Nr 176.




Om det är höst kan man inte ha en sommarflicka på väggen. När vindarna börjar vina
måste man plocka ner henne. Istället kan man sätta upp tillexempel en fågel. En fågel
är ju inte så dumt det heller.
Och den där vita saken, som är som en rumsavdelare, den tänker jag sälja. Kom å köp!


Nr 175.




Så här i efterhand vet jag att det där med vit matta inte är min grej.


Nr 174.




När jag var liten, och trodde att jag kunde allt i hela världen tills motsatsen blev bevisad,
blev jag ivägskjutsad till oljemålningskurs varje lördag morgon. Kladdakladda, målamåla.
Sen blev jag äldre och motsatsen bevisades och jag slutade måla.


Nr 173.




Ok, så man bestämmer sig för att gå i terapi för att man alltid måste vara så himla
duktig och ser livet främst som en tävling och aldrig ger sig in i något man riskerar
att inte vinna eller vara duktigast i, vilket onekligen begränsar och gör så att det
finns hundra saker man aldrig vågar prova, och därmed lika många saker man
missar. Men när man väl provar terapi tycker man inte riktigt om det för man
känner att man inte är tillräckligt bra på det.



Nr 172.




Det bästa är när man upptäcker att man passar himla
fint i sin killes kläder. Det värsta är när han säger att
han vill ha tillbaka dem igen.


Nr 171.




Ok, så jag blev bjuden på coctailparty. Det var läge att slänga upp en
frisyr, hoppa i klänningen och hänga på sig pärlorna. Och är det nu så
att man sytt sig en coctailklänning, men varit lite kort om dragkedjor,
ja då finns det inget annat val än att vid användning ta fram nålen
och tråden och sy in sig i den.


Nr 170.




Om den enda börjar jobba lite tidigare än den andra, så kan den andra
ändå tassa upp vid samma tid, ta vagnen ner på stan och unna sig frulle
på det där fiket som just öppnat bara några meter från jobbet. Och även
om croissenter är ganska tråkiga, baguetter är torra och youghurten var
av tristaste laget så kan det faktiskt vara riktigt trevligt.


Nr 169.


Ok. Jag anade höst. Och jag pysslade. Längtade efter stickade tröjor
och mulna himlar. Längtade efter tweed och rävjaktsfeeling. Råkade
gå in i tygbutiken jag inte har råd med. Råkade komma ut med en
påse. En alldeles för dyr påse. Åkte hem och sydde mig en kavaj.









Kjolen den är sen gammalt. Den sydde jag i våras. Men sånt vet ju ni.



Nr 168.

Hösten kommer och pysslighetslängtan vaknar. Så man sätter sig ner
och täljer ihop det man kan av det man har. Det kan tillexempel bli...



... en broch med en and eller...



...en kedja med ett rådjur. Fast vad det blir vet man aldrig i
förväg. Det är sånt man får reda på först när det är klart.


Nr 167.




Det händer att man får oväntade presenter. Det är sånt man lever länge på.


Nr 166.





Nr 165.


Nålarna under huden hittade ett blod som ville koagulera alldeles för lätt
och värden som är höga. En oinspirerad doktor, mumlande om att lågt
immunförsvar inte finns, hittade ingenting.


Nr 164.




Ok, jag äter inte kött i vanliga fall, men för den rostade sugande grisen är jag villig att
göra ett undantag.


RSS 2.0