LockyerFox

Och skillnaden mellan den här bilden, tagen för 5 veckor sedan och...

En julgran. Ett tak. Ett golv. Väggar. Samt en lampa som var kul när vi köpte den men kanske inte riktigt är det roligaste just nu.

Sen blev granen klädd...

Heja oss. 

Såå, vi satt på vår veranda och hade en mysig och relativt kärleksfull onsdagskvällmittirenoveringen-middag. Lilla Helikopterpiloten hade penna och papper framför sig och eftersom han anses vara något av en fena på att rita brukar han underhålla barn genom att låta dem beställa teckningar av honom som de sedan fyller i med färg. Så han sa; 

Och jag svarade: 

Och så skred Lilla H till verket. 

Här är själva utgångsbilden:

Och här är själva resultatet:

Jaha ja. 

Jag kommer under eftermiddagen sätta ut en bostadsökes-annons på blocket samt undersöka hur lång tid en husförsäljning i regel brukar ta.

 

Så Andersson har fått kli. Kli är ju sällan en bra grej, särskilt inte på en hund. De kliar ju så gärna sönder där kliet sitter. Andersson inget undantag. Så det blev dags för vetrinärbesök. Lilla Helikopterpiloten anmälde sig frivilligt, vilket kan ha något att göra med att han sist han var där råkade gå förbi sköterskornas rum samtidigt som de kommenterade vilken trevlig hund Andersson var - och vilken trevlig ägare Andersson hade, fnissfniss. Eftersom den som åker in med hunden även är den som får betala hade jag inget emot detta något dyrköpta fiske efter komplimanger. 
Nåväl, själva besöket gick strålande. Den årliga vaccinationen togs och Andersson blev undersökt. Och hon fick beröm; God fysisk form. Bra klor. Fina tassar. Mycket bra päls. Fina tänder. Och ovanligt fina proportioner. 

Jag blev orlimligt glad över att höra detta. Liksom stolt. För en vet ju inte om man gör rätt. Hunden själv kan ju inte berätta. Nu har ju jag inget med hennes proportioner att göra men att få beröm för det andra, det som kan påverkas av kost och motion, är ju det närmsta en kommer en bekräftelse på att man gör rätt. 

 

Hur funkar det här med vitsåpa? undrade ni och jag har ingen aning.

Innan vi gjorde golvet surfade jag runt massor på "såpat golv" "skurgolv" och "vitsåpat" men på det sistnämnda fick jag inget svar. Så vad vi hade bestämt oss för var följande: luta och såpa.

Men när vi traskade in på Byggfarbiken (butik med byggnadsvårdsgrejor) i Gbg föreslog de kalka golvet. App, app! svarade jag besserwisser-aktigt, kalkade golv har lätt att bli flammiga. Efter lite undersökning kom de fram till att jag hade rätt; kalkat är svårt att få jämnt, och jag passade naturligtvis på att malla mig.

Det vi sedan kom fram till var att lut gör golvet porösare så om vi lutar ett furugolv och sedan såpar det kommer det bli superkänsligt för tryck. Och superkänsligt för tryck vill vi helst inte ha, även om vi vet att såpat är känsligt för smuts de första åren. 

Så de föreslog att vi vitsåpade det. Och det ska alltså funka som vanlig såpskurning - fast att såpan innehåller ett vitt pigment. Vi slog till, och köpte med oss den här: 

 

 

När det gäller vanlig skurning av skurgolv har jag förstått det som att man verkligen, verkligen ska skura in såpan så den riktigt tränger in i träet. Men med den här skulle man svabba, eller lägga på med bred pensel, i ett rikligt och jämnt lager ovanpå. Efter 15 minuter skulle man torka av överflödig vätska. Jag antar att det beror på att man vill vara säker på att pigmentet ska appliceras jämnt för att det inte ska bli flammigt. 

Så det gjorde vi, tre gånger. 

Sen var det klart. 

Och då såg det ut så här: 

Plankan som ligger ovanpå golvet är en obehandlad planka, och det syns kanske inte så bra på bilden men det är faktiskt en skillnad på ytan. Jag upplever att golvet har en torr, nästan kritad yta. 

Bilden nedan stämmer bättre med hur golvet faktiskt ser ut: 

Skurgolv i sig är ju väldigt känsligt innan det gått några år och man skurat tillräckligt mycket för att få upp fetthalten i träet, och om skurgolv är känsligt så verkar vitskurat golv vara ännu känsligare - eftersom smuts syns rätt bra på vitt. Så vi får ärligt talat se hur länge vi behåller det så här.

Redan nu upplever jag att det börjat se lite solkigt ut vid trösklarna. Samt att golvet blev klart i precis lagom timing med Anderssons löp. Och eftersom hon inte tillhör den hundkategorin som inte ålar sig ur sina mensskyddstrosor vid första bästa tillfället, utan snarare tillhör de som tycker livet är rätt gött om en får låta mensen flöda fritt - så är jag inte säker på att det är en helt klockren kombination.

 

Ps. Glömde säga: Fördelen med att ha såpskurat golvet är att om man ångrar sig kan man måla, betsa och göra vad som helst på det. Eftersom det inte är en hinna att slipa bort, utan bara extra fett trä, så kan man göra vadsom ovanpå det. Hoppar verkligen det gäller vitsåpat också. Men varför skulle det inte? Ds. 

 

Exakt hur ser en riktigt trovärdig människa ut, undrar du. Exakt så här, tydligen:

 

 

Och hur vet jag det?

Jo, det vet jag eftersom jag idag gick förbi en blomsteraffär och kände ett Hyasint-sug, så jag lastade på mig ett gäng och gick in. 

Åh, min kortterminal är trasig idag, har du kontater? frågade tjejen bakom kassan.

Nej, det hade jag ju förstås inte. Då frågade den snälla tjejen bakom kassan om jag hade vägarna förbi snart igen, för om jag ville kunde jag ta med mig Hyasinterna nu och komma och betala senare i veckan. 

Exakt hur snällt?

Mycket. 

Mycket snällt. 

Så snällt att jag blev en aning ställd av snällheten. När jag slutade vara ställd kläckte jag Swisch-idén och halade fram min telefon för att göra rätt för mig. Men då buggade appen och inga pengar blev överförda. Så jag fick med mig en rejäl påse Hyasinter utan att ha betalat och ett mobilnummer att swisha till om appen skulle bli medgörlig - och har sedan dess startat om min telefon ca hundra gånger för att få Swisch att skärpa sig. Att bli betrodd är känsliga grejer. Så känsliga att en blir en smula stressad. En vill liksom inte göra den som betror besviken.