Nr 919.
Min födelsedag!
Den spenderades i Tossa de Mar, som man skulle kunna tro såg ut så här:
Och så här:
Och kanske så här:
Det gjorde det också. Men det som bilderna inte visar är exakt hur överdrivet turistigt det var. Vi hamnade där eftersom vi alltid hamnar på fel ställen eftersom vi alltid är så oplanerade. Vi tror att myset alltid ska välla över oss om vi bara är spontana nog. Vi har hittils haft fel. Mys kräver planering, efterforskning och undersökning.
Nåväl.
Min födelsedag!
I Tossa de Mar.
Inför själva Dagen hade Lilla T ställt frågan: Vill du planera din dag, eller ska jag ta hand om det?
Eh... du!
Och så blev det! Vaknade av frukost på sängen i vårt lilla svettiga (stod det inte att de hade ac?) rum. Frukost på sängen och...
... presenter! Jag fick i princip allt jag någonsin önskat mig.
Barcelona keps, barcelona solfjäder och barcelona mugg. Och ja, några spanska inredningstidningar.
Efter ät, sång (jag fick uppmana lite till sången) och tidningsläsning så gled Lilla T ut på stan och sa: Möt mig vid hörnet om en halvtimma. Ta med saker för njutning.
Och jag lydde. Efter Hörnetomenhalvtimma fick jag kaffe. Födelsedagskaffe. På turistställe turistigare än turistigast. Och där satt vi, och liksom väntade in tiden...
Tills vi reste oss, och gick till ett annat turistställe turistigaste än turistigast. Där fick vi lunch. Födelsedagslunch.
Och sen! Sen hade vi väntat in tiden nog! Och då gick vi hit. TIll Hyr Båt.
Hejhej, vi ska hyra båt!
Gupp, gupp, svisch, svich så var vi ute på havet!
Jag styrde. Beväpnad med vattenflaska och flytväst.
Styrde tills det var dag att stanna, kasta ankare, plocka fram vattenmelonen och öppna födelsedagsskumpan.
Lilla T kände ett behov av att bada. Det gjorde inte jag.
Jag nöjde mig utan.
Dagen till ära hade jag köpt ny bikini. Oprovad. Den dolde mindre än önskat.
Lilla T soltorkade.
Och sedan låg vi i viken och guppade, åt oliver, drack skumpa och lyssnade på ljudbok.
Tills jag kom på att jag var kissnödig. Och valet stod mellan att hoppa ner i vattnet och kissa (och samtidigt riskera bli hajbiten på sin 31årsdag) eller åka hem.
Vi åkte hem.
Och jag satt längst fram! Eftersom jag är helt vild. Och okontrollerbar.
Väl hemkomna och nykissade fixade Lilla T annat att fylla på kissnödigheten med medan jag fick veta att det var dags att göra sig tjusig. Jag gjorde mitt bästa. Sedan knatade vi iväg, in i de äldsta delarna av stan och uppuppupp på toppen av en kulle där det låg en restaurang. Det skulle vankas käk!
Och Lilla T som varit där och beställt bord hade lämnat presenter. Presenter och champagne stod på bordet när vi kom.
Jag var inte sen på att prova!
Sen åt vi.
Och drack.
Jag tog ett kort på kvällens utsikt och Lilla T sa:
Meh! Sådär ser jag ju inte ut! Jag är inte så spännig!
Hur ser du ut då?
Inte så där i alla fall!
Så här då?
Så här?
Så här.
Sen var vi mätta, fulla och extremt belåtna - så vi rullade ner för kullen och upp i våra sängar och slocknade som små svettiga ljus. Och jag började redan längta till nästa års födelsedag....
Nr 918.
Jag ville bara meddela mig. Meddela att jag känt "Ja! Vad ROLIGT!". Känner att det liksom är min skyldighet att göra det nu när jag varit så ärlig med de andra känslorna.
"Ja! Vad ROLIGT!" Dök upp efter ett halvårs väntan. I form av en brudklänningsbeställning. Och brudklänningsbeställningen medför följande: energi att ta tag i det avstannade syrummet och därmed inte ha någon ursäkt att inte fullfölja min plan. Och planen?
Fröken Anderssons brudklänningsatelje'.
