Nr 574.
Och spindeln i duschen?
Den är kvar.
Eller, jag tror det i alla fall.
För jag vågar inte titta efter.
Och nej; jag vågar inte duscha.
Mardrömmen.
Mardrömmen!
Att stå där, alldeles naken, men schampo i håret. Och så kommer den krypande.
Mardrömmen.
Nej mina vänner. Jag återgår snarare till 1700talets hygienvanor. Rejäla mängder med torrschampo och när det tvättas så tvättas det i en spann. Eftersom jag fortfarande inte har varmvatten påminner även den proceduren om svunna tiders. Det värms vatten i en kastrull på spisen. Och det gick bra. Tills jag slog handleden gul och blå. Då gick det inte så bra längre.
Det här med att vara fräsh.
Det är ett ganska böjbart begrepp. Så länge det inte syns eller doftar, kan man vara hur ofräsh som helst utan att någon anar eller man får dåligt rykte.
Ja, förutom bland er förstås.
Bland er är mitt rykte förevigt befläckat.
För ni vet ju. Ni vet ju allt.
Kommentarer
Postat av: Simhopperskan
Sist jag träffade dig luktade du inte illa. Kör på!
Postat av: Susanna S
Om man har tid över och vill låna en dusch är jag hemma och har tråkigt precis hela dagarna...
Svar:
LockyerFox
Postat av: Ylva Andersson
Jag har aldrig varit rädd för spindlar förut, men förra veckan när jag sitter på en föreläsning, börjar några bakom mig att skrika, jag vänder mig om för att se vad som står på, en kille säger åt mig att sitta still och sedan känner jag et hårt slag på axeln. Efteråt hittade jag en grön pöl på min axel. Rester av spindelinälvor. Efter det ryser jag av bara tanken något som andas och har åtta ben.
Det var en liten spindelanekdot från en tjej i England. Förövrigt röstar jag för mer smuts åt folket! (Eller att du hittar någon modig som kan kolla om duschen är spindelfri.)
Svar:
LockyerFox
Trackback
