Nr 754.
Lilla Tjocka och kamrater åkte till Oslo för att filma. Jag, som aldrig varit i Oslo förut, hade inget att göra så jag hängde på. Somnade som en gris, och vaknade dagen där på, kikade ut genom hotellfönstret och tänkte: Ok Oslo, show me what you got!
Fast det där var inte helt sant. Sanningen var att jag fick magsjuka precis innan avfärd och ingen gillar en magsjuk. Så jag fick stanna hemma. Det här är vad jag gjorde när jag var hemma:
Jag vaknade på morgongen. Jag mådde inte illa längre. Jag ville inte spy. Jag bestämde mig för att gå ner på nedervåningen. Jag gick ner för trappen...
... och kom ner i vardagsrummet.
Letade efter anden. Inte ankan. Anden.
Hittade anden. Sa Godmorgon. Fick inget svar.
Jag letade efter morgonrocken.
Hittade morgonrocken.
Tog på mig den och vände mig om för att ta en titt på spyansiktet i spegeln. Noterade att jag inte är särskilt bra på att tvätta bort smink samt att Rocacean firar sommarens antåg i mitt ansikte på ett storslaget vis.
Kokade kaffe.
Tänkte på min mesta kaffenördskompis Tomar som skulle ha visat mig bästa kaffestället i Oslo under dagen. Kände mig så här:
Gick ut.
Noterade sol.
Hittade spindelsmällan med de platta spindelliken.
Funderade på om jag skulle tänka FUCK YOU ROCEACEAN, I WON´T DO WHAT YOU TELL ME och sitta med ansiktet åt solhållet.
Eller om jag skulle tänka att en kind i solen är mindre än två och isället välja det här hållet.
Fick ett sms. Blev glad. Läste. Blev besviken.
Gick in för att hämta kaffet. Upptäckte att jag hade glömt av att låsa upp kaffelåset.
Funderade på vad Tomar hade sagt om det.
Valde mugg.
Tog den fula rosa, med den perfekta formen och tjockleken.
Ställde iordning frullen.
Drack upp nyponsoppan, smakade på kaffet och kastade smörgåsarna.
Gick ett varv runt huset.
Tog ett kort för att beskriva exakt hur läskigt det skulle bli att sova i huset ensam en natt. Stora fönster betyder försprång för mördarna.
Gick in. Läste. Somnade. Vaknade. Var rädd för spindlarna. Somnade inte igen.
Slut på historien!
Nr 753.
- Semestern då, hur var den?
- Jo, tackar som frågar, ganska värdelös. Ungefär så här:
En av oss hade i vanlig ordning jobbat livet ur sig veckan innan avfärd, så vi inledde de första dagarna med sånt här:
När alla vaknat till liv var det dags att gå ner till stranden. Vi gjorde oss i ordning; smorde in, plockade fram böcker, vek handdukar och jag ägnade en god stund åt att gnälla över att min bikini var blöt, och Lilla Tjocka ägnade en lika god åt att torka den med hårtorken.
Sedan kom vi på plats: Vi satt vid vattnet. Vi försökte låtsas att det var varmt. Vi tog Semesterbilder.
Vi frös. Vi tog fler Semesterbilder.
Vi hackade tänder. Vi hämtade öl. Vi tog fler Semesterbilder.
Vi huttrade. Vi tog fler Semesterbilder.
Vi letade lä. Vi drack gin&tonic´s. Vi försökte tina upp. Vi läste böcker.
Vi vaknade om mornarna och tänkte: Idag, idag ska det nog lätta!
Vi tyckte livet var skitkul.
Vi gick ner till stranden och tänkte: Idag, idag ska det nog lätta!
Vi åt mat. Jag åt glas. Det var inte så gott. Men krispigt. Jag hittade en matta. Ville sno. Snodde inte.
Vi tappade hoppet. Vi tjurade i hissen.
Sista kvällen bestämde jag mig för att gå sommarklädd kosta vad det kosta ville. Bara ben! Jag frös. Jättemycket.
Sen satte vi oss ner och sa: Fan vad pissigt, nu vill vi hem.