Så vi tog tag. Jag tog tag. I syrummet. Och exakt här innanför ska The Magic happen:
Exakt på det här bordet ska tyget klippas:
Och exakt i det här skåpet ska spetsarna och banden förvaras:
Och exakt där, till höger ska jag sitta när jag syr, och vänster när jag ritar:
Och exakt den här utsikten kommer jag ha medans:
Och, misstänker jag, exakt den här hunden liggandes vid mina fötter under tiden:
Rummet har snabbt blivit både mitt och Lilla T's favorit och vi har sovit, ätit och stökat runt där inne så fort vi fått en chans.
Och, misstänker jag, exakt den här hunden liggandes vid mina fötter under tiden:
Rummet har snabbt blivit både mitt och Lilla T's favorit och vi har sovit, ätit och stökat runt där inne så fort vi fått en chans.
Det har en god möjlighet att bli bra det här, hörni.
Nr 917.
Ok. Fick magsjuka. Kräktes (som sagt) i 13 timmar och 23 minuter. Spenderade ytterligare en dag i sängen med ONT i leder. Och sedan en dag till. På kvällen - lite bättre. Så vi hoppade i vår nya båt och satte iväg för att hämta indiskt. (Något milt, för magen). Åt lite. Mest ris. Gick och la oss. Vaknade klockan 05:04. Braaak. Knooorv. Muuurg. I magen. Somnade inte om. Gick upp. Kräktes. Kräktes hela förmiddagen.
Ha!
Magsjuk och matförgiftad på samma vecka.
EXTREM otur, eller skicklighet?
Nr 916.
Har kräkts i 13 timmar och 23 minuter.
Inser du hur lång tid det är?
Jag tror inte du inser.
Nr 915.
OBS! OBS! OBS! OBS!
Ja, appråpå det här med att kunnatakritik. Det ska man ju kunna, det enades vi om.
Men här vill även en litet varnandes finger höjas!
Att kunna ta kritik är bra. Då utvecklas man som människa samt växer. Men. Men det är skillnad på de som ger kritik för att de vill utveckla en. Och de som ger kritik för att de vill forma en.
Blanda inte ihop dem, hörru. Då kan du råka bli någon du inte vill vara, men som någon annan hemskt gärna önskar att du vore.
Nr 914.
Tillbaka från semestern!
Den var trevlig. Och kul. Och varm.
Om den var lösningen på alla mina problem?
Nej. Nu är vi hemma igen.
Och det här sköra lilla flarnet till människa balanserar på en kant. Och för männsikoflarn som balanserar på kanter räcker det ofta med en blick, en suck eller för den delens skull; en stämning, för att de ska blåsa i vattnet och dra alla andra med sig över kanten.
Så jag passar mig. Undviker. Konflikt och kritik.
För om jag är dålig på att ta kritik i vanliga fall är det ingenting jämfört med vad jag är just nu.
Så här funkar det!
Somliga växer upp och får lära sig:
Fick kritik = gjorde en dålig sak men det är ok.
Själv har jag lärt mig:
Fick kritik = gjorde en dålig sak pga är en dålig människa.
Så ska man inte känna såklart! Man ska kunna ta kritik. Man ska särskilt kunna ta kritik som är maskerad under namnet konstruktiv. Den ska man vara glad att få. Jätteglad! Jag tror tillockmed att man ska vilja få den. För den hjälper nämligen till att utveckla en. Och alla vill utvecklas.
Så här ska det alltså se ut:
Fick kritik = gjorde en dålig sak men det är ok = blev tacksamför kritiken = utvecklades och blev en bättre människa.
För mig ser det mer ut så här:
Fick kritik = gjorde en dålig sak pga är en dålig människa = kunde dessutom inte ta kritiken = blev en ännu sämre människa = självförakt.
Och MER självförakt är eventuellt det sista jag behöver. Så jag undviker situationer där jag kan få kritik. Aktivt. Duckar och springer. Och det börjar bli svettigt.
Så jag skulle helst vilja slippa lubba, ducka och hålla för öronen. Jag skulle helst vilja bli inrullad i vadd, och försikitigt upplyft av en änglakör med vita handskar som samtidigt som de lyfter viskar Du är bra! Du är bra! Du är bra! om och om igen, och sedan skrider de fram med mig högt upplyft genom salarna i ett ganska svalt och väldigt guldprytt slott.
Men det är bara en önskan. Förstår om ni inte har möjlighet att genomföra. Men jag HAR ju faktiskt fyllt år. Det har jag faktiskt.
Nr 913.
Har idag huggt en av snokarna som bosatt sig i på vår tomt med en kratta, samt plockat en fästing ur analöppningen på min hund. Djurlivet på Solvik är inte helt vad jag trodde det skulle vara.
