Nr 965.
Vet inte var du ska sova i natt, men jag ska uppenbarligen sova här. På en törnrosabäddad säng med sjukhustossor stående på ett halvfärdigt golv som borde vara färdigt men som inte blev det eftersom golvjävlaplankorna var helt omöjliga att foga samman medans brädorna i de andra billigare golven varit hur lätta att få ihop som helst. Så går det tydligen när man unnar sig dyrt. Då straffas man.
Godnatt.
Nr 964.
Ryktet om renovering på gamla Cafe´ Solvik går, och STT ville komma hit och göra reportage. Det får ni såklart! sa vi och stirrade med panik på varandra innan vi började hetsstäda.
Idag damp tidningen ner i brevlådan och exakt så här fint blev det:
Vi var som tur var rätt naiva är en bra rubrik. Ett alternativ hade varit Don´t try this at home.
Nej, det syns ju inte vad det står, men man ser hur renoveringssnygga vi är. Och det är ju huvudsaken. Men på www.stthuset.se kan man läsa de kloka orden vi säger. Om man vill.
Nr 963.
Fick besök av ett blåbär med attityd.
Jag är inget vanligt blåbär, skröt det, jag är ett vildvuxet, ekologiskt blåbär. Fairtrade är jag också! Jag är inte på något vis lik de andra blåbären i frysdisken. Jag plockas bara av utvalda blåbärsplockare, med blåbärsplockarexamen.
Och tillslut blev blåbärsegot så stort och odrägligt att jag var tvungen att skala av det. Och under hittade jag Lilla T. Vem hade anat?
Nr 962.
Ni kanske trodde att idag var en helt vanlig dag? Men det var det inte.
Först skedde det här:
Det har varit en stor dag, som bäddar för en ny era.
Så håll i er: Framtidsångesten - snart på en blogg nära dig.
Nr 961.
Så, jag skulle göra en halloweendräkt till Andersson. Enkel, kul. MISSLYCKADES!
Jag misslyckas aldrig med sånt.
Gick ut i syrummet för att göra blåbärskostym till en vän som ska åka till NY och gå i halloweenparad. MISSLYCKADES.
Jag misslyckas ju ALDRIG med sånt!
Grät en halvtimma och tänkte: Jag gör i alla fall mössorna, så har jag gjort något som är bra. Gjorde mössorna. MISSLYCKADES.
JAG MISSLYCKAS JU ALDRIG MED SÅNT.
Grät trekvart till och gick och la mig.
Vaknade i morse och tänkte att idag förmodligen är en bättre dag. Idag ska jag göra om och göra rätt. Satte på kaffe. Gick på toaletten. Kom tillbaka in i köket:
Nr 960.
Tvättstugan har fått golv, panel, färg och nu: kopparrör!
Och vipps blev tvättstugan det finaste rummet i hela huset!
Det finaste, och det enda som är "typ" klart. Resten är inte det. Resten är motsatsen till klart. Huset har ingen värme, och det är stora glipor i väggarna eftersom fönster flyttats och fasaden byts. Det är kallt. Och brädor överallt. Och vi kan inte vara här. Så vi är inte här.
Men tvättstugan!
Den inger hopp.
Nr 959.
Fast jag är inte särskilt vuxen, för jag fick hjälp både med att ta hand om migsjälv och A.
Så, sjukdag nr 5. Vad gör man? Man kollar på saker.
Jag kollar på Trinny och Susannah stylar om sverige. Känner mig tudelad: Är helt klart överrens om Det är inte dig det är fel på - det är kläderna det är fel på-filosofin, och de lyckas ju få de mest självhatande kvinnor att se på sig själva med kärlek i blicken (och jag gråter alltid på slutet), samtidigt som jag tycker det är bullshit att alla ska hålla på och gå runt och tänka så mycket på vad de har på sig hela tiden.
Svår nöt.
Men jag skiter i nöten just nu och låter mig slukas in i Trinny och Sussannas värld och blir så jävla AVIS på att de kom på det konceptet och inte jag. Och att de är så himla coola och övertygande att de lyckas med konceptet till skillnad från mig som OM jag hade kommit på det ändå inte hade lyckats för jag är så himla vag och oövertygande och vågar aldrig stå för min sak utan hade sagt "alltså, bara om du vill, bara om det känns bra" i exakt alla lägen man behöver peka med hela handen. Sen ägnade jag en god stund åt att internetstalka Trinny och vara avundsjuk på att hon verkar ha levt ett så coolt liv och bor i London och är snygg och jobbar med det hon jobbar med och hänger med kändisar och har sån självsäker attityd.
Sedan lyssnade jag på en föreläsning där hon pratade om sitt kokainmissbruk som startade ur en riktigt dålig självkänsla och hur det sedan styrde henne i tio år.
