Nr 899.
Syrran skulle på fest. Någon behövde vakta barnen. Vi gört! skrek Lilla T, Andersson och jag unisont. Och Lilla T och jag tittade på varandra med en nöjd blick som sa exakt så här: Då kan vi ju passa på och låna duschen...
Vår dush funkar fortfarande inte. Och vi har börjat lukta. Illa. Så varje dusch vi kommer i närheten av är som en liten liten välsignelse.
Vi kom dit och vi hälsade på vaktningsobjekten. Vissa hälsade med mer engagemang än andra. Andersson med mest. Ett tag oroade vi oss för att hon glömt bort sitt ansvar som vaktare och trodde att det var för hennes skull vi samlats. Men efter att vi tagit henne åt sidan och pratat igenom situationen lugnade hon ner sig. Hon skulle vakta, det var inget snack om saken.
Jag klev in i dushen så fort jag kunde. Och duschade. Länge och varmt. Löddrade in både öron och tår. Dushade så varmt att varenda blodkärl expanderade till dubbel storlek och lyste i lilarött genom huden.
När jag klev ur dushen ville min storasyster passa på att ta en gemensam selfie. Hon tyckte att stunden var rätt. Alla tycker ju vi är så lika nu! Men jag kunde inte skaka av mig känslan av att det var något annat det rörde sig om...
Efter att min väna syster gett sig av tog Andersson sitt ansvar och tog ut de bägge vaktningsobjekten på promenad.
Alla får hålla i kopplet, det blir mest rättvist så! bestämde hon. Och vi löd.
När vi kom in från promenaden kände Andersson att hon gjort sitt och Lilla T fick ta över. Matlagning! Det kokades makaroner, skars grönsaker och tillverkades en jättegod sås med kvarg, olivolja och balsamvinäger som största beståndsdelar.
Efter vi fått i oss allt (ok, kanske blev det lite kvar av såsen) var det dags för lördagsgodisätning och filmtittning. Då steppade jag in! Den del av vaktandet som handlar om just godisätning är den delen av vaktandet jag gör bäst.
Så förflöt kvällen, och de bägge vaktningsobjekten somnade slutligen som små grisar i sina sängar.
Andersson, Lilla T och jag trippel-highfivade och klappade varandra på axlarna över vårt goda samarbete och våra perfekt kompletterande arbetsinsatser.
Nästa dag vaknade jag upp till följande sms:
Snipp, snapp, snut - så var sagan om barmvaktstrion slut!
Snipp, snapp, snut - så var sagan om barmvaktstrion slut!
Nr 898.
För några veckor sedan delade jag min fingertopp i två delar. Det gjorde ont.
Fingret blev ihopsytt och lite limmat. Häromdagen gick jag för att ta bort stygnen. Jag måste förvarna dig om att det inte är särskilt vackert ihopsytt, sa sköterskan. Och fel hade hon inte. Fingertoppen pekar liksom åt vänster. Hela fingret ser ut som i den där skräckfilmen då mördaren syr igen offrens ögonlock och sedan begraver dem levande. JAG hade kunnat göra det snyggare. Min systerdotter på 3 år hade kunnat göra det snyggare.
Jag funderade på att unna er en bild, men jag vet själv hur äckligt jag hade tyckt att det var. Levrat blod och skinn som lossnar är inte vackert. Ni får nöja er med att framkalla bilden i er fantasi.
Nr 897.
Fick ett paket. Paketet innehöll inte någon högtryckstvätt. Det innehöll sånt jag behövde.
Nr 896.
Vaknade av att A tog ett jämfotahopp från tröskeln och landade ungefär i höjd med min magmun.
Som jag gör varje morgon. Sedan klappas vi, kramas vi och biter lite på en leksak.
Det här med att ha hund. Så himla mycket bättre än jag någonsin kunde ana. Bara win hela tiden.
Nr 895.
För att vara ärlig ångrade jag mig rätt mycket på klippet. För att vara ärlig har jag inte haft page sen jag var femton. För att vara ärlig kände jag mig som en femtonåring igen. På det dåliga sättet.
Så jag tänkte att en dip-dye kanske skulle göra susen!
