Nr 535.
Nr 534.
Det ser ju. Hur. Fint. Som. Helst. Ut. Och nu pratar jag inte bara klänningen. Omgivningen, inramningen, stämningen. Ser fantastiskt ut.
Nr 533.
Om man tillexempel kommer hem från sitt jobb klockan 02:00 på natten och inte kan somna direkt utan klarar av det först klockan 04:00 och sedan sover sina åtta timmar, vaknar, somnar om och sover en timme till för att det är söndag - ja då kliver man upp klockan 13:00. Och känner sig som en lort. För så är det. Duktiga, effektiva, ambitiösa människor kliver upp tidigt ur sina sängar. De lata ligger kvar till ett. Oavsett när man slutat jobba kvällen innan.
Nr 532.
Och jag frågade Tygtanten i affären. Är det här ok? Får man gå så här på bröllop? Får man ha tyll? När man inte känner brudparet? Får man? Får man? Och Tygtanten svarade: Ja.
Så jag sydde. Och nu ser den ut så här. Nästanklar. Mer fyllnad i kjolen krävs. Mer mörkt. Sydda sömmar, inte bara nålade. Och kanske något blått. Sen klar.
Fast jag känner nog ändå att jag inte är helt säker... får man gå så här på bröllop? Bloggy, får man det? Så här, fast utan tidningshögen?
Nr 531.
Ok pjucksen. Pjucksen som jag såg i Barcelona och sa: Jag ska aldrig gifta mig men OM jag ska gifta mig ska jag gifta mig i de här. Och så inhandlades de. Och har sedan dess stått i min hylla. Och aldrig blivit använda.
Men, nu nalkas bröllop. Inte mitt, men bröllop. Och bröllop är bröllop och skorna vet ju ingen skillnad. Så nu jävlar! Skorna fick följa med till tygaffären, för någon klänning som passar till finns inte, den får sys. Tyg köptes. Tyg ligger väntande i en liten påse. Fingrarna kliar efter storsaxen. Vill sätta igång.
Nr 530.
Den uppmärksamme noterar guldkanterna.
Nr 529.
Brudklänning levererades. Liten Tjock Reklamare ryckte in och hjälpte till med själva leveransen medan jag feberjobbade. I ren förvåning över att ha blivit klar i tid sydde jag en smink-rock till den stundande bruden. Den såg ut exakt så här:
Nr 528.
Men sen att man varken vill smaka, eller orkar sitta uppe länge nog för att se någon annan göra det, är ju förstås en helt annan sak. Det är ju tanken som räknas.
Nr 527.
Om man tillexempel ligger nedbäddad och självömkar i sjukdom en längre stund kan man mötas av det här när man väl kommer ner.
Nr 526.
Nr 525.
Jag ba: Behöver tvätta! Behöver verkligen tvätta!
Plockaplocka, samlasamla kläder.
Trask ner i källaren.
GigantiskaMördarSpindeln ba: Hejhej!
Jag ba: Feresten, behöver nog inte tvätta. Älskar svettdoft.
Springspring, flyfly uppför trappen.
Rys.
Ryhyhyys!
Nr 524.
Ok. Ok, jag har spenderat dagarna med 136 meter brudklänning och nätterna med mardrömmar om den. Är det då så konstigt att det börjar växa ut inspiration på andra sidan? Jag säger; Nej. Det är helt normalt.
Så nu finns den här: Inspirationen. Till min egen klänning. Jag, som aldrig skulle gifta mig och än mindre göra det i en hemmasydd klänning. Men. Men nu kan jag varken sova, äta, tänka eller fungera innan inspirationen får bli verklighet. Jag. Måste. Sy. Den. Nu. Jag måste pundarpyssla. Måste.
Låt mig ge er mina ledord: Vintage. Gräddfärg. Spets. Långärm. Hög ringning. Djup rygg.
Vi ses på andra sidan, hörrni!
Nr 523.
Ok, det kan inte vara Kul Jämt. Och fördelen med perioderna utan Kul Jämt är att man får äta sig mätt på smågodis. Trots att man blivit strängt förbjuden. Och. Ingen. Kan. Ifrågasätta.
Nr 522.
Bruden kom för att prova sin klänning. Och här har det väl inte hänt så mycket sen sist, kanske någon känner. Men jo. Det har hänt. Men det har hänt sånt som inte syns. Ytterligare 20 meter tyll till de nu totala 136 metrarna. Samt en hel arbetsdag fastsyningavinnansidanförhand, med gamnacke som följd. Samt förstås; ett lås på baksidan som inte syns på bild. Nåväl, bruden kom och provade och var nöjd med allt förutom några små sista detaljer som går snabbt att fixa. Jag borde vara nöjd, tänkte jag men unnade mig ändå att gråta tills ögonen stod rätt ut efter hon gått. Vad som egentligen är mitt probelm är inte helt utrett.
