Nr 782.
And once you asked me; well what's my biggest fear?
That things would always remain so unclear. That one day I'd wake up all alone, with a big family and emptiness deep in my bones. That I would be so blinded, turn a deaf ear, and that my fake laugh would suddenly sound sincere.
That things would always remain so unclear. That one day I'd wake up all alone, with a big family and emptiness deep in my bones. That I would be so blinded, turn a deaf ear, and that my fake laugh would suddenly sound sincere.
Nr 781.
Om man undrar över min tystnad förklaras den bäst med att jag har fullt upp med att vara fantastisk och snygg. Samt regissera. På fredag är det premiär. Efter det lär tystnaden släppa. Lovar.
Nr 780.
Nr 779.
Real life update; jag sitter i detta nu i en jeep på en bensinmack. Klockan han inte mer än slå tolv på natten innan jag hörde små stenar som kastades in i mitt kök (tanken var nog att de skulle träffa fönstret, men de var ju öppna) och när jag tittade ut stod Lilla T med barn i trädgården och sjöng. Sedan fick jag champagne och svara på frågor så som "kan du krawla" och "har du varit i Turkiet" och det viktigaste som jag fick spara till sist: "Vem älskar du mest i hela världen?". Efter vi avverkat frågorna blev jag inbaxad i bilen. Där är vi nu. Med champagne och ostade bågar. Vad som händer efter vi sovit vet jag inte. "Ta sovmorgon, resten är ordnat" har min syster hälsat. Och jag lyder.
Nr 778.
Unnade mig alldeles för dyrt nagellack. Åkte hem och lackade. Kom på att det vore kul att spraymåla 15 fåglar guldiga. Spraymålade. Så här i efterhand konstaterar jag att kombinationen av mina aktiviteter inte var så tokig. Nästa steg? Ta reda på om samma sak även gäller läppstiftet.
Nr 777.
Vi har ju redan pratat om det här och kommit fram till att tiden inte ser ut så som ni tror, utan snarare så som jag tror. Och vad innebär det? Jo, att det är min födelsedag på torsdag och därmed står visarna på 12. Så vad kan vara bättre än en årssammanfattning? Jag snodde den här av Simhopperskan som i sin tur snott den av Karins konstgrepp. Vem som ska sno den av mig behöver vi inte planera. Pass på:
Det tråkigaste som hänt dig i år:
Att jag fått min första ordentliga magsjuka. Alltså: Ordentliga. Och kanske att Simhopperskan flyttat. Fast det är ju lite både ock eftersom hon verkligen längtat efter att flytta. Så det är ju kul också. För henne.
Att jag fått min första ordentliga magsjuka. Alltså: Ordentliga. Och kanske att Simhopperskan flyttat. Fast det är ju lite både ock eftersom hon verkligen längtat efter att flytta. Så det är ju kul också. För henne.
Det bästa som hänt i år:
Att jag har köpt ett hus. (Ett hus!). Att jag har köpt en bil. (Min första!). Att det som tidigare var jobbigt på jobbet togs tag i och jag fick ett fast jobb med mycket högre lön än tidigare. Att jag är ihop med Lilla Tjocka. Att jag har varit relativt frisk. Att jag och min syster blev dunderosams för att senare bli dundersams och nu har en bättre och närmare och tryggare relation än vi någonsin haft. Det är jag väldigt glad för. Och att jag fyller 30! Då får man anordna kalas ser ni. Fast nu går jag händelserna i förväg för det händer först nästa år (fortfarande mitt år vi pratar om).
Tre senaste sms´en:
"Åkey"
"Åk Ey!"
"Åk ej"
Nuvarande beroende:
Kontroll.
Musik:
Nah. Inte så mycket. Fastnar i gamla loopar.
Tv-serie: Lewis. Netflix är grejen! Före Lewis: Twin Peaks. Jag var ju bara barnet när den gick.
Kläder:
Idag: jobbkläder. Imorgon: jobbkläder. På Torsdag: FÖDELSEDAGSKLÄDER!
Mat:
Ingen. Om jag inte äter direkt på morgonen får min kropp för sig att äta är onödigt. Då kör den på tills den lägger av. Det brukar resultera i tårar.
