Nr 597.
Gårdagen ägnade jag åt att äta ett kilo kräftor på fastande mage.
Idagdagen ägnade jag åt att kräkas upp dem igen.
Nr 596.
Vad har jag gjort sen sist?
Jo, sen sist har jag:
* målat 134 st pennor blå, samt virat in dem i papper.
* Gått på Jul på Liseberg och köpt ett paket munkar trots att jag inte gillar munkar.
* Återigen ignorerat det faktum att Sverige är ett av få länder där man kan få vad finklädd du är! att låta som en förolämpning och därför styrt upp både tyllkjol och röda läppar på en enkel middag.
* Insett att även när mitt kök är städat är det stökigt i andras ögon, och om jag någongång ska få visa det faktum at jag faktist styrt upp mitt kök med både sittplats och extra arbetsyta så får jag göra det nu, kaffebönor på golvet till trots. Så här är det. Köket. Med den betsade bänken.
Och de målade stolarna.
Och de uppskruvade hyllorna.
Och de förtäckta fulhyllorna från Ikea med spets på.
Och alla ljusen som ska ta mig igenom vintern.
Och mina bästa NoaNoakoppar och FarmorsMuggar.
Och mina blommande handtag.
Och mitt rutiga golv.
Och resterna från BrunaHunden-besök.
Så nu är det visat och klart. Nu vet ni hur det blev.
Förutom det har jag även:
* Duschat. Många gånger. Och när jag har dushat har jag tänkt: Tänk om de visste det här, mina followers, att det är vardag för mig att dusha med åtminstone en spindel som sällskap och att det faktiskt bara är åt de riktigt STORA jag skriker.
* Mentalt förberett mig för att jag måste bära ner mina saker i spindelförrådet.
* Hittat på utsäkter för att inte hinna bära ner mina saker i spindelförrådet och ägnat mig åt ursäkterna istället; öl, middagar i olika arbetsplatskonstellationer, avfrostning av frys, vikning av 83 st loppor med GradeUp-logga på, vindrickande, Simhopperskeumgänge, manusförfattande, quizande, osv.
Det var det.
Sen sist.
Nr 595.
Det florerar just ett inlägg på Ett Socialt Medie Nära Dig där en upprörd kvinna köpt en tröja för 99 kronor på en stor kedja och nu fått reda på förhållanden kring tillverkningen av den här tröjan. Att arbetarna i ulandet där den är producerad får pissigt betalt, tillexempel. Nu är kvinnan upprörd och skriver detta i hårda ordalag på kedjans SocaialaMedie-sida. Och inlägget likeas och delas hejvilt.
Och det är ju bra.
Och fint.
Men.
Men jag kan inte hjälpa att tänka: MEN VAD TRODDE DU?!
Du köper en tröja för underpris, och om du tänkte lite längre typ - bomullsodling, behandling, plockning, transport, tygtillverkning, hyraförlokalmedtygtillverkning, maskinkostnader, transporter igen, lagerhyror i sverige, lagerlöner i sverige, transporter igen, affärshyror i sverige, löner till affärsanställda i sverige, vinst, osv osv - exakt hur mycket av dina 99 kronor trodde du gick till lönerna för de mest utsatta?
Pucko.
Det är fortfarande fult och skamligt att köpa något dyrt men sunt och resonabelt att åka till Ullared och köpa billigt. Jag misstänker att det i den psykologin ligger en stor manskaintespenderaförmycketpåsigsjälv-mentalitet, med en fin touch av jantelag. Jaguttnyttjarutsattamänniskornärjagköperbilligasakersomnågonannanfårbetlalaför-aspekten av det hela vägs dessvärre inte in.
Förra året köpte jag mina dyraste stövlar. Dyrdyra. Eller vänta. De kostade mycket pengar. Det gjorde de. Men vet ni? De var handgjorda av en man i spanien. 250 steg var de gjorda i. För hand. Och de kostade mycket pengar. För han fick betalt för sitt arbete. Precis som han ska ha. Kan man då säga att de var dyra?
Dyrt är att köpa något för mycket pengar för att det till exempel är ett märke som är attraktivt, men pengarna ändå inte går till de som utfört arbetet. Att betala för status är dyrt.
Men är det dyrt när någon vill ha betalt för det arbete den lagt ner?
Är det inte rimligt att vi som är de rika i världen börjar pynta?
Är det inte rimligt att vi slutar köpa så förbannat mycket och istället tvättade det vi har oftare, använde det mer, köpte välgjorda saker som håller - och betalade de som gjort dem åt oss?
Är det inte rimligt att det blir pinsamt att köpa billigt där arbetskraften så uppenbart blir utnyttjad, och positivt att betala en vettig peng för det man köper?
Är det inte rimligt att om vi slutar vara så barnsligt naiva kring vilka det är vi utnyttjar när vi jagar lågpris?