Nr 912.
Men jag var i alla fall och hälsade på min syster och kidsen när de hyrde en stuga vid havet. Förutom att träffa dem såg jag så enormt mycket fram emot att SOVA I BILEN! Vi har ju en Jeep. Som vi försöker sälja. Det som är positivt med den är A, att man tar sig fram överallt. B, att man kan fälla sätet, lägga in en madrass och sova som på värsta lyxhotellet! Nackdelarna är däremot: A, Man behöver sällan ta sig fram överallt. B, den är dyr. C, naturen gråter när jag kör ensam i den till Göteborg.
Nåväl. SOVA I BILEN! Fattar ni myset?
Nej. Det gör ni nog inte. Men jag gör, och det får räcka där.
Så jag åkte dit, och hamnade på en parkering som var lite för öppen för mitt eget bästa. Kröp ner, kände mig en smula iakttagen, somnade. Vaknade kl 04:16 av: Öh, äre nån som söver i bilen!? Och hjärtklappning, alla sinnena på spänn och andanhållning. Som tur nappade inte polarna i killgänget på det faktum att någon sov i bilen. Som tur är lät de mig vara i fred.
Tur. Det är det det handlar om.
Nåväl, dagen efter satt jag på altanen med min yngsta systerdotter i knät och bevittnade en högst välspelad teater på gräsmattan framförd av de andra kidsen, när min syster knäppte det här fotot på oss:
Ah, vad fint! Men vänta nu, påminner det inte om något.... Jo! Kolla! Det här! För tre år sen. Samma Moa, samma Ella, nästan samma solstol. Fast med tre års mellanrum.
Och japp, en närmare studie visar att vi lyckades knäppa ett nästan exakt likadant kort, utan att mena det, med tre års mellanrum. Ja, förutom att jag var lite färggladare och Ellan lite skalligare på den tiden, så klart.
Nr 911.
Nej, det skrivs inte så mycket här just nu. Jag har inte tid. Jag har fullt upp med att gråta och känna mig värdelös. Det har, för att vara ärlig, blivit mina enda stora fritidssysselsättningar. De har tillockmed seglat så långt upp på listan att det puttat ner dricka öl till en andra plats. Skandal.
Och när man har gråtit varje dag i fyra månader är det hög tid titta sig i spegeln och erkänna: Jag är deprimerad.
Så är det.
Jag är deprimerad, hörni.
Var femte dag varknar jag dock med känslan av att det är lite bättre, och varje Var Femte Dag tänker jag ÄNTLIGEN, det är över nu. Nu mår jag bättre igen! för att vakna dagen efter med samma gråtiga ögon och meningslöshetskänsla i hjärtat som tidigare och med lite extra panik över att det faktiskt inte var över - den gången heller.
Men!
Jag är driftig i min depression. Hur ska jag lösa det, hur ska jag få det att sluta, vilken handlig kommer att göra att jag börjar känna lycka igen? Frågar jag migsjälv ungefär femhundra gånger om dagen. Jag ska hitta vägen ur det här. Jag SKA.
Hittills har jag provat:
1. Att köpa en alldeles för dyr finklänning över internet.
Resultat: Grät när jag öppnade lådan. Grät när jag provade klänningen. Hängde in den i garderoben och kan inte ens tänka mig att jag skulle orka klä upp mig nog för att ha på mig den någon gång den närmsta framtiden.
2. Att klippa mig.
Resultat: Ha! Ja, det gick ju så där.
3. Att hålla minen av att vara lycklig och på så sätt ge min själ lite utrymme att komma ikapp. Den har kanske bara halkat efter verkligheten. Jag BORDE ju vara lycklig.
Resultat: Tveksamt. Men det har i alla fall inte gjort mig olyckligare.
4. Att renovera hus.
Resultat: Ju mer vi renoverar desto värre blir det. Tanken: Jag kan inte ens känna mig lycklig när jag renoverar mitt hus, när ska jag då känna mig lycklig? dök upp, och den gör inte stressen mindre.
5. Att boka en två veckors resa till Barcelona.
Resultat: Oklart eftersom resan än ej är genomförd. Jag lägger dock allt mitt hopp om att något ska ske när jag är borta. Ett uppvaknade. En spricka i hinnan som ligger runt mig. Något som gör att jag kan komma åt mina känslor. De som är jag på riktigt. De som någon kidnappat och ersatt med sorg, tårar och en känsla av att ingenting någonsin kommer att bli bra igen.