Och så var vi tillbaka i verkligheten igen: Människor är inte mer än människor och den coola ytan och den framgångsrika looken döljer alltid, ALLTID, ett riktigt liv bakom.
Vi blir inte av med det, alla har vi riktiga liv.
Nr 958.
Nr 957.
Nej, föresten: att vara vuxen är att ta hand om sig själv och någon annan när man är sjuk.
Nr 956.
Att vara vuxen är att ta hand om sig själv när man är sjuk.
Nr 955.
Så, jag diskade. Igen. Och slant. Igen. Och skar upp mig. Igen.
Men, vad gör en uppskuren handled när man budat hem en sån här fantastisk Ida Sjöstedt på tradera...
Och det är ju snällt. För ingenting gör en sjukling så uppmuntrad som att bli konstant påmind om allt det mysiga den missar.
Nästan ingenting! tänkte jag medans jag krängde på mig den och upplevde att gränsen mellan uppklädd och utklädd är hårfin.
Så gick dagarna och feber bröt ut i kroppen och jag fick gå och lägga mig. Med allra största sannolikhet har det uppstått en infektion i såret på handleden och kroppen har nu börjat försöka stöta bort armen. Det är en lång och smärtsam process och att feber uppstår är bara naturligt.
Så här ligger jag nu i febersvett och väntar på att det ska säga "plopp!" i axelregionen.
Lilla T tog på sig regnkläder och packade ner fika och gick på promenad upp till toppen av berget med A. Skickar bilder ungefär var 10 sekund på deras mysighet för att "muntra upp".
Och det är ju snällt. För ingenting gör en sjukling så uppmuntrad som att bli konstant påmind om allt det mysiga den missar.
Nr 954
Vi är inte så eftertänksamma, vi kör på känsla. Och för det mesta blir det rätt bra. Andra gånger inte:
Nr 953.
Ok, före:
Vad som inte syns på bild?
Svordomar.
Eftersom vi har värmeslingor i tillbyggnaderna måste vi lägga golvet flytande. Flytande innebär att man inte skruvar fast plankorna i golvet som man vanligtvis gör, utan man limmar dem i varandra. Det innebär även att de rör sig under själva läggandet, så där man fått dem täta blir det plötsligt stora glipor när man bankar fast andra plankor. Och de gliporna är helt omöjliga att göra något åt. Om man inte tar upp hela golvet vill säga. Och det gör man inte.
Intalar migsjälv att det ÄR sprickor i gamla trägolv.
Nu ska jag äta, sedan har jag 5 rum kvar.
Och Lilla T?
Han är iväg och flyger helikopter och förverkligar sig själv.
Nr 952.
Hallen före:
Hallen inte efter:
Skulle lägga golv. Gick sådär.
Nr 951.
... och en hund som är helt övertygad av att reflektionerna i lusthusfönstret egentligen är inkräktare som försöker smyga sig på. Våra nya fönster håller vår hund sysselsatt. Kommer aldrig mer behöva promenera.
Nr 950.
Måndag och sju arbetsdagar avverkade firades på detta sätt:
Skitäcklig. Porter, chokladglass, kolasås och litet bär. Något gick väldigt fel.
Men vi tillbringade även kvällen på detta vis:
Lilla T satte de sista brädorna i tvättstugan. Han fick liksom äran att göra det sista, när jag gjort grovgörat. Varför? För att jag hatar att vara noggrann. Och på slutet måste man vara noggrann.
Hat bor i denna vägg.
Lilla T satte de sista brädorna i tvättstugan. Han fick liksom äran att göra det sista, när jag gjort grovgörat. Varför? För att jag hatar att vara noggrann. Och på slutet måste man vara noggrann.
Jag grundmålade istället. Och det visade sig ganska snart att det inte bara är målning av trädgårdsmöbler som gör mig ARG och SÅ JÄVLA PROVOCERAD. Även pärlspontpanel har den effekten.
Hat bor i denna vägg.
Nu är det bara exakt tre lager kvar, sen är det klart. Ja, förutom lister. Men lister får man aldrig upp, sägs det.
Nr 949.
Ungefär så här brukar inredningsdiskussionerna mellan mig och Lilla T gå till:
Men oroa dig inte, det finns andra saker än inredning vi är oense kring.
Nr 948.
Igår frågade min syster mig exakt så här:
- Är du och Niclas alltid överrens om hur ni ska inreda?
- Ja.
- Blir det aldrig en diskussion där en får ge med sig?
- Nej.
Och det är exakt hela sanningen.
Nr 947.
När man lagt alla pengar man har (och inte har) på att lägga ett till döden vattensäkert plåttak som är nästanfärdigt, så är det här ett sms man inte vill ha:
Men det kan hända att man ändå får. Sedan uppstår några förvirrade minuter då plåtslagaren inte går att få tag i och mardrömsscenarion om hur väta letar sig in under plåt och myser tills mögel uppstår och allt måste rivas bort, hunden måste avlivas och vi går i personlig konkurs, uppstår.
