LockyerFox

Jamen så här: Det vaknas coctailparty. Trevligt tänker Moa och börjar fundera på klänning. Och så händer det: för första gången sen hon sydde kostymen till Torpa blir hon sugen på att sätta sig vid symaskinen. Och vilket sug än sen! Jojo, det var inte illa vill jag lova. Och hon tänker är det något jag inte har tid med så är det det här.
Men hon satte igång, kreativitetsfebern brann och när händerna började darra pågrund av förlite mat blev hon irriterad och drack jos. Det mättes, klipptes, syddes och togs vackra foton för att läggas upp här. Men sen. När hon nästan var klar. Så JÄVLAR blev det inte exakt som hon tänkt sig. Humöret föll. Landade någonstans nere i källaren hos spindlarna. När hon sen upptäckte att karmeran bara säger Objektivfel och vägrar ta några bilder mer alls, insåg hon att hon hatade världen, sig själv, alla djuren och alla människorna.
Det är dags att gå och lägga sig.

Rent logiskt, om man har umgåtts jättejättemycket, så borde det kännas skönt
att stänga dörren om sig och vara ensam. Själv. Man borde ha tröttnat lite och
borde behöva hämta energi i sin ensamhet igen. Man borde inte pussas hejdå
vid spårvagnen, vända sig om och tänka: Kom tillbaka!

Mollvig kom förbi. Chillade, hängde och lekte med TurkosaBjörne. Utklassade alla de
andra kladdbarnen på fiket och var så där underbar som bara världens coolaste unge
kan vara.

Det blir vår. Människor köper lattes stora som badkar
och knäpper upp skjortan. Letar fram vinklar mellan
hus där vinden inte hittar in och vänder upp ansiktet
emot solen. Får hopp. Får nya kläder.
Själv bäddar jag ner mig under täcket och sover tre
timmar längre än jag brukar. Vaknar och undrar hur
jag ska klara mig tills jag får gå och lägga mig igen.

And we only smoke when bored
so we do two packs a day.

Och jag ville inte. Jag ville verkligen inte. Jag tillockmed tummade på det. För din och för min, men inte för kärleks skull. Så jag försökte att inte låssas om det. Men så kom det en dag då jag vaknat lite för många gånger under samma bokhylla, då jag kom på mig själv med tanken att hundar kanske inte är så tokiga ändå, när jag tänkte att de minuter som inte tillbringades under den där bokhyllan, i det där garaget, i det där köket eller helt enkelt i närheten av var minuter som var en aning bortslösade.
Och det irriterar mig. Jag ville ju inte. Verkligen inte. Var ju så nöjd med att äntligen ha ett mål. Vill inte tappa bort mig. Vill inte att det ska förändras.
Men det gör man. Det gör det.
Det vore dumt att låtsas som något annat.

Har sedan hemkomsten suttit på soffan i mitt kök med kinden mot köksbordet.

Nånstans runt halv tio sa Elin: Jag vill starta eget företag. Jag har den bästa idén någonsin, men jag måste ha en partner. Du vore den bästa partnern men jag tror inte du vill. Sen förklarade hon affärsidén och jag sa lätt att jag vill! och så på ett vipps var framtiden löst.

Är inte helt säker på att Sientologerna vet vad de sysslar med.

Fick ett brev. Ingenting är krångligt om det är fint, sa det. Och kanske är det dags att växa upp, sluta vara barnslig, inse att alla historier blir olika och ingen upprepar sig. För man har ju lärt sig. Jag har ju faktiskt lärt mig.

The Beautiful South – Pretty Things



Your kinda pretty you can drag through a hedge, but no-one would believe you'd been
through.



You're kind of pretty don't need an umbrella - It knows what weather can do: Sandstorm, rainstorm, anything a cloud's warn can't hide the prettiest view.



Your kinda pretty don't need advertising, your kinda pretty comes with own billboard - you´re all they can´t afford.



Cover it with paints - see if it stains,
Stuff it with cakes - see if it breaks,
Cover your eyes - see if it dies,
You´re kinda pretty, you can try to deny it - but eventually you´ll thank the lord!

2010-03-04 - Aftonbladet befäster sin position som Sveriges nyhetsportal.

Jag: Får jag avbryta min behandling?
Sjukvårdsupplysningen: Du får inte avbryta din behandling.

Jag kommer dö.

Men okej, när man har fått medicin för sin sjukdom och det visar sig att medicinen gör förkylningen värre samt att den skapar en annan sjukdom, som är lika illa som den första sjukdomen men desto mer långdragen, och medicineringen av denna ska fortgå tills man är symptomfri och sedan tre dagar till, men sjukdomens symptom och medicinens biverkningar är exakt de samma - ja då är man inte så tuff längre. Då är man faktiskt, för att vara ärlig, ganska ynklig. Och tankar så som hade inte det bästa ändå varit om det fick sluta nu dyker upp.
Det är i sånna lägen man inte är så nogräknad. Det är då man provar allt som provas kan. Så när ens vän berättar om att Sientologerna ser sjukdomar som något man drar på sig för att man varit elak eller dum, och att föräldrar förhör sina sjuka barn om vad för elakheter de kan ha gjort för att framkalla sjukdomen och sedan frågar dem när de tänker bli friska igen - ja då tänker man; Det kan ju inte skada att prova?
Så här är min lista:

* När jag gick i femman retade jag en klasskamrat i ett halvår.
* Jag har dödat. Mest spindlar. Med kniv, om så har behövts. 
* När jag var tolv år blev min bästis framlottad som lucia. Jag spenderade en hel natt med att intensivt hoppas på att hon skulle få feber och att luciakronan skulle passeras över till mitt huvud istället. Det funkade.
* Har inte alltid varit helt ärlig i och hjärtlig mitt Åh vad roligt för dig! när mina vänner meddelat succé och framgång.
* Jag har vid blodsockerfall fräst till min glutenallergiske vän; Kan du inte bara äta gluten en enda jävla gång?!
* Jag har, för att vara ärlig, sagt ganska många elaka saker vid blodsockerfall. För många att rada upp. De får klumpas ihop här.
* När jag var liten och min bästis var hemma och lekte med mig låtsades jag aldrig om att jag såg att om att jag såg att klockan var dags att gå hem för henne. Så hon blev nästan alltid sen. Men jag fick leka lite längre.
* Jag bet sönder min systers favoritstudsboll (i form av en rugby-boll) bara för att det lät så skönt när man bet i den.
* Det händer att jag snackar skit. Ja. Jo. Faktiskt, ganska ofta.
* När jag tittar på konståkning har jag alltid en ganska intensiv förhoppning om att de ska trilla.
* Det händer att jag sitter kvar på sätet på den fulla bussen när en tant kliver på.
* När jag ser snygga, fräsha, lyckade och framgångsrika människor hoppas jag alltid att de åtminstone inte ska vara trevliga.

Så där. Nu vet ni. Nu kan jag bli frisk.