Sen åkte vi hem. Det var det.
Och piratskeppet? Det tänker jag inte prata om. Där drar jag min förnedringsgräns. Men vi frös, även där. Och försökte hitta lä.
Nr 752.
Nästan alla mina och Niclas gemensamma vänner har fått sånna här.
Fast inte jag och Niclas. Alla utom vi har fått.
Nr 751.
Sjukdag nr 3 och jag hittar den här klänningen på Etsy. En liten pärl och paljetthistoria från 20-talet. Vill med detta passa på att puffa lite för det faktum att jag fyller 30 i år och att det kanske är dags att börja tänka på presenten?
Det är ingen fara, ingen ska behöva svälta för min skull, ni kan lägga ihop. Jag är ok med det.
Nr 750.
Lista på brudklänningar jag tycker är lite festliga och spännande, men som det trots allt kanske inte blir:
1. Ailienägg-klänningen.
2. Mästerkattenistövlarna-klänningen.
3. Ljusmanschett-klänningen.
4. Baddräkts-klänningen.
5. Sport-klänningen.
6. Sexysexy-klänningen.
7. Sexysexysexy-klänningen.
Nr 749.
Det värsta med att vara sjuk är att kreativiteten börjar klia i fingrarna. Det bästa med att vara sjuk är att min vän Hon Den Där Lockhåriga ska komma och lämna av symaskin, twall-tyg samt mönster till brudklänningen jag ska sy åt henne. Ja, du läste rätt. Jag ska sy en brudklänning igen fast jag sagt att jag aldrig mer ska göra det. Men oroa dig inte, jag har redan berättat för henne att hon gör klokast i att investera i riktigt snygga underkäder. De kan få mer exponering än vad hon någonsin anat.
Ps. Det viktigaste som personligbrudklänningssömmerska är att alltid inge trygghet och förtroende. Att vara klippan. Ds.
Nr 748.
Okej Febern, är det krig du vill ha är det krig du ska få, tänkte jag och lassade upp ett helt fat med bekämpningsmedel.
Nr 747.
Som grisen på grillpartyt fick jag någon trevlig version av förkylning på planet hem. Jag kämpade emot bra, men fick idag ge vika för det faktum att förkylningen var starkare än immunförsvaret. De vakna timmarna har jag, sist på bollen, upptäckt etsy.com. Ett vilt frossande i femtiotalsklänningar ledde fram till att jag nästan lyckades motivera migsjälv att köpa brudklänning ovan för att ha på midsommar trots att inga planer för dagen, förutom att påta i trädgården, finns. Nåväl. Skulle bara kolla måtten. Letade upp måttband. Klickade fram kalkylatorn. Det visade sig att den, och alla andra jag kikade på, var tio centimeter för liten i midjan. TIO CENTIMETER. Då vill jag göra er uppmärksamma på att jag vanligtvis bär en 36:a, ibland 34:a, på överkroppen.
Tio centimeter mindre än en 34;a är. Obefintligt?
Jag har mätt. Och mätt. Och räknat. Och hoppats att jag ska ha fel. Men icke. Jag har gjort rätt. Kan någon överbevisa mig skulle jag bli lyckligare än ni kan ana. Säg att jag har fel?
Nr 746.
Sjukskriver. Snyter. Självömkar. Snurvlar. Svettas. Sover. Surar.
Nr 745.
Lilla Tjocka och jag åkte på semester. Lyxe-lyx! tänker ni.
Ja, fast minusgrader och stark sidvind syns inte på bild. Vi frös i en hel vecka. Sen kom vi hem och värmen slog emot oss när vi gick av planet.
Det var min semestervecka det här året.
Så himla lyxigt.
Nr 744.
- This brygga is´nt big enough for the two of us, kaxade Ankan.
- I hear ya! svarade jag.
Nr 743.
