Nr 1014.


För ett ganska rejält tag sedan bad Den Lilla Spydiga mig att testa ut vilket av alla recept på Rum Punch som egentligen var det bästa receptet. Nu har jag vilat på frågan ett tag, och kände mig nu stark nog att ta mig an utmaningen. Så jag började kolla recept. Och det fanns exakt 10 000 olika, men inte ett enda likadant. Så vad är själva Punchen i Rom Punch? Ett tag trodde jag det var stänken av Angostura och den rivna muskoten, men sedan visade det sig att det fanns minst lika många recept utan dem som med. Var det apelsinjosen eller kanske ananasjosen? Absolut inte. 
Min undersökningar visade att man kunde blanda nästan vilken jos som helst med rom - och få en Rum Punch. 
Så jag valde fyra olika recept ur högen, med enda kriterie att de ej fick innehålla mörk rom, eftersom vi sugit i oss den när jag blandade äckliga mojitos förra helgen. Och mörkrom-flaskan är nu exakt lika tom som min plånbok. 
Så Rom Punch på ljus rom it is, och nu kör vi: 



Plats 4:Carrabean Rum Punch
Limejos, sockerlag, rom, apelsinjos, Angostura och muskot. 
Den blekaste av dem alla, vilket hörs på ingridienslistan. Apelsinjos och rom - det är inte så upphetsande. 

 
Plats 3: Summertime Rum Punch Cocktail.
Apelsinjos, krossad is, ananasjos, tranbärsjos och rom. Och jag la till Angstura och muskot. 
Det fiffiga med den här drinken är att man kör samtliga ingridienser tillsammans med den krossade isen i en mixer, så det blir kallt och skummigt. Kan tänka mig att det är en riktigt fruktig svalkare en varm sommardag. Om man gillar ananasjos förstås. För jesus vad den smakar av ananasjos. Därför får den rätt lågt poäng på min lista - eftersom ananasjos är den äckligaste josen jag vet. Näst efter tomatjos.


Plats 2: Lilypad Cottage Rum Punch.
Apelsinjos, ananasjos, Ginger Ale, Grenadine, rom, lime - och så tillsatte jag lite angostura och muskot för att få nån jävla ordning på det hela.
Nu börjar det likna något! Ginger Alen skänkte en friskare smak, och gjorde att inte ananasen tog över. Limen gör sitt till, och den här var läskande och god.
Dock har jag inte förstått poängen med att färga sin drink med Grenadine så att den antar en färg som ingridienserna inte har. Det är ju som att hälla upp te i en kopp och säga till den som ska dricka att det är kaffe. Sällan en god idé. 



Omgångens segrare! Passion Rum Punch.
Har tappat bort receptet med mitt minne säger mig: Passionsjos, passionsfrukt, rom, angostura och muskot. 
Ha! Den som varken inhöll apelsin eller ananas var den som gick segrande ur striden. Vilket egentligen inte innebär något annat än att jag och Lilla Helikopterpiloten föredrar passionssmaken framför annanassmaken -och därför egentligen är helt olämpliga att prova ut bästa smaken hos ananasdrinkar.
De här två domarna är med andra ord partiska, och jag skulle vilja ta tillfället i akt och dikvalificera mig själv. 

Så Lilla Spydiga, jag ber om ursäkt men allt jag skrivit är ogiltigt. Glöm allt jag sagt och ut i köket och prova ut din egen favorit istället!  


Nr 1013.



Så jävla ljuvligt livet blir, bara det kommer fram lite sol.
Livet är på det stora taget lättare än förra året. Jag gråter inte varje dag, jag känner lycka. Saker och ting är fortfarande ömma och under bearbetning, men det är inte akut längre. Jag har ett mer normalt mående. Och flera gånger i veckan kommer jag på mig själv med att tänka: Fy fan för förra året. Fy jävla fan!
Så njutet nu är dubbelt njut; dels för njutet i sig, och för det faktum att jag kan känna njutet. 


Nr 1012.



Gick in i en loppis och upptäckte en fantastisk lokal. Visserligen var den fylld av loppisgrejor och luktade värre än vad gamla gympaskor vanligtvis gör. Men jag tänkte; lite färg, lite vädring, lite tapet - och fan vilken bra bröllopsklänningateje/butik det skulle bli! 
Nu har jag så mycket inspiration att jag har svårt att andas. Att göra moodboards funkar som mun-mot-mun-metoden.


Nr 1011.

 
Ryktet sa att diverse systerdöttrar fyllt år och att det vankades Frost-kalas. Tårta behövdes och efter en snabb omröstning utsågs MosterMoa som tårtansvarig. 
Hon axlade sitt ansvar med stor allvarsamhet, och för första gången i hennes tårtmakarhistoria tänkte hon faktiskt baka även innehållet. No köpa frystårta. Så det gjorde jag. 
 
 
Jag bakade olika typer av chokladkakor, rörde ihop diverse smeter, skalade olika frukter och tog sedan ett steg tillbaka för att se vad jag hade att jobba med: 
 


Det ska nog ordna sig!
Tjoff, tjoff - smet här - bröd där - lite grädde - ett bär, och sen: 
 


En naken tårta med bra höjd. 



Den kläddes raskt in i chokladmosse som jag förgäves försökt färga mörkbrun genom att lägga till lite svart karamellfärg. Gick åt skogen. Efter chokladmossen kom det snö i form av vit sockermassa och några iskristaller.



