Nr 521.
Nr 520.
Nr 519.
De dagar man vaknar upp i en pöl av blod är de dagar som aldrig någonsin kommer gå till historien som en av de bästa. Snarare tvärtom. De dagarna drar man täcket över huvudet och sommar om igen. Inte. Man rusar upp och springer till toaletten och spenderar en halvtimme med att sanera sig själv, sina lakan och sin madrass medan man känner sig som ett djur som inte ens kan kontrollera sina egna kroppsvätskor.
För övrigt undrar jag om det inte är dags att även jag investerar i en menskopp. Billigare och enklare.
Det är dock helt omöjligt att sluta fundera på hur namnet på denna eminenta produkt sattes. "Vi vill att man ska få känslan av en riktigt fin mormors-kopp, till bredden fylld med mens, när man hör namnet!". Menskopp. Nästan lika lockande som spermakopp. Nåväl, jag får nog hitta på ett eget namn till den. Ska bara köpa den först. När jag ser den vet jag.
Nr 518.
Ok. Det blev inget Bollebygd. När alla bud var inlämnade kom säljarna, som inte satt något utgångspris, på att de visst ville ha ett utgångspris. Och det låg 2 miljoner över vad vi (och typ alla andra budare) var beredda att betala.
Men så hittade jag det här och ba: Det här tar vi! Och Lilla Tjocka ba: Haha! Och jag ba: JO! Och Lilla Tjocka ba: Hahaha! 19 rum! Och jag ba: Lagom! Och Lilla Tjocka ba: Hahaha!
För att vara reklamare tycker jag att Lilla Tjocka är extremt snävtänkt. Uppenbarligen är det jag som är den fritänkande och kreativa i den här relationen. Uppenbarligen.
Nr 517.
Var gång jag ser reklamen tänker jag att jag aldrig kommer kunna förlika mig med att jag använder mig av produkten. Men. Det gör jag. Det är så här jag luktar; Brun utan sol, saltvatten, kön och mjukporr. Av bilden att döma.
Nr 516.
Och öron. Jag glömde skriva att de har öron. Små, trekantiga, ganska hårda öron.
Nr 515.
Idag glasshängde jag med EK och hennes man i parken. Boråsparken. Det var årets hittills varmaste dag och jag hade just haft på mig underställ, mellanställ och skalställ samt mössa och vantar. Och blivit fotad för katalog. Fick vara ambulansförare. Mitt närmsta jag kommer just det yrket misstänker jag.
Nåväl, EK och hennes man i parken. Det var trevligt, det var fint, det var bra. Men. Men jag tyckte hela tiden att vi avvek från huvudämnet i vårt parkhäng. Det vill säga: DOM HAR SKAFFAT KATTER.
Vi pratade om än det ena och än det andra. Mitt jobb, planer för sommaren. Men. Men! Men hallå; Två små lurviga grejer med klor på, som kommer när man ropar. Vad kan vara större än det?
Nr 514.
Nr 513.
Jag saknar Simhopperskan. Jag saknar min allra syrligaste karamell. Ingen kan likt hon hånskratta på ett så moderligt sätt. Ingen kan likt hon få mig att känna mig så korkad och samtidigt så glad.
Kom hem nu!
http://open.spotify.com/track/5uFMaYyzBTuCxmYAut59Va
Nr 512.
Bruden kom hit. Bruden provade. Bruden blev den vackraste och coolaste brud man kan tänka sig. Bruden blev nöjd. Jag med. PHEW! Jag fick blommor. De var Jättefina. Och rosa. Jag fick choklad. Den var rosa den med. Och god. Jag har ätit av den. Fast jag inte får äta socker.
Nr 511.
Hihiii!
Nr 510.
Vän av ordning kanske undrar var det här egentligen ska ta vägen. Hit. Hit ska det ta vägen. Fast med en lite annan överdel förstås.
Nr 509.
Ytterligare några timmar, men ingen mer tyll, senare hamnar vi här. Exakt här.
Nr 508.
Och efter nio timmar och två minuter har man hamnat exakt här.
Så då vet ni det, om ni någonsin skulle få frågan; 62 meter tyll är lika med nio timmar och två minuter.
Nr 507.
... till hit, tar exakt 4 timmar och 7 minuter.
Som en biltur till stockholm. Om man stannar för lunch, förstås.
Nr 506.
Från hit...
Nr 505.
Nr 504.
I en busskur. I en småstad. I en nedkissad busskur i en småstad. Men det regnar och kiss är bättre än regn. För regn måste man ha på sig. Oftast inte kiss.
Men ok; buss bort från småstaden hem till litestörrestaden. Via farmor och mellanstaden. Efter det modellning på modevisning. Efter det sovning. Efter det bröllopsklänningssyning.
Hon provade i lördags förresten, bruden. Kände sig inte helt nöjd. Det var synd. Jag hade hoppats på nöjd. Helt nöjd.
Farmor vill ha wienerbröd. Det sa hon igår när jag ringde. Man kan inte neka en farmor ett wienerbröd. Så jag ska fixa. Jag och min väska med den läckande vinägerflaskan.
Nr 503.
Idag väckte jag min kille med en jordgubbe. Då var klockan två. Sen steg han upp och upptäckte att det fanns våfflor, kaffe och fruktsallad till honom i trädgården. Det betyder att jag hade varit uppe lite tidigare än honom. Så tidigt att jag fick sitta utanför affären och vänta på att de skulle öppna. Fast det är klart, det är ju helgdag, de öppnade klockan ett.
Sen åt vi och jag läste korsord som jag är bra på och han pluggade flyg. Han ska bli pilot när han blir stor. Sen var maten slut och korsordet inte klart och klockan fem. Då gick jag och duschade.
För övrigt lider jag av efterintensivtarbete-depression just nu. Ni vet, när man vaknar upp efter en intensiv period och inte kan ta sig för något annat än att ligga kvar och titta i taket. För att vara ärlig mår jag ganska kass. "Du får vara försiktig, jag är skör", säger jag till Lilla Tjocka ungefär varannan timme. Tror jag måste hitta på ett nytt ord snart. Tror hans öron börjar bli immuna. Adaption.