Ett jobb du aldrig kan ha:
Ett jobb du aldrig kan ha:
Känns lite förmätet att säga att det finns såna, man vet ju aldrig vad som händer. Men okok, om jag är den jag är nu med de förutsättningarna jag har nu: Jag har svårt att se migsjälv sälja saker jag inte tror på. Är extremt dålig på att sälja överhuvudtaget faktiskt. Känner du inte att du verkligen behöver den är det dumt att köpa, spara pengarna till något bättre! funkar sällan som säljargument.
Något du inte gillar hos andra:
Jag har svårt för känslostyrda människor. De gör mig nervös. Jamenduvet; sånna som är extremt trevliga när de är på bra humör och otrevliga när de är på dåligt humör. Vad är grejen med det? Det är ju inte MITT fel om någon bråkat med sin fru. Jag försöker vara trevlig oavsett. Om än med lite kortare stubin vid irriterade tillstånd. Nåväl, jag blir lite ängslig i dessa människors närvaro och slappnar aldrig riktigt av. Blir kompensationstrevlig konstant för att försöka hålla deras humör uppe (andra människors känslor ligger nämligen alltid på mitt ansvar) och tar i hemlighet det väldigt personligt när de fräser åt mig på sina dåliga dagar (eftersom jag misslyckades med att hålla personen vid gott humör). Inte helt nyttigt att lägga ner den energin och känna det ansvaret för något man egentligen inte borde låta påverka en - och jag jobbar med det.
En dålig sida med dig själv:
Att jag gnäller så förbannat. Det har såklart med att göra att jag tror att jag är oförmögen att förändra situationen jag är i. Jag tror inte jag kan eller att det går. Hade jag bara trott mer om mig själv hade jag rest mig upp, spottat i nävarna och börjat gräva. Men nu är det inte så, nu bäddar jag hellre ner mig mellan mjuka duntäcken och stirrar med ömklig blick ut i världsrymden och tänker: Åh, stackars mig.
Något du inte gillar hos andra:
Jag har svårt för känslostyrda människor. De gör mig nervös. Jamenduvet; sånna som är extremt trevliga när de är på bra humör och otrevliga när de är på dåligt humör. Vad är grejen med det? Det är ju inte MITT fel om någon bråkat med sin fru. Jag försöker vara trevlig oavsett. Om än med lite kortare stubin vid irriterade tillstånd. Nåväl, jag blir lite ängslig i dessa människors närvaro och slappnar aldrig riktigt av. Blir kompensationstrevlig konstant för att försöka hålla deras humör uppe (andra människors känslor ligger nämligen alltid på mitt ansvar) och tar i hemlighet det väldigt personligt när de fräser åt mig på sina dåliga dagar (eftersom jag misslyckades med att hålla personen vid gott humör). Inte helt nyttigt att lägga ner den energin och känna det ansvaret för något man egentligen inte borde låta påverka en - och jag jobbar med det.
En dålig sida med dig själv:
Att jag gnäller så förbannat. Det har såklart med att göra att jag tror att jag är oförmögen att förändra situationen jag är i. Jag tror inte jag kan eller att det går. Hade jag bara trott mer om mig själv hade jag rest mig upp, spottat i nävarna och börjat gräva. Men nu är det inte så, nu bäddar jag hellre ner mig mellan mjuka duntäcken och stirrar med ömklig blick ut i världsrymden och tänker: Åh, stackars mig.
En maträtt du är sugen på just nu:
Ingen. Har inte ätit frukost idag. Men nu darrar händerna så nu är sammanbrottet nära inpå knuten.
Helgplaner:
Torpa sätter igång. Wohoo! Japp, vi ska repa. Kanske, för första gången på många år, ska vi inte frysa medan vi repar. Väderprognosen lovar gott. Jag håller alla tummarna.
Nu vet ni det, så nu ska jag ägna mig åt jobbet. I två dagar till. Sedan: FYLLER JAG ÅR!
Hur laddar ni?
Nr 776.
