Nr 955.
Så, jag diskade. Igen. Och slant. Igen. Och skar upp mig. Igen.
Men, vad gör en uppskuren handled när man budat hem en sån här fantastisk Ida Sjöstedt på tradera...
Och det är ju snällt. För ingenting gör en sjukling så uppmuntrad som att bli konstant påmind om allt det mysiga den missar.
Nästan ingenting! tänkte jag medans jag krängde på mig den och upplevde att gränsen mellan uppklädd och utklädd är hårfin.
Så gick dagarna och feber bröt ut i kroppen och jag fick gå och lägga mig. Med allra största sannolikhet har det uppstått en infektion i såret på handleden och kroppen har nu börjat försöka stöta bort armen. Det är en lång och smärtsam process och att feber uppstår är bara naturligt.
Så här ligger jag nu i febersvett och väntar på att det ska säga "plopp!" i axelregionen.
Lilla T tog på sig regnkläder och packade ner fika och gick på promenad upp till toppen av berget med A. Skickar bilder ungefär var 10 sekund på deras mysighet för att "muntra upp".
Och det är ju snällt. För ingenting gör en sjukling så uppmuntrad som att bli konstant påmind om allt det mysiga den missar.
Kommentarer
Trackback