Och sedan var det dags för själva slottet. Frost-slottet, för den som inte begripit vart är vi är på väg. 



Slottets beståndsdelar gjorde jag genom att smälta vit blockchoklad, lägga till litelite grön och litelite blå karamellfärg, sedan smeta ut på bakplåtspapper, göra märken med en kniv där jag sedan skulle bryta chokladen, och när den var stelnad målade jag med silverfärg. Ätbar silverfärg. 



Elsa fick prova toppen på sitt berg. 
 


Medan Anna och prinsen kämpade sin väg upp för kullen. 



Jag hoppade i mina bästa Frost-kläder.
 


Och bestämde att den som inte hade en för lång klänning att snava sig fram på fick bära tårtan.



Tog några bilder i morgonljuset.



Och hoppade sedan in i bilen. Både ville och ville inte att airbagen skulle utlösas. 



Sedan kom vi fram, ringde på dörren och innanför fanns den här 4 åringen...
 
 
Och den här 6 åringen. 
 
 
Och de var själva anledningen till sammankomsten. Så himla stora och coola ungar!
Vi placerade tårtan på bordet, och Elsa reclaimade sin tron.



... samt resten av gänget. Tårtan hade sjunkt ihop en del, vilket efter mina undersökningar är helt omöjligt att undvika, utan bara är ett faktum att stå ut med. 

 
Men det gjorde inte smaken sämre. 
 


Så vi glufsade i oss tårtan, sköljde ner med saft och efter en stunds fri lek dök det upp en pirat i trädgården. 



En pirat med en papegoja som var en höna som hette Patrik. Piraten ledde en rafflande skattjakt genom skog och mark och som slutade med guldpengar i en skattkista. 

 
Efter piraten skulle man tro att kalaset var slut, men icke! När piraten gett sig av dök det upp en trollkarl. En RIKTIG trollkarl. Så riktig att han inte ville att man skulle ta kort på honom. Jag tog ett i smyg, men det tänker jag inte lägga upp här. Då är ju smyget förstört.
Kidsen tjöt av lycka - och han trollade. 
Sedan, när tricksen var färdigtricksade, Piraten återfått sin naturliga Niclas-skepnad och tårtan kanat ner i tunntarmen, åkte vi hem, rullade ihop oss i fosterställning och sov i hundra år. 
Frostkalas tar på krafterna. 


Nr 1010.

 
What shall we do with the skittråkiga fuskpäls?
What shall we do with the skittråkiga fuskpäls?
What shall we do with the skittråkiga fuskpäls early in the morning?
 
 
Oh hey - and now it´s better, 
Oh hey - and now it´s better, 
Oh hey - and now it´s better, early in the morning. 
 

Nr 1009.

 
Det fullkomligt strösslar ner träd i och runt vår trädgård. Anledningen är att trädgården gränsar till ett naturreservat och naturreservat ska liksom sköta liv och död själva.
Efter första omgången strössel, då huset nätt och jämt klarade sig från den gigantiska gran som föll ner från berget och över vår tomt, kom en inspektör från länsstyrelsen och kollade på eventuella faror. Jag pekade. Han tittade. Först och främst tittade han inte på de av mig utpekade farorna. Först och främst tittade han på mig som om jag vore en idiot. Inspektören från länsstyrelsen hade en orimligt taskig attityd. Alla av oss upplevda faror var absolut inget att bekymra sig för, utan i stort sett bara trams. 
 
 
Och jag förstår ju dealen; Det är ett naturreservat. Där ska floran styra och människan hålla sina förbannade klåfingrar borta. 
 
 
Men jag måste ändå säga; hade någon i vår familj fått den här i skallen.... 
 
 
...så hade jag faktiskt värderat våra familjemedlemmars liv högre än barkborrarnas. Hur mycket av en idiot inspektören från länsstyrelsen än tycker att jag är.
 

Nr 1008.


Första dagen av Påsk har levererat mysmässigt. Till exempel vaknade jag upp till den här utsikten: 



Passade på att utnyttja det närliggande vattnet till ölkylning.



Hade glömt att köpa påskägg och kompenserade med leta efter påskdrycken-aktivitet istället.



Lunchade i ett väder somrigare än somrigast.



Blandade Bloodymarysar som faktiskt var drickbara.

 
Och allt det där är ju väldigt fint och harmoniskt. MEN. Men jag har även levt med skräck och svett i armhålan. 
Varför? För att vi hade bestämt oss för att göra iordning baksidan av huset. Sätta panel här: 

 
Sätta panel här: 

 
Och kratta undan löven här: 
 

Till vänster ser du dörren in till vårt kök, och till höger... till höger ser du spindelhålan. Där spindlarna lever, frodas och växer sig fucking feta. Tänk den värsta husspindel du någonsin sett, och sedan lägger du på några deciliter spindelkropp - och där har du invånarna i spindelhålan. 
Och exakt där har jag varit hela dagen, räfsat, grävt, krattat, lyft, och hela tiden haft smak av skräck i mun och beredskap på flykt i kropp. För ett och ett halvt år sedan hade jag inte överhuvudtaget klarat av att göra det. nu klarade jag. Jag är modigare nu. 
Panelen är inte klar, och löven inte helt uppfångade - men jag är slut. Nu får man rödtjut och återhämtning. Imorgon är ju trots allt en annan påskdag. 
 

RSS 2.0