Nr 1038.
Dessa tre tidningsomslag provocerar mig orimligt mycket:
Louise har låtit väggarna gå i vitt och i stället låtit möblerna få vara färgstarka.
Färgstarkt vitt matbord.
Färgstarka vita stolar.
Färgstark furufärgad stol.
Orimligt provocerad blir jag. Orimligt.
Varför?
För att det är människor utbildade inom journalistik, men ett brinnande intresse (förmodligen även utbildningar) för inredning och design som skrivit bildtexten, samt spånat fram dessa kreativa och unika tidningsomslag. Det är inte min hund.
Och då är det fan inte ok.
Nr 1037.
Nej, jag är inte redo att prata om fjällvandringen ännu. Men låt oss säga såhär: mina hälar är fortfarande så svullna att anklarna inte syns.
Samt att exakt så här ser en fjällvandring inte ut:
Den ser snarare ut så här:
Man vaknar i ett fuktigt och kallt tält efter att ha legat och gråtit större delen av natten för att man är så genomkall, knappt får på sig skorna eftersom fötterna gör så ont och VET att man måste vandra 1,7 mil i regn och motvind uppför ett berg för att komma fram till en fjällstuga och värme. Och detta på tid, eftersom mörkret väntar runt knuten. Och ingen vill bli fast i mörkret. Så man rusar fram.
Fjällvandring är att stanna för mat enbart när man är så hungrig att man gråter, samt att rationalisera bort kaffe och fikaraster eftersom man inte hinner. Att vandra i fjällen är att i högt tempo forcera naturen utan att överhuvudtaget hinna uppfatta vad som finns runt omkring en.
DET är fjällvandring.
Kul grej.
Nr 1036.
När en jobbar halvtid i reception och dessutom renoverar hus är själva mode-delen i budgeten rätt snäv, så shopping är liksom struket från listan. Om en bortser från Tradera. Traderashopping är mitt bästa. Och det brukar bli rätt bra. Faktum är att varenda plagg från topp till tå i detta nu är traderat. Förutom underkläderna. Där sätter jag min gräns.
Senaste fyndet var den här lilla armhålssniffartaxen. Totalt värdelös. Superelektrisk i 100% syntetmaterial. När jag såg bilden tänkte jag: Men så noppig är den väl inte i verkligheten? Fast jo. Exakt så noppig är den i verkligheten.
Rätt värdelöst.
Men för 60 spänn kan man överleva det. För 500 spänn hade man fått förhöjt blodtryck.
Nr 1035.
Under mitt rika yrkesliv har jag noterat att människor, hur ovilliga de än varit att tillala en tidigare, alltid känner ett trängande behov av att prata med receptionisten den dag de blivit sjuka. Människor som tidigare haft svårt att ta ögonkontakt eller för den delen pressa fram ett hej hänger sig i förkylningstider gladeligen över receptionsdisken; snörvlar, nyser, hostar och berättar om exakt alla symtom de känt av de senaste dagarna.
Följdaktligen ligger nu denna deltidsreceptionist nedbäddad med feber och jävla massa snor exakt 4 dagar innan hon sa åka iväg på fjällvandring och upplever en menblifrisknuförhelvete-stress i orlimliga mått. Överdoserar Kan-jang och dricker så mycket ingefära-citron-honung-cayennepeppar te att det i princip tränger ut ingefäre-kvistar ur porerna.
Bli frisk nu förihelvete kroppen. Bli frisk.
Nr 1034.
Igår firade vi det faktum att vi varit sambos och Solvikbor i exakt två år. Mig förvånade det eftersom jag trodde det var tre år, trots att det känns som fyra. Nåväl, tvåårsfirandet gick till som följer;
En av oss jobbade.
Ett kungligt firande, om ni frågar mig.