Det var de lediga dagarna det. Om nu ledig är ett ord man sätter i sammanhang med en badresa med fyra barn i så perfekt olika åldrar att de helst inte leker med varandra.
Nåväl. Jag är hemma igen och det är ingen rast ingen ro förrän 17 Augusti. Idag, tillexempel, har jag bråkat med en brudklänning. Alltså inte småkivats - storbråkats. Jag fattar inte vad dens problem är och den verkar inte vara särskilt angelägen om att berätta. Vi behöver helt klart jobba på vår kommunikation.
Nr 775.
Åker till The Reef imorgon med diverse barn och deras föräldrar. Tre dagars äventyrsbadande i pooler. Får kli i fitty bara av tanken. Min kropp har aldrig kommit överens med klor, i synnerhet inte mina ladyparts. Det stackars badhotellet har mycket att leva upp till för att jag ska känna att det var värt det. Hej så länge.
Nr 774.
Hur gick det med arboristen, undrar du och jag ska berätta. Det gick inte alls med arboristen. Jag ljög. Ja, just det kära bloggläsare, jag ljög för dig.
Vad gjorde jag istället?
Jag smög mig iväg från min lägenhet, åkte hem till Lilla Tjocka, dunderstädade effektivt, stupade i säng, sov, vaknade, dunderstädade lite till, slängde på mig Den Lilla Svarta och pärlor, åkte iväg, lämnade av bilen till kommande privatchafför, hoppade på en buss och sa: Hej busschaffören, en enkel till Borås tack!
Men jag stannade inte där, utan fortsatte hela vägen till Göteborg och mötte upp den här donnan:
Vi stresshandlade praliner och sistaminuten-planerade det vi redan planerat under en ganska lång tid. Vad? undrar du, och jag ska berätta. Jo, ser du, min vän Elin ska gifta sig och vi tänkte möhippa. Så vi snodde med henne från jobbet, satte en flaska skumpa i hennes händer och fick med henne in i en sån här:
(En flygbuss, om någon känner sig skumögd.)
Men vart skulle vi? Skulle vi ägna kommande kväll åt att skura flygplatstoaletter? Skulle vi servera navelshots i flygbaren? Eller skulle vi åka en vecka till maldiverna?
Ingen visste.
Men vi hämtade upp ytterligare en person innan vi fortsatte vår färd. Nu till fots.
Frågorna hopade sig allt mer...
... Skulle vi åka med den rosa? Eller kanske undersöka innehållet i containrarna? Bli fraktade till Litauen i bagageutrymmet?
Nej, det skulle vi inte. Vi skulle åka med den här!
Så vi klättrade in...
... smidigt och lätt...
... tog plats och kände oss fullkomligt avslappnade.
Eller ok, det gjorde vi inte. Men sedan stängde Elin dörren...
... kontrollerade viktiga knappar....
... och checkade så att allt var ok.
Då var det det.
I alla fall ganska.
Beviset:
Ett helt ok gäng.
Sedan bar det av! Vart? Upp i luften så klart!
Vi hoppade, skumpade och kollade på utsikten. Samt aktade oss för diverse fallskärmhoppare.
När vi flugit si sådär en haltimme var det dags att landa på annan ort. På den orten blev vi upphämtade av privatchafför. Chaffören tog ett svettigt gäng möhippare vidare i världen på ett tryggt och säkert vis. När han släppt av oss vid nästa anhalt stannade vi en stund och friskade till oss med dryck och sol.
Sedan var det dags för nästa färdmedel, ett sånt här:
Båt. Luftluft, svalksvalk.
Efter en lagom lång stund blev vi strandsatta på en för mig bekant brygga, vi traskade upp för en trappa och hamnade exakt här:
Där försegick sig sånt här:
Samt en hel del sånt här:
(Den uppmärksamma noterar att Linnéa håller ett papper i handen, det vi sysslade med var alltså utfrågande av vår bride to be. Känner hon verkligen sin kommande make? Ja, konstaterade vi, det gör hon. Till och med mer än han känner sig själv! Hon klarade testet och de är helt klart redo att ingå äktenskap. Phew!)
