LockyerFox

 

Ok. Den trogna bloggläsaren minns min kväll av fasa som jag skrev om för inte så länge sedan. (Den otrogna hittar referensen här) Det var natten jag var ensam hemma i Lilla Tjockas hus och spindlarna hängde feta utanför fönstren och mördarna tassade runt i slänten och kikade in. Jag kurerade emot båda sorter med stora lakan för fönstren. 

Nåväl, det ni INTE vet är att natten, just den natten, efter så vaknade jag med en liten röd prick på utsidan knäet. En prick som ett nålstick eller ett litet bett. Och jag ba: SPINDELÄGG UNDER HUDEN ELLER DÖDSSPRUTA AV MÖRDARE. 

Allt eftersom tiden gick utvecklades den lilla pricken till att bli en sårskorpa, som växte och växte. Jag höll det hemligt för er, kära bloggläsare, men jag dryftade ämnet med både Lilla Tjocka och Simhopperskan. Det här är vad vi kom fram till: 

- Det är antingen spindelägg eller en mördare, jag vet inte vilket som skulle vara värst. 

- Mördare?

- Ja. 

- Hur då?

- Genom att smyga in om natten och sätta en liten spruta med gift i mitt knä.

- Det är inte vanligt att mördare mördar på det sättet. De brukar vara med direkta. Slå, skjuta eller strypa.

- Manliga mördare ja, men det är vida känt att kvinnor hellre mördar med list och gift.

- Utan motiv?

- Det finns motiv! Det finns de som sneglar på Lilla Tjocka och vill ha honom till sin! De finns de som inser fördelen med att leva med en snäll, fin och omtänksam liten reklamare. På gymet! De finns de som raggar på gymet!

- Ok. Ok, jag ger dig det. Men spindeln då?

- Den har lagt ägg. Innanför min hud.

- Äckligt!

- Ja. Jag hoppas på mördare.

Så gick tiden, och en dag var jag modig nog att pilla bort sårskorpan. Och under fanns: Ingenting.

What?! Ingenting? Inga små spindlar som sprang ut i friheten, inga mördarspår. Ingenting.

Lite lättad, och lite besviken.

Nåväl, två nätter senare ligger jag i min säng med Lilla Tjocka och känner hur det börjar klia på insidan andra knäet. Jag kliar och kliar. Går sedan upp, ser en liten prick och smörjer in med smärtstillande. Somnar.

Nu har tiden gått.

Och Lilla Pricken, Lilla Pricken har nu utvecklats till Stora Såret. Stora Kliande Såret.

Mördare eller Spindelägg undrar ni? Inget av det. De tankarna är bortspolande. Numera refererar jag snarare till min barndomsbästist Heidis mammas En DingDingVärld-tidningar. Där läste jag en gång om en kvinna som fick ett sår som åt upp hela henne. Det började som en prick i ansiktet. En liten, kliande, prick som hon upptäckte hos frisörskan. Exakt där. Exakt där är vi nu.

 

 

OCH PS!

Ps. Hur mycket jag än älskar er hjälpsamhet betackar jag mig fina kommentarer om vilken typ av spindel som kan ha lagt ägg under min hud, eller vilket typ av mördarbakterie det kan handla om. Jag är lite för skör för den informationen. Jag dör hellre i ovisshet. Ds.