Allt som behövdes inhandlades; mörk färg till botten, ljusare färg till längderna. Nu skulle det bli nytt, tufft och vuxet! Och jag klenade i, sedan satte jag mig och väntade. Det såg ut ungefär så här:
Så rev jag fram mitt gamla fotoalbum och hittade...
Femton år. Exakt femton år och exakt samma färg.
Projekt Vuxnatillsig: fail.
Skit också.
Dagen efter upptäckte jag dock att om man lockar det, och alltid döljer halva ansiktet bakom något...
... så ser det...
...helt ok vuxet ut!
Jag kommer i framtiden alltid bära med mig något, förmodligen en bibel eller Nationalencyklopedi eller någon annan bok stor nog, att gömma halva ansiktet bakom.
Nr 894.
Vi hade en sjukt bra påsk. Överraskande bra. Och efter lång tids tråkigheter var "bra" precis vad som behövdes.
Jag inledde stark med att smyga runt om natten och stjäla blommor från ödeträdgårdar.
Och lät min hund nosa på sina relatives.
Vi tände ljus, drack vin...
... och lagade mat som tar lång tid att laga. Och åt den medan vi njöt av åsynen av mitt stöldgods.
Vi tog sovmornar.
Och åt frukost i sängen.
Till Anderssons stora...
... avund.
Vi hade på förhand bestämt oss för att ta tag i 80-talsheta gäststugan.
Så vi började med att plocka ut alla lådor...
... och plocka in dem på andra ställen igen,
Vi åt sillunch i det lustade huset.
Det fanns sol.
Snaps.
Och el sillo del dillo!
Vi rev väggar.
Och målade tak, lister och fönster.
Vi åt mat sent om nätterna...
... som var fantastiskt god.
Och vi somnade i soffan till dåliga filmer.
Andra dagar intog vi frullen här, på höjden.
Där vi snabbt noterade hur bra ljud fördas över vattnet och hur dålig musiksmak sommarstugeägarna på andra sidan viken verkar ha.
''Andersson kom på att hon gillade solen...
... och letade upp den så fort hon fick en chans.
Vi målade lite till...
... och vi grillade. Sent. Om nätterna.
Andra mornar åt vi frukost här. Här där det luktade nymålat och vi kunde beskåda vad vi åstadkommit.
Och så fick vi besök av våra favoriter!
Medan människorna fikade övade A på sitt Staffigaste flin. Det är till att börja bli tonåring.
Systerdöttrarna var modiga...
... för av hundrädslan märktes ingenting.
Syrran fick klippa till mig. Liksom jämna ut det lite. Sist hon gjorde den var jag 13 och hon lyckades klippa den ena sidan 3 cm kortare än den andra. Den här gången klarade hon sig bättre.
Niclas undervisade i olika ämnen...
... tillexempel om hur man bäst använder en högtryckstvätt..
... och var man borde gräva efter mask.
Även Lilla T blandade drinkar. De intogs i sol innan det var dags för...
... golvläggning.
Och poterdrickning kombinerat med föntermålning.
Andersson passade på att halka i färgen.
I slutet av påsken kom kiddosarna hem. Så vi grillade...
... och avslutade festligheterna med verandamåltid. Med mycket filtar.
Rätt bra, hörni. Och det var skönt. För nu är vi människor igen.
Nr 893.
Nu blir det drinkblogg, hörni!
Mitt bröllopsbloggsknarkande har lett mig in på avvägar. Avvägar med smak. Cocktailsmak.
Style me pretty living levererar cocktailsrecept som om det inte fanns någon morgondag, och vem är jag att neka ett smakprov?
Jag inledde med Wiskey Smash. El fabuloso! Och jag tänkte inte låta mig stoppas där, jag tänkte prova vidare. Och jag är inte den som inte vill dela med mig! Så. Här kommer redogörelse och recension av exakt 5 drinkar från nyss nämnda hemsida.
Som ni säkert noterar har jag inte tagit bilden nedan, det har SMP Living gjort. De har tagit några av de andra här under också. Ni kommer säkert se vilka.
Nr 1.