Jag försöker helt enkelt ta till alla knep jag kan för att lura bort den eller det som tagit min lycka och mitt vanliga jag som gisslan. Det här ska jag reda ut!
Och ja, så är det ju drinkarna. Jag fortsätter att blanda drinkar. Och jag måste fortsätta göra det tills jag hittar tillbaka till glädjen jag kände när jag började.
Det har funnits tillfällen då jag rödögd och hulkande förklarat för Lilla Tjocka att jag inte alls vill blanda någon drink, inte vill dricka någon drink - men måste göra det. För om jag bara tvingar migsjälv att göra det så måste ju glädjen komma snart - eller hur? Jag kan ju inte bara ge upp. Då blir det ju aldrig bra?
Så ja, jag har storgråtit och blandat drinkar medan en orolig sambo hållt ett vakande öga över mig. Och ja, några av drinkarna innehåller säkert en viss mängd snor.
Men här är de, de jag blandat sen sist:
1. Sangria på St. Germain och vitt vin.
Läskande! Fruktig! Smarrig! Sangria är över lag rätt trist tycker jag, men den här. Den här!
2. Rose punch.
Det ser ju bra ut, eller hur? Men. Eh. Den innehåller vodka, rosévin och lemon sparkling water, vilket jag direktöversatte till typ ramlösa med citronsmak. Hade fel. Hoppas jag. Ingen kan väl tycka att något så äckligt är gott?
3. St. Germain, blåbär, basilika och Rose´champagne-drinken.
En liten upptäckt jag gjort är att de flesta drinkar där champagne ingår dödas av champagnen. Ta det varligt med den. Smaken tränger igenom mer än man tror. Samt att odlade blåbär inte smakar någonting.
4. Ah! Fläder och gin-drinken! Igen! Bara för att den var så god.
5. Jalapeno och koriandermargarita med extra snor.
Lite otippat förmodligen den bästa jag blandat. Koriander och jalapeno visade sig passa ruskigt bra i margerita. Även om lite mer styrka kunde önskas. När man väl petat bort fröna ur jalapenon så är hettan borta. Och hetta vill man ha. Juh. Den här var din godaste! sa Lilla T, och jag som var inne på dagen efter Var Femte Dag snurvlade ner i glaset och hulkade: Ja, den var faktiskt jättegod... Detta trots att det konstanta gråtandet skapat nästäppa som i sin tur gjort att jag max kunde känna 30% av smaken. Jag kan bara föreställa mig hur de resterande 70% var - förmodligen himelska! Prova, prova!
Det var det! Fler kommer, var så säkra. Det ska nog ordna sig det här ska ni se. Jag ska nog ordna det. Tillslut.
Och recepten? Hittar ni HÄR.
Nr 910.
Så kom det då, mitt kitt. Ja, det är lavendel i bakgrunden och ja, det är basilika. Och diverse beställd dryck.
Och det resulterade i de här:
Gin och Lillet drinken med basilika. Rätt trist faktiskt. Och problemet med recept som avslutas med "toppa upp med Prosecco" påminnde sig ännu en gång. Det blir ju liksom skillnad. Om man dricker ur ett snapsglas eller en ölbägare. I smak alltså. Jag gjorde fel och den smakade mest prosecco. Synn.
Men Lilla Tjocka, som nyligen avslutat sitt diet-trams, såg nöjd ut i alla fall. 5 veckor utan mina drinkar är tufft för vem som helst!
Inte bara tyckte han drinken var god, han hittade även andra användningsområden.
Och nästa?
Nästa blev lavendeldrinken. Asså. Den borde blivit mycket godare. Men det blev för söt. Varför måste allt vara så sött?
Söt men god och vacker? Typ så.
Och så avslutningsvis, omgångens vinnare;
Fläderdrinken!
Woho! Somrig, frisk, syrlig och snygg.
Den fick bli min vinnare.
Och i övrigt?
I övrigt gräver vi.
Och antalet män som stått i vår trädgård, tittat på Niclas och sagt "ditt", "din" och "du" när jag stått precis jämte är så många att jag inte längre kan räkna gångerna jag kräkts i min mun och svalt ner igen.
Så: Niclas renoverar sitt hus. De gräver i hans trädgård. De har tagit ner några av hans murar. De har även grävt ner hans reningsverk. Det är lerigt i hans trädgård. Leran kommer ibland även på mig. Niclas lera.
