Nr 1057.
En av oss är inbillat höggravid. En av oss flåsar, stånkar, bäddar i ordning bäddar i olika rum, sparar sina BARFbollar till kommande bebisar och sover nästan dygnet runt.
En av oss kommer bli väldigt besviken.
Nr 1056.
Nå Moa, vad blev det egentligen i julklapp? undrar förstås du.
Även om jag är lite sen i starten (det är ju trots allt februari) kommer jag nu att berätta.
Jo ser du, när alla julklapparna var utdelade och alla hade fått sig varsin klapp till livs utom jag låg enbart ett litet spiralblock kvar på golvet.
Ett spiralblock! Hurra!
Nä. Inte hurra. Inte så kul.
Men öppnade man blocket blev det desto roligare:
Jag skulle få åka någonstans! Någonstans där man kunde skriva manus! En manusskrivarresa! Hurra!
En helt sjukt bra present till någon som ska presentera ett färdigt manus om bara några veckor men aldrig får något gjort eftersom renoveringen alltid gör sig påmind när laptopen åker fram. Samt en rätt bra grej att ge bort om man snart ska skriva 8 prov i flygteori och inte riktigt hunnit plugga.
Bokningen kom och resan visade sig gå till Kap Verde.
Men?
Men kan man skriva manus på en strand? Svårt.
Så, resan blev ombokad och vi satte upp hörnstenarna:
Eld, stora fåtöljer och ingenting intressant som lockar oss från manusskrivning/flygpluggning.
Vart åker man då?
Man åker till Bad Oberan.
Och man bor här, på prinspalatset.
I Bad Oberan finns nämligen inget annat att göra än att skriva manus. Och plugga flyg. Så det gjorde vi:
Eller ah, ibland tog vi oss ut och luftade oss. Hittade ruiner...
... åt mat under bra tak...
... och insöp inspiration till kommande familjeporträtt.
Men förutom det; jobb. Plugg. I en sömnig turiststad.
När vi hade suttit ner fåtöljerna ordentligt och ätit hotellrestaurangens förrättssoppa fyra gånger var det tydligen dags att byta lokaler. Så vi packade bilen full med oss själva och traktens lokaltillverkade vin och drog oss vidare in i de tyska skogarna tills vi hamnde mitt ute på landet och exakt här:
Schloss Barstholst. Eller nått liknande.
Nu börjar det likna nått på slottfronten! sa vi och tindrade med ögonen.
Och jepp; slottigare slott blir det inte. Ptja, om man inte räknar i tinnar och torn förstås. Det fanns inga tinnar och torn. Men det fanns annat slottsmaterial!
Fåtöljer framför stora eldar, tillexempel...
Fåtöljer framför stora eldar, tillexempel...
.... fåtöljer framför bokhyllor....
... samt fåtöljer jämte dubbeldörrar.
Det fanns ca 100 olika bastuar och ett spa, en välansad slottspark och burspråk i nästan varenda hörn.
Det fanns himmelsäng på rummet...
... och det fanns mat i mängder.
Och slutligen, den allra sista kvällen vi var där, fanns det även snö.
Pudrig, florsockersnö. Och när den kom kom även sagovärldskänslan. Och i lagom höjd tillsagovärldskänslans ankomst kom även insikten att vi var tvugna att åka hem. Så vi hasade upp från spa-avdelningen i våra lånade tofflor, packade ihop våra datorer, släckte elden och packade in oss i bilen för att bege oss hem till Solvik igen.
Mätta, utvilade, välspaade och rätt långt hunna med våra respektive arbetsuppgifter.
Nr. 1055.
Dementi:
Ok, jag ljög. Simhopperskan skickade mig inte alls en nakenbild.
Den uppmärksamme noterar att det står ett litet levererat under bilden - alltså var det jag som skickade naken bilden till henne. Simhopperskan är enbart skyldig till att ha skickat en länk på en tjusig person ur en mycket populär tv-serie där jag efter mycket scrollande hittade nakenbilden bland tusen andra påklädda bilder och hann skicka den till henne innan hon hann skriva sina sista rader.
Sedan dess har jag tagit alla chanser att reta, håna och häckla henne för denna länk med nakenbilder hon bombarderat mig med.
Men allt har varit en lögn.
Och jag har varit en lögnare.
Jag erkänner.
Nr 1054.
Jag köpte mig en Fällräven Luhkka poncho för mina övertidspengar, la ut en bild på Insta - och reaktionerna lät inte vänta på sig.
Simhopperskan tillexempel, hon passade på att skicka det här sms'et:
Men hur var det då jag såg ut i min poncho för att förtjäna denna fantastiska liknelse?
Jo, jag såg ut så här:
Och vi kan ju alla se den slående likheten, eller hur?