Den ultimata. Får 5 fyrar av 5 möjliga. Skulle kunna dricka den från morgon till kväll.
Lyckades inte fånga den på någon egen bild, men den såg ut exakt så där. Om inte smarrigare.
Dessutom lätt att blanda. Kan inte gå fel.
Nr 2.
Deras bild...
... VS min bild.
Helt ok. Värd en 4:a. Av Lilla T en 5:a.
Nr 3.
Deras bild...
... vs min bild...
Ehe. En kanske skulle mixat rosmarinen. En kanske skulle sett till så en inte behövde sila den mellan framtänderna. Men smakmässigt, en trea!
Nr 4.
Hörni, hur läskande ser den inte ut?
Hur många spännande ingridienser innehåller den inte?
Hur festlig är inte själva frukten?
Och hur kunde det resultera i en drink som smakade exakt ingenting?
Drakfruktsmargeritan får 2 av 5. Den var ju i alla fall inte äcklig. Den bara smakade ingenting.
Nr 5.
Kände mig extremt kritisk. Gillar ju inte bloodymary. Men se på bilden, hur kan något som ser så gott ut inte smaka fantastiskt?
Och visst hjälper det om man tänker "god tomatpasta" istället för "drink"?
Och i dens nästanfärdiga stadie, visst verkar den inte helt vidrig?
Och om porten man ska toppa den med har fått kyla sig i sjövatten - visst måste väl det bidra till känslan?
Och om man dricker den utomhus, efter en dags renovering - då måste den väl smaka?
Nej.
Bloodymary är äckligt. Hur många festliga ingridienser och känslolockelser man än adderar.
1 fisk av 5 möjliga.
Och det var det. Min så lovande drinkblandarkarriär slutade i ett antiklimax. Jag känner att jag måste återkomma i ämnet. Jag kan inte lämna det så här avsnoppat.
Nr 892.
Dag 158.
Hittade en lockande tidning i affären...
Med festliga mode-tips!
Nr 891.
Glad påsk hörni!
Nr 890.
Och hör sen!
Nr 889.
Så.
I tider av trist vill man gärna ha förändring, så man gör så som vuxna människor gör och adresserar problemet samt tar tag i situationen. Äh, skoja bara! Man tänker: Jag kanske skulle ta och klippa håret! Då får jag en allomfattande förändring som kommer omkullkasta hela mitt liv och röra om i grytan!
Så börjar man spåna. Och eftersom man gått igenom samma procedur ett antal gånger tidigare det senaste halvåret är valmöjligheterna på frippa inte längre stå stora. Så det börjar närma sig page. Man googlar lite och man hittar den här bilden:
Man ställer sig frågan: Hur stor är sannolikheten att mitt stripiga skulle spricka upp i stora böljande lockar om jag bara klippte det i page? Och man svarar sig själv: Rätt stor!
Säkerligen HAR jag lockar, det är bara det att tyngden drar dem nedåt. Klipper jag kort kommer de fram!
Sedan går det en timme och en inser att en inbillar sig saker. Och att verkligheten förmodligen mer liknar det här:
Så man lägger ner planerna. Berättar lite i förbigående för sin storasyter om planerna. Hon googlar på lite pagar som kan tänkas passa och kommer fram till den här:
Och den var ju fin. Och det var ju snällt.
Men.
MEN.
HON HAR SÖKT PÅ "TUNT HÅR PAGE"
Tunt?!
Challenge accepted! gormade jag och slet fram saxen.
Hon ska få för tunt!
Och snipp-snipp, så var pagen jag inte ville ha ordnad. Men jag vann. Och det är huvudsaken.
Nr 888.
Efter det senaste halvårets pissigheter har min kropp bestämt sig för att ta upp mina paniksymptom. Förmodligen någon form av skyddsmekanism, men jag känner mig inte tacksam.
Jag rodnar. Och jag rodnar. Och jag rodnar. Särskilt i situationer då jag inte borde rodna. Särskilt i situationer då rodnande gör mig misstänkt. Vem har gjort det här? Vem sa? Någon har! Moa rodnar.