Nr 909.
Så, det väntas barn. Inte i min mage, men i många andras magar. Och det är ju spännande!
Vad en av mina barnväntande vänner inte visste är att jag har some serious siar-skills. Japp! Jag vet exakt hur man förutspår vad det är för en liten människa där inne.
Så hur gör jag då för att spå sådana saker? Och kan du kanske göra det själv?
Jo, jag försätter mig i djup trans med hjälp av kaffe, bakelser och så kallat "pysselmaterial" framför mig. När jag är som djupast nere i transen kontaktar jag min inre kärna, och den ger mig uppenbarelser. Dessa uppenbarelser skriver jag ner på ett papper.
Sedan tömmer jag 12 ägg. Färgar dem svarta på insidan, lägger i en lapp med en yrkestitel i varje, fyller upp med glitter och klistrar igen med tandkräm som funkar lite grand som spackel när det torkar.
Sedan inser jag att jag tog fel tandkrämssort och får sitta med tops och pilla bort kletet och sedan tejpa igen äggen med pyttesmå tejpbitar istället.
När det är klart målar jag äggen guldiga (viktigt) och låter dem torka i mitt kreativa stök.
Asken målas svart, bottnen fylls av dun och äggen sänks ner.
Och sedan.... är det klart!
Då är det bara att stänga ihop lådan...
... ta med sig den under armen och knata hem till vännen (gärna iklädd något lila, krossad sammet och något guldigt som klirrar), ställa kartongen på bordet och säga Knäck ett ägg och innehållet kommer att visa er vad ert barn ska bli. OBS, innehållet kommer visa sanningen och bara sanningen. Man kan inte ändra på ödet, så välj med omsorg.
Bra är att komma ihåg att ta sig ur transen först. Man ser så konstigt stirrig ut annars.
Så nu vet ni det!
Nr 908.
Nu blir det tips om en annan blogg! På Flickvansmaterialet.blogg.se kan man bland annat få lära sig mer om alfabetet...
Samt läsa en hel del om patriarkatet.
Och så kan man tänka att det bästa med att det inte finns något patriarkat ändå måste vara att man slipper ta ansvar. Tänk om det vore så att våld och förtryck mot kvinnor låg i både systemet och kulturen vi lever i, fy fan vad jobbigt det hade varit! Då hade ju alla haft en skyldighet att ta ansvar för att motarbeta och förändra. Framförallt hade alla haft en skyldighet att kasta ett extra öga på sitt eget agerande, sitt språk, sin attityd samt sina värderingar. Det hade varit obekvämt. För tänk vad man hade kunnat hitta?
Nej hörni, jag kan ju inte lägga upp alla hennes bilder, även om alla är fantastiska. Ni får in och läsa på hennes blogg istället. Klicka på bilderna för att komma dit! Jag tycker gott du kan börja med det här inlägget.
Innan jag avslutar så tar vi en bild till, håll till godo!
Nr 907.
Nä, nu får Lilla T sluta med sitt diet-trams!
Jag har ju stora planer.
Nr 906.
Det här:
Ledde till det här:
Hon hetsar mig!
Nr 905.
Lilla T's brother from another mother kom förbi och kastade vedkubbar från en hög till en annan. Jag var inte sen att se möjligheterna i detta besök och tog därför tillfället i akt att göra nya försök med några av mina tidigare bottennapp. Och se på sjutton! Övning ger färdighet.
1. Rosmarins drinken 2.0.
Tjusigare. Godare. Men ändock en tydlig smak av tvål.
Rosmarindrinken 2.0, stillebenet:
Rosmarindrinken 2.0, in action:
2. The meltingheart cocktail 2.0.
Förra omgången så ful att den inte bevärdigades med en bild ens. Nu, finare. Men godare? Nja. Rätt söt.
Smältandehjärtacocktailen 2.0 i sin matchande miljö:
Ja, sen var ju liksom helgen slut och brollan åkte hem igen. Vi återgick till grönt te och mineralvatten. Tjoho.
Nr 904.
Det har inte...
... legats...
... på någon latsida den här helgen.
Nr 903.
Låt mig presentera...
Hängmattan.
Min nya kärlek.
Nr 902.
Ska vi leka den där leken när ni memorerar var alla sakerna står och sedan får ni blunda och när ni blundar flyttar jag på en sak och när ni tittar ska ni gissa vad jag flyttat på?
Bra! Då börjar vi:
Blunda!
Titta!