Där jag ska bo finns det sådana här:
Det finns även en hel del sådana här, träd och stenmurar:
Samt en sådan här, en hundgård:
Hundgården ska rivas, kanske eldas. Men något som inte ska rivas är alla de här:
Trapporna. De finns överallt och ska få vara kvar. På trädgården kan man även hitta de här:
Lusthuset och gäststugan. Samt förstås det här, boningshuset:
Det finns även sådana här, verandor stora som dansbanor med hundraåriga ekar hängande ut över. Där kan man tjuvkika på raketerna från andra sidan på nyårsafton, eller på alla tusen ljusen som lyser om vinterkvällarna:
Men det finns även den här:
Piren, där jag ska följa kvällssolen tillsammans med den här:
Nr 742.
Lilla Tjocka och kompanjon åkte till Västerås för att möta och presentera. Jag, som aldrig varit i Västerås förut, hade inget att göra så jag hängde på. Somnade som en gris, och vaknade dagen där på, kikade ut genom hotellfönstret och tänkte: Ok Västerås, show me what you got!
Och ja, på den vägen var det. 7 öde gallerior senare och jag var både less, trött och nöjd över att aldrig ha fått för mig att flytta dit.
Nr 741.
Idag har jag fräst. Hela dagen.
Jag fräste åt min kollega.
Jag fräste åt kursledaren.
Jag fräste åt marknadsundersökningsmannen som ville marknadsundersöka mig.
Jag fräste åt fastighetsskötaren som i vanlig ordning inte ordnat det han lovat ordna.
Och jag fräste åt mig själv. För att jag fräste.
Den enda som kändes relevant att fräsa åt var marknadsundersökaren:
Jag: Men varför måste just jag svara?
Han: För att du är framslumpad av tusentals personer.
Jag: Men slumpa fram en annan.
Han: Det kan vi inte. Du har blivit framslumpad.
Jag: Men jag har inte tid nu, jag ska in i ett telefonmöte.
Han: Ja, men om inte du svarar nu så kommer jag fortsätta ringa dig varje dag tills du svarar. Jag föreslår att du tar tjuren vid hornen.
Jag: Du menar alltså att jag är tvingad att svara på dina frågor annars kommer du aldrig lämna mig i fred?!
Han: Inte tvingad, men... Det här är din chans att säga vad du tycker.
Jag la slutligen på. Jag hade min demokratiska chans att genom tvång få säga vad jag tycker om olika partiledare, men jag la på. Hejdå chansen till att säga vad jag tycker. Hejdå!
Nr 740.
Sista kortet som Icke Husägare. Hopkrupen, vindögd och jävlig.
Nr 739.
Hej lilla baddräkten, du ska få följa med mig till Afrika. Samt förstås: låtsasbada vid min nya kaj.
Ja, låtsasbada som i att låtsas. Se, men inte röra, är mottot din ägare håller i närheten av vatten. Jag är ledsen om jag gör dig besviken. Visseligen har ägarens pojkvän använt fraser som: Här, exakt HÄR, ska badtunnan stå! Den vedeldade! Och: Det är inte svårt att snickra badtunnor! så fort de varit ute vid det nya boendet. Kanske då, om det dyker upp en sådan, kommer du få smaka på vatten. Men inte ens det kan jag lova.
Nr 738.
Men! När vi är klara kommer det snarare se ut som nedan. En avlång ladugård, eller fäbodar. Falurött, svart och vitt. 5 meter till på huset så det blir världens längsta hus. När Lilla Tjocka kom hem och såg mig måla med färgpennor blev han alldeles till sig och började prata om att det var så fint att jag gjorde det "på riktigt", och inte i dator. Att jag var så verklig i mitt uttryck. Jag bekymrade mig inte med att tala om för Reklamaren att jag inte KAN göra på datorn och det var därför jag ritade. Jag lät honom tro att det var ett aktivt val. Jag är ju så himla på riktigt!
Nr 737.
Nya utsikten ja. Den kommer se ut så här fast tvärt om:
Nr 736.
Utsikten från sängen i detta nu. Inte så tokig, och det bästa av allt är att den är till salu. Du kan få köpa den. Vid riktigt bra pris kan även bästa koppen för Kaffedrickande I Sängen Med Utsikt ingå. Vår utsikt kommer i framtiden finnas på andra sidan, lite närmre vattnet. Det finns andra koppar för sånt.