Nu pratar vi inte en söt och klädsam rosa nyans som skymtar fram över kinderna, vi pratar panik som trycker upp genom hela kroppen och toppas med ett rödlila ansikte med svettpärlor som bryter fram på överläppen.
Kom fram till mig och säg Någon har stulit min klocka! Och jag lovar; Jag rodnar. Hjärtklappning. Tunnelseende. Världen försvinner. Svettas. Brinner. Panik.
Det räcker förresten med att jag känner mig instängd. Vetskapen av att om jag rodnar nu så kan jag inte dölja det.
Och tro mig - jobbar man i en reception så är hela dagen full av sådana tillfällen.
Till exempel; Gästartist från Amerikat ska stanna i Sverige över helgen och jag frågar vad den har för planer; inga särskilda - har du något att rekommendera? Nej inte direkt, svarar jag och rodnar. Och får tunnelseende. Och hör inget. Förutom hjärtat som BANKBANKBANKAR. Och paniken. Paniken. Paniken.
Tack kroppen. Tack för dina försvarsmekanismer. Du vet vad jag behöver.
Nr 886.
Få saker får mig att skämmas så mycket, alltså skämmasskämmas långt ner i maggropen, som när jag upptäcker att jag använder mig av riktigt dålig engelska.
Nr 885.
Kommer ni ihåg hur jag sa att fanns det en lampa i hela världen jag är beredd att älska, vårda och tömma hela mitt sparkonto för så skulle det vara en handblåst från Rotschild & Bickers?
Well...
... den är här nu. Och jag älskar den.
Nr 884.
Här ligger hunden och hatar.
Varför?
För att dens hussematte gör födelsedagsrebusar till femåringar istället för att vara med den.
Sedan åkte de till femåringen.
Paktet överlämnades och rebusen löstes: "Rita en superhjältedräkt eller klänning eller byxa eller tröja så syr mostermoa den till dig."
Femåringen tittade på presentgivaren som om den inte var klok. En present man inte kan leka med, hur värdelöst är inte det?
Nr 883.
Så vad gjorde jag igår?
Jo, jag radade upp mina ätbaraste färger...
... staplade tinade frystårtor på hög...
... och hämtade fröken Barbie.
Hon fick bada.
Jag blandade olika färger med sockerpasta.
Och degade.
Kavlade.
Klädde på.
Rosettade.
Samt draktillverkade.
Och ja, sen kom stunden som alltid kommer; när jag få feeling och förstör det hela. Som här. Den var finare innan. Men gjort är liksom gjort.
Draken fick kompisar.
... och dra!
Hem till den här!
Och åts.
Men vi får nog ändå säga att det var Draken som gick segrande ur den här striden...
Snipp, snapp!
Sen var det liksom bara att packa in sig i bilen...
... och dra!
Där sjöngs det!
Och åts.
Och visst verkar tårtan ha gett önskad effekt?
Men vi får nog ändå säga att det var Draken som gick segrande ur den här striden...
Snipp, snapp!
Nr 882.
På Instagram florerar det en vardagsnominering. Den går ut på att man ska ta 5 bilder på sin vardag och för varje bild man tar ska man nominera någon ny att göra samma sak. Det blir mest bilder på barn i sandlådor, kaffekoppar och middagar. Men jag undrar; hur ser vardagen ut för den mamma som vaknat varje morgon de senaste 131 dagarna och aktivt valt att inte höra av sig till sina två döttrar?
Hur ser hennes morgonrutiner ut? Hur ser det ut när hon häller upp sitt kaffe, vad gör hon när hon kommer hem efter jobbet, och framförallt; hur möter hon sin blick i spegeln?
Där har ni vardagsbilder jag hade varit intresserad av att se.
Nr 881.
Har börjat göra sånt som jag mår bra av att göra, och som jag faktiskt är rätt bra på om jag får rätt förutsättningar, igen. Eventuellt har jag hittat ett sätt att tjäna pengar på det. Det vore något det, att inte behöva förakta sig själv varje gång man går iväg till jobbet.
Men ja.
Vi ska inte ropa hej än.
Men kanske hallå.
Hallå kan vi ropa.
Nr 880.
Lilla T, Andersson och valpkursen.
Nr 879.
