Nr 601.
- Vi ska på finfest! sa Lilla Tjocka.
- Hur fin?
- Jag vet inte, men fin.
- Får man gå som sitt allra finaste?
- Man bör. Man bör gå som sitt allra finaste.
Hurra, tänkte jag. Och sen: Jag har inget som är så fint som mitt finaste. Jag måste nog sy. Något svart. Något med mycket tyg. Så gick jag och la mig och kunde inte sova för jag vred och vände och funderade på allt som jag skulle kunna sy men inte kan sy för att jag inte har några pengar att köpa tyget för.
Så slog det mig. Mitt i mörkaste natten slog det mig: Den Döda Exflickvännens Balklänning.
För några år sedan bestämde sig en bekant till mig för att styra upp garderobsrensning. Jag fick en hög. I den högen låg Den Döda Exflickvännens Balklänning. Det var så den benämndes i alla fall. Vad det egentligen innebar vet jag inte. Eftersom jag bara var bekant, och eftersom den som träffat mig vet att jag i regel är knäpptyst innan jag känner någon väl, frågade jag heller inte mer om saken. Jag mumlade Tack och tog med mig den hem och hängde upp den hemma.
Och sen in i garderoben. Där har den hängt sedan dess.
Fyra nummer för stor, och massa tyg. Och lite läskig.
Perfekt!
Så, jag hoppade ur svettlakanen, slet upp garderobsdörren och rev ut klänningen. Kastade på den på dockan. Det såg ut ungefär så här:
Sen tittade jag lite här, lyfte lite där och nålade en nål. Och inspirerad av den här...
...blev det slutligen den här:
Okok, jag ser också att slutprodukten är långt från inspirationsprodukten. Men det var det mjuka jag ville åt. Det tjocka, fluffiga, kuddiga. Och det fick jag. Så jag är nöjd. Nöjd och redo för finfest.
Kommentarer
Postat av: Simhoppaerskan
Gud så flott! Ska du ha mellanlagret under eller över?
Postat av: Martinsson
Under såklart! Med tanke på materialet i kjolen kan den absolut fungera som vattenavstötande skal.
Trackback