Extremt rimligt.
Och jag önskar, önskar, önskar att jag levde som jag lär.
Nr 594.
Nr 593.
Nu är det fredag och snart är det helg. Eller, ni ska ha helg. Jag ska jobba.
Vi tar en fredagslåt på det va?
Den kan ni lyssna på medan ni sippar rödvin, hackar färska örter och fräser havskatten i jutgärnspannan, och kidsen sitter bänkade framför fredagstv:n. Tänk lite på mig då. För jag gillar den biten av fredag så himla mycket. Den där: DetJobbigaÄrAvklaratNuFörberederViDetMysiga-biten. Den brukar i regel vara bättre än själva mysdelen, eftersom den innehåller de oförstörda Möjligheterna och Förväntningarna.
Nr 592.
Och visst lovade jag att stoppa ner mina saker i källarförrådet inom en snar framtid. Visst lovade jag det. Så jag traskade ner i mitt nyvunna förråd, gläntade på dörren och såg: Det största spindellik jag sett i hela mitt liv.
Inte en chans. Inte en chans att mina saker bor där. Inte en jävla chans.
Så jag stängde dörren, gick upp, och resonerade som så här: Eftersom det var 2,5 år sedan fastighetsskötaren monterade ner halva min garderob och lovade att han genast skulle montera upp den igen, samt 2 år sedan han sa: Jag tar tag i varmvattensfrågan direkt, vi kan dra upp vatten från källaren, och jag trots det fortfarande har halva garderoben i vardagsrummet samt fryser händerna av mig vid handtvätt så lär väl även jag ha ett tvåårspann på sådant som utlovas att tas hand om direkt?
Nr 591.
Fastighetsskötaren kom förbi. Källarförråd vad efter fyra år ordnat till mig. Nu skulle det röjas på vinden, nu skulle mina saker väck. Så vi gick upp tillsammans för att titta. Och vi tittade. Där fanns det ena. Och det andra. Saker man samlar på sig under fyra år. Ja, sa fastighetsskötaren, du har ju många manliga vänner som kan hjälpa dig bära. Manliga vänner? tänkte jag, har jag släpat upp det själv lär jag knappast behöva några manliga vänner för att släpa ner det igen. Mm, jag kan säkert få hjälp, svarade jag. Så tittade vi en stund till. Du har ju många manliga vänner som kan hjälpa dig, sa fastighetskötaren återigen. Mm. Sa jag. Återigen. Och tänkte: Vilka? Vilka är det han pratar om? Så tittade vi en stund till. Sen gick vi ner. Väl nere sa vi hejdå. Du har ju många manliga vänner som kan hjälpa dig, sa fastighetskötaren, igen, innan han gick. Mm. Svarade jag, igen, och stängde dörren om mig en smula förvirrat.
Jag funderade på det en stund och undrade; Dessa horder av män som väller in i min lägenhet, - när gör de det? Och varför, varför, kommer de inte när jag är hemma?
Så insåg jag det uppenbara: Jag är kvarterets slampa.
Det är jag som är det lösaktiga fruntimmret i Östbloms lägenhet.
Nr 590.
Varför vill mänskan inte ha advent nu då, advent har hon ju alltid sagt varit hennes bästa? kan man tillexempel tänka efter att ha läst sista inlägget. Och ja, advent har alltid varit mitt bästa. Advent och jul och allt som är runt omkring det är mitt bästa. Men det här året har saker inte varit särskilt bra. Ganska många saker på ganska många fronter har varit ganska svåra och ganska jobbiga. Och nu kommer advent. Mitt bästa. Men vi kan ju inte ha advent nu, allt är ju inte bra än! gastar jag knäpptyst. Vi kan inte ha min bästa period innan allt blivit bra. Det förstår ni väll? Det förstår ni väll lika väl som ni förstår att man inte köper gräddtårta för att muntra upp en magsjuk? Vi måste pausa, vänta. Tills det ordnat sig. Tills allt känns lättare. Tills vi kan slappna av, vara varma och mjuka. Då. Då kan advent få komma.
Nr 589.
Idag har jag gråtit exakt 6 gånger. Här är anledningarna:
1. Gick in på Facebook och förstod att Obama vunnit. (lyckogråt)
2. Insåg att de frusna bären var slut. (inte lyckogråt).
3. Såg Obamas segertal. (medrycktikänslangråt)
4. Såg en repris av ett program om två tjocka människor som ville banta och som jag redan sett. (medkänslagråt)
5. Läste en text om hundar på internet. (hundarärsåfinagråt)
6. Insåg att det snart är advent. (inte lyckogråt)
Och nu slog klockan tolv. Mitt främsta fokus kommer idag ligga på att försöka hålla vätskebalansen på sund nivå. Jag vill ju inte behöva dö av uttorkning bara för att jag känner mig lite känslig.
