Nr 786.
Trettioårsdagen ja! Sån ångest jag har för födelsedagar. Inte för att fylla år, utan för själva dagen. Blir vemodig och vill mest krypa in i ett hörn och gråta. Var stressad. Hann inte fixa något firande. Vågade inte fixa något firande. Var rädd att sitta där ensam tjuo minuter efter utsatt tid med ballonger och saftglas och sugrör och inse att det inte kommer dyka upp någon. Lilla Tjocka visste om min ångest. Syrran lika så. Så några dagar innan dagen F fick jag ett sms från min syster där det stod: Ta sovmorgon på torsdag, resten är fixat.
Och lite vet ni ju redan om: Efter sång och champagne i trädgården när klockan slog över till 00:00 blev jag kidnappad och medtagen till Lilla Tjocka Reklamarens place. Där väntade rödtjut och sedan en bäddad säng. Dagen efter, på själva dagen, väcktes jag av sång och sånt jag gillar.
Munkar, till exempel.
Och jordgubbar med tillhörande champagne.
När det hade druckits och ätits en stund fick jag höra att det var dags att klä på sig. Så jag klädde på. Min festligaste blåsa, dagen till ära.
Och efter det; Skutt in i bilen!
Men vart skulle vi ta vägen? Vi åkte och åkte och just som jag var helt bergsäker på att vi skulle till syteryster svängde vi in exakt här:
Och där stod exakt den här:
Och den skulle, om man fick tro skylten rätt, bli min! Min alldeles egna, punkteringsfria, rostobefintliga, välsmorda cykel!
HURRA! Med blommor och allt! Vi spände fast den på bilen och hoppade in igen och körde ut på motorvägen. Mot götet! Och hem till mig. Där väntade sånt här:
Släkt och vänner i trädgården!
Vi åt tårta, öppnade paket och sånt där som hör födelsedagar till. Och jag tänkte att det här var en riktigt, riktigt, fin dag. Så himla fint överraskad blev jag. Men när släkten började känna sig sugna på refrängen fick jag veta att det var läge att hoppa i en annan blåsa och snofsa till sig lite. Det var tydligen inte slut på överraskandet där. Så jag lydde. Snofsade, och sedan hoppade vi på en buss.
Hopphopp. Skuttskutt.
Sedan landade vi exakt här:
Vi gick upp för en trappa, ut på en terass och in i ett orangeri. Där vankades drinkskålande:
Samtalande:
Väskletande.
Nötätande
Bildatagande:
Samt lite iphonande:
Efter en stunds nöje var det dags för verkligheten att komma ikapp. Detta i form av ett quizz om yours truly. För varje rätt svar vann jag 30 kr till en drink. Ingen lek hörni. Frågorna ställdes, svaren levererades och juryn funderade...
... och argumentrade.
Jurymedlemmarnas roller utkristaliserades ganska raskt: Det fanns de som tyckte alla svar var rätta svar även om de var fel, och andra som tyckte att ett rätt svar är ett rätt svar och allt annat är fel. Men jag skötte mig bra, samlade ihop till en rejäl balja alkohol. Failade på att veta exakt hur mycket rödvin man kan få in i en puckoflaska (vilket jag verkligen borde veta) och vilken tid på dygnet jag är född. Kvart i 05:45 visste jag. 15:15 hävdade juryn. Min självbild ruckades.
Sedan var det dags att röra på sig igen. Vi åkte buss. Efter bussen fick jag en ögonbindel på mig och leddes runt. Upp för backar. Ner för backar. Tills jag slutligen hamnade här:
Ölprovning i Elins trädgård!
Av bilden att döma kan man tro att vi bara provade äcklig öl. Det gjorde vi inte. Jag satte de flesta ölsorterna på blindtestet. Hurra för mig! Efter provandet började magarna kurra och vi hoppade in i en taxi med en garanterat packad taxichafför. Han tog oss hit:
Där satt vi resten av kvällen, åt, drack och pratade. Sedan gick vi hem och välte ner i sängarna. Alldeles utmattade. Och jag var mitt lyckligaste. Tänk att jag har så himla fina och omtänksamma människor runt om mig som styr upp en dag bara för mig. Ingen ångest på hela dagen. Bara massa massa glädje och ödmjukhet över att få ha dessa fina männsikor i mitt liv. Jag får tårar i ögonen bara jag tänker på det.
TACK.
Dagen efter vaknade jag upp till följande sms från min mor. En etta hade mystiskt smugit sig in i quizjuryns facit. Min självbild stabiliserades igen. Skönt.
Kommentarer
Postat av: Simhopperskan
Nu grät jag med en skvätt! Åh vad jag önskar att jag hade kunnat vara med men jag jobbade. Jag saknar dig kära Moa.
Postat av: Moa
jag saknar dig med min finaste simhopperska, men nu är du i sthlm och gör viktiga saker för stadens ungdomar - och det är till och med viktigare än ett trettioårskalas! Men snart kanske vi ses igen, vem vet?
Trackback
