LockyerFox

MEN VAD SKA JAG BLI NÄR JAG BLIR STOR?

Är nu, enligt insatta källor, officiellt cool.

De får det inte alltid rätt, spanjorerna.

Det finns så mycket man kan göra när man är i Barcelona. Man kan bada i havet, titta på kyrkor, köpa kläder, dricka drinkar. bli för full, åka upp på berg bara för att titta ner igen, prata med människor man aldrig mer kommer träffa eller kanske spendra för mycket pengar på dyra måltider.
Eller så kan man sova tolv timmar om dagen, vakna, kura ihop sig med sin bok, sin filt och sitt glas vin på balkongen i några timmar, och sen gå och lägga sig igen.

Men självklart finns det sånt jag kommer sakna. Hitta morgonsolen på Götaplatsen efter
en natt på Gretas, tillexempel.

Många saker var vi imponerade av. Modet var inte en av dem.

Mother, give me back my old room I won’t make a mess like I used to.
I won’t play my records loud at nights, I’ll keep it quiet.



Mother, please make my decisions like you once did,
this time I won’t pester you about it, I’ll surrender.



Father, the last time you offered to teach me all about the Baltic Sea, it was
wasted on me. Now I’m ready: throw me once again the footballs you tried to
throw and this time I will catch and learn and know.



Mother, these streets are too cold for me,
I’m standing by your door, a plant under each arm:
let me move back in.


Hello Saferide – Parenting Never Ends

Nuförtiden händer det att jag hittar små, små människor i min lägenhet. Människor som inte knackat på dörren, och som jag inte öppnat för. Människor som bara dyker upp som från ingenstans. Men de är välkomna. De är hemskt välkomna.

Var hos mina föräldrar under påsken. Längst upp i huset, längst in i det innersta rummet,
hängde små påminnelser om varför "Vilken jävla lögn att det ska va ens bästa tid." är mitt favortitcitat.


Säkert! – Och jag grät mig till sömns efter alla dar

Jo kameran gick ju sönder. Den stod på bordet när jag sydde, och sen ville den inte starta mer. Objektivfel hette det tydligen. Jag tog med kameran till jobbet och lät alla som ville försöka rädda den. Särskilt min fotografkollega. Men alla suckade och sa "Nej du Moa, den där måste du nog lämna in, och det kan bli en dyr historia. Bättre köpa ny."
Så var jag hemma hos mina föräldrar över påsk. Ställde kameran på bordet och sa "Pappa, den har gått sönder". "Ajdå", svarade han. Sen gick jag på promenad och när jag kom tillbaka var kameran lagad.
Det där med pappor, det är rätt bra.

Ha! Det här trodde ni aldrig!
...Och för att vara ärlig trodde inte jag det heller.

Om man bestämt sig för ett rävjaktstema i hallen finns det bara en lampa som kan göra det komplett. Och när man traskar förbi ett litet gallari och får syn på den lampan i fönstret inser man att det inte finns något annat att göra än att börja spara. För man vet att ett liv utan handblåsta glasekollon är inte ett liv värt att leva.

Så jag sydde och sydde. Det blev en brudklänning. Inte var det väl brudklänningsparty jag skulle på? Nya rundor vid symaskinen. Det vita fick döljas av svart. Men inte led jag. För det för svart är ju svart, och en cocktailklänning passar bäst på cocktailpartaj.