Sen säger det pling i telefonen och den här bilden dyker upp:
Plåtslagare på tak. I mörker. Och regn. Och storm.
Plåtslagare som förmodligen har kunskaper om teleportering att döma av hastigheten på uppdykandet.
Plåtslagare som fått likadana mardrömsbilder om färg som rinner längst väggarna i nyrenoverat vardagsrum och hunnit erbjuda ersättning innan Lilla T ens hunnit beskriva omfattningen.
Plåtslagare som löste situationen. Och ett hus som fått kläder i väntan på att plåten kring skorstenen blivit klar:
Slutet gott, allting gott.
Och ett sista sms:
Han har en poäng. Jag tror jag hade gillat det.
Nr 946.
Eller så kan man ju helt enkelt bara göra så här.
Nr 945.
Och drinkar sen sist?
Inte så många.
En Fig leaf...
... som fick prinsesstårtesälle.
Och en vodkacitroncointreaucitrongräs-variant...
Fast det har blivit så himla mörkt om kvällarna att det inte går att ta bra bilder. Vi får flytta vår cocktail-hour till förmiddagen om det här ska fortsätta.
Men vi har ätit också!
I fredags var vi på DinDeli och afterworkade...
... med öl och tapas.
Tapasen fick fem tummar upp av fem möjliga, och intiativet lika så.
Dagen efter bestämde vi oss för att ta upp det gamla golvet i hallen och lägga nytt...
Så vi bestämde oss för att dra loss!
... men så såg vi fin gammal panel bakom spånskivorna på väggen.
Så vi bestämde oss för att dra loss!
Och det gjorde vi.
Hallen före:
Någonstans mitt emellan kommer vi hamna när det är klart.
Hallen efter:
Någonstans mitt emellan kommer vi hamna när det är klart.
Och jag? Jag spikade pärlspont i tvättstugan. Nej, den ska inte se ut som en bastu, den ska få färg. Så klart.
Spika panel får dock en överkryssad tumme upp av fem möjliga. Det tar ju fan aldrig slut. Och man får fliser.
Nr 944.
Vi har en fasad!
En fasad med isolering. Och en som ligger ner. Plankorna alltså, inte själva fasaden.
Låt mig prata dig igenom händelseförloppet:
Igår morse när jag vaknade så hade vi ett hål i vardagsrumsväggen. Det såg ut så här:
Varför? undrar du och jag ska förklara. Jo, för att när de en gång byggde väggen så fanns det...
... en dörr där. Och de bekymdrade sig inte så mycket med att göra en riktig vägg av det hela, utan de satte bara panel för dörren. Fiffigt, om man man ska använda huset som sommarhus. Och det skulle de ju. Men vi skulle annat. Så dörren var tvungen att ryka, och de ruttnande balkarna under fick bytas ut. Därav hål.
Och idag när jag vaknade?
Och idag när jag vaknade?
Inget hål. Kolla:
Bara panel.
Exakt samma ställe såg ut såhär i förrgår:
Det går liksom framåt rätt snabbt. Vi har satt upp ny fasad. Och nu ljög jag. "Vi" har inte gjort någonting, men hantverkarna som vi anlitat har. Och de är duktiga.
In i hörnet längst mot berget tänkte vi ha förråd, vi tänkte att man bara kunde fortsätta fasadväggen och låta den följa stenarna snett uppåt där stenarna börjar. Och så sätter man en stor ladugårdsdörr mitt på. Typ så tänkte vi. Så vi förklarade det för snickarna, de nickade och hummade och när de var klara visade det sig att deras version av "snett upp längst stenarna" såg ut....
... så här:
De liksom slutar inte att imponera. Eller så är det jag som har lågt ställda förväntningar. För jag blir hela tiden imponerad av hur noggranna de är, hur snabba de är, hur rakt allt blir. Grundförutsättningarna är ju allt annat är just raka.
Så, vi har fasad. Och den ser i detta nu ut så här:
Och baksidan?
Eh, baksidan har vi inte riktigt gjort än.
Nr 943.
I de här väggarna...
... hittade vi de här tjocka och fina plankorna.
Ja, nu syns tjockleken inte riktigt på bild, och regnet har färgat dem i en annan nyans, så ni får liksom ta mitt ord på det: de är tjocka och fina.
Vi tänkte göra ett hallgolv av dem. För, hur svårt kan det vara?
Nr 942.
När snickarna satte in fönsterdörrar i vardagsrummet visade det sig att väggen lutade 9 cm inåt, så när vi sedan flyttade in klockan i samma rum var det rätt svårt att avgöra om det var klockan, väggen, dörrposten eller golvet som var snett.