Och det höll vi på med ända tills världen såg ut så här:
Då var det dags att gå och lägga sig. Sedan somnade vi som tre små grisar i varsin säng och drömde om till exempel flygkrascher och andra katastrofer.
Men när vi vaknade nästa dag såg världen ut som vanligt, om än lite soligare. Så vi tog en kaffe på verandan - och sen bar det av hemåt igen.
Och snipp, snapp, snut - så var berättelsen om Elins möhippa slut!
Nr 773.
Helgsplanerna?
Sy brudklänning.
Gårdagskvällen?
Träffade arborist.
Betyder?
Det får du googla.
Nr 772.
Fick i skrivande stund den här bilden av Lilla Tjocka:
Vi har pratat om hur coolt det kommer bli att kunna ta båten rakt över sjön till ICA. Föga anade vi att vi även kommer kunna ta samma väg med bilen.
Nr 771.
Först händer ingenting. Sen händer ingenting. Sen händer ingenting. Sen händer ingenting. Sen köper man sig ett kylskåp och - varför inte - en bil samtidigt.
Ketchupflaskeliv.
Ja, jag har klarat mig utan kylskåp i fyra månader. Ja, jag anpassar mig snabbare än blixten till nya situationer. Nej, det är egentligen inte helt positivt.
Så häromdagen åkte vi till Ikea för att köpa rekvisita. Inget mer än rekvisita! sa jag. Och kom hem med ett kylskåp. Dagen efter - en bil.
Min första bil. Hela är inte min, men halva.
Nu tillhör jag den typ av person som tänker men miljön då?! när det rör sig om det mesta som heter motorfordon. Således är min känsla kring min första bil mer ångest än den härliga känslan av frihet och vuxenliv jag fått beskrivet för mig. Särskilt med tanke på att bilen vi köpte är den typ av fyrhjulsdriven historia som behövs för vintervägar på solvik med barn och skidor och hundar och snö och gegga, inte en liten miljösmart mini att ha i stan. Men, så ska den inte vara i stan heller! Jag tänker att mitt intryck av den kommer förändras när den står parkerad på leråkern vi kallar parkering utanför vårt hus. Där den står nu, på min parkeringsficka i stan, där gör den sig inte riktigt.
DESSUTOM är tanken att vi inte ska köra den så långt. Så fort vi får sålt Jaguaren (Vill du köpa den?) kommer vi slå till på en elhybridmiljötänkutavbarasjuttonbil att köra mest med. DESSUTOM förklarade försäljaren att jämfört med volvon vi tittade på i samma storlek så drar den här mindre.
Vem är det jag argumenterar mot?
Ingen har ju egentligen sagt emot mig?
Bara jag.
Jag och mitt miljösamvete. Det svider.
Inte ens Moa du har för gudsskull åkt kollektivt i 30 år! Det är din första bil, det finns de som inte gör annat än att köra bil! får mig att släppa det. Jag har en sträng relation till migsjälv. Får jobba på det.
Vill ni se den?
Klart ni vill!
Pass på:
Ta-daa!
Nr 770.
Vi skulle passa en hund. En Sirihund. Vi var förväntansfulla. Och kanske lite nervösa.
Vi åkte och hämtade hunden.
Alla ville prova att ha den i knäet.
Vi åkte hem med hunden. Vi tänkte att den kanske frös.
Vi virade in den i en filt.
Och klappade om den.
Sedan började även männsikorna frysa. Så vi gick in. Jag och hunden satt på golvet och övervakade Lilla Tjocka.
Han lagade mat.
En av oss fick smaka.
Det var inte jag.
Sedan blev det natt och vi gick och la oss. Samtliga sov. En av oss blev väldigt glad när vi vaknade igen. Vi åt frukost i sängen och det så ut så här. (Men det vet ni ju redan om).
Efter frukosten gick vi ut i trädgården och bet sönder pinnar.
Sedan var det slut på det roliga och det var dags att köra hem vår vän Hunden. Så vi stoppade in oss i bilen och for.
Det kändes en smula sorgligt att säga hejdå, men förhoppningsvis ses vi snart igen.
Snipp snapp snut - så var sagan om hundpassningen slut!
