att pilla bort sårskorpan. Och under fanns: Ingenting.
What?! Ingenting? Inga små spindlar som sprang ut i friheten, inga mördarspår. Ingenting.
Lite lättad, och lite besviken.
Nåväl, två nätter senare ligger jag i min säng med Lilla Tjocka och känner hur det börjar klia på insidan andra knäet. Jag kliar och kliar. Går sedan upp, ser en liten prick och smörjer in med smärtstillande. Somnar.
Nu har tiden gått.
Och Lilla Pricken, Lilla Pricken har nu utvecklats till Stora Såret. Stora Kliande Såret.
Mördare eller Spindelägg undrar ni? Inget av det. De tankarna är bortspolande. Numera refererar jag snarare till min barndomsbästist Heidis mammas En DingDingVärld-tidningar. Där läste jag en gång om en kvinna som fick ett sår som åt upp hela henne. Det började som en prick i ansiktet. En liten, kliande, prick som hon upptäckte hos frisörskan. Exakt där. Exakt där är vi nu.
OCH PS!
Ps. Hur mycket jag än älskar er hjälpsamhet betackar jag mig fina kommentarer om vilken typ av spindel som kan ha lagt ägg under min hud, eller vilket typ av mördarbakterie det kan handla om. Jag är lite för skör för den informationen. Jag dör hellre i ovisshet. Ds.
Nr 564.
Lista på problem:
* Jag mår illa om jag äter frukost.
* Äter jag inte frukost mår jag illa.