Nr 901.
Mors dag.
Nr 900.
Det är inget att vänta på, jag firar mitt niohundrade inlägg genom att fortsätta på mitt inslagna drinktestarbloggspår! Håll i er!
Recepten hittar man mycket fiffigt genom att trycka på namnet på drinken. Och ja, de fina bilderna är bilderna jag lånat från recepten - och recepten har jag hittat på SMPLiving. De fula bilderna har jag tagit själv.
Jag startade sessionen genom att köpa hem saker. Mycket saker. Allt från sockervadd till ingefära. Jag kokade basilikasockerlag, jag frös in campariiskuber, plockade klöverblad och rostade blåbär som om det inte fanns någon morgondag. Nu jävlar skulle jag hitta min bästa!
En av mina mer avancerade. En päronnektarginingefärssockerlagsdrink med campariiskuber som lite tjusigt skulle smälta ner i drinken och sakta färga den röd likt en solnedgång. Låter tjusigt?
Ha! Det var det inte. Den blev så otjusig och så smaktråkig att den inte ens förärades med en bild. Jag bjuder på ytterligare en bild som SMPLiving tagit istället. Då såg den god ut.
Smältandehjärta-drinken hamnar i bott på betygen denna omgången - såpass i botten att jag måste göra om den en annan gång. Den måste kunna bli bättre!
Består främst av champagne och granatäpplejos. Enkel att göra, tråkig att dricka...
... men ganska tjusig!
Såpass tjusig att min version förtjänar två bilder.
Den hamnar på femte plats - och det var utseendet som räddade den.
Nu börjar det bli spännande! Sake-drink!
Tjusig, sval, elegant - och ptja en helt ok aptitretardrink. Inte så mycket smak men desto större elegans.
Sake-tinin hamnar därför på en fjärde plats - och återigen: det var utseendet som räddade den.
Sockervaddsdrinken! Eller ah, isoleringsdrinken som många trodde. Ett alternativ till nyårschampagnen lovade receptet. Och varför inte?
Själva drinkgörandet börjar med att man köper SOCKERVADD! Hur kul?! Fantastiskt kul! Man måste inte ha ena fingret i bandage, det är valfritt. Men för mig bidrog det till känslan.
Sen blandar man ihop lite guldiga grejer tillsammans med ingefärapulver (vilket man ska ta det lugnt med eftersom det är starkt nysningsframkallande)...
... och ser till att de fastnar på glaskanten.
ja, sen blandar man drinken - sätter på ett lock av sockervadd och dricker upp det hela!
Drinken - god.
Sockervadden - Asså. Nej. Kletig, söt och ivägen. Skippa den.
Sockervaddsdrinken hamnade alltså på en tredje plats. God! Tjusig! Och kladdig.
Den finaste, enligt mig. I alla fall på deras bild.
På min bild...
... lite mer grumlig. Men mynta och basilika i kombination? Inte så tokigt! Rätt gött faktiskt. Lite som en mojito i smaken.
Provade att blanda både på rom och vodka (eftersom vi hade rom så det precis räckte till två drinkar och just när jag var färdig så tappade jag ut den ena i vasken - grät en skväll och greppade sedan vodkaflaskan) och resultatet var nästan det samma.
Det som gjorde mig besviken var isen. Receptet lovade att om man kokade vattnet först så skulle isbitarna bli klara och genomskinliga och de små klöverbladen man hade plockat och lagt i skulle synas på ett tjusigt sätt. Det var inte sant. Sanningen var att trots kok såg det ut så här:
Inte särskilt upphetsande.
Men trots detta hamnar St. Patricksday-drinken på en andra plats. Frisk och härlig!
Sist och så himla mycket godast! Den här alltså! Basilikasockerlag och rostade blåbär i en margarita - win, win, win! Ja, ni märker; Utropstecknen vill aldrig ta slut!
Och dessutom: Så himla snygg!
Trots att vi inte hade huvudspriten, Grand Marnier, hemma blev den kanske exakt den godaste hittills.
Och finaste.
Rostadeblåbärochbasikilamargaritan kammar hem veckans fullpoäng! Prova, prova!
Och ja, det var så långt jag hann den här omgången. Och när alla drinkarna var uppdruckna kom Lilla Tjocka på att han aldrig ska dricka alkohol mer för han ska bli helikopterpilot istället.
Så det var det. Hädanefter får ni vända er till någon annan om ni vill ha drinktestarblogg.
Tack för mig!
