Nr 22.
Jag är av den enkla åsikten att har man inte ett örhänge så gör man sig ett örhänge.
Nr 21.
Vi åkte upp på ett berg. Vi hittade en kant. Vi satte Emma på kanten. Jag är inte helt säker på att hon gillade det.
Nr 20.
Life on Carrer De Breda (för den som har dålig syn och inte ser att det redan står på bilden).
Nr 19.
I vår lägenhet finns ingen dammsugare. Däremot finns det ganska mycket hårtussar, damm och grus.
Nr 18.
Ibland undrar jag när det är ok att sluta höja ögonbrynen och förvånat säga: "nämenoj, vilket sammanträffande!" och istället bara konstatera: "Jo, det händer att jag drömmer saker som sedan inträffar".
Nr 17.
I fönstret mitt emot vår balkong bor en liten söt farbror. Om dagarna har han tv:n på så högt att det ekar i hela kvarteret. Då och då stapplar han fram till fönstret, drar undan gardinen, vinkar glatt med sin käpp och ropar "Hola!". Då ropar vi "Hola!" tillbaks och men sen tar vårt ordförråd slut så då föjer små improviserde charader om vädret. Efter det avslutar han med en glad slängpuss innan han stappar tillbaka till sin fotölj igen.
Nr 16.
Hade hört så mycket talas om DenDärParkenDärManSkaHänga. Så vi tog med oss en filt. Några böcker. Och lite mat. Förberedde oss på en avslappnad eftermiddag i det gröna. Bredde ut vår filt. Tog av oss våra skor. Plockade fram våra böcker. La oss på magen. Tittade upp och konstaterade: Det står en man i buskarna 40 m längre bort och runkar och tittar på oss. Plockade ihop våra saker. Gick hem.
Nr 15.
Jag har hittills lärt mig fantastiskt lite spanska på min läramigspanskaresa. Men jag vet en hel del om hur många frukter som bör ingå i den perfekta fruktsalladen, vilket ställe som gör den bästa Cafe con leche och hur många böcker man kan klara av att läsa på en vecka.
Nr 14.
Men. Man är väl inte så korkad att man inte förändrar det som inte känns bra. Så när vi suttit i det svettiga klassrummet och längtat ut i solen i två dagar tittade vi på varandra och sa: Vi skiter i det här va?
Och det var då den började. Resan.
Nr 13.
Så. Det började ganska bra. Men sen var det någonstans i höjd med att EK glömde sitt bagage på flyget till stockholm som det började skita sig. Sur personal, springa över halva flygplatsen, fjäska för gnällig flygtant, vänta, vänta, vänta, fjäska, fjäska och sen slutligen springa tillbaka med bagaget. Leta upp mat. Inte hitta någon glutenfri. Leta. En tomatsoppa för 60 spänn! Kasta in soppan i magen. Vara försenade till flyget. Springa. Komma till teminalen. Tomt. Fel terminal. Bli uppropade i högtalarna. Springa till andra sidan flygplatsen. Komma sist. Flyga. Landa. Ingen som tar emot som lovat. Vart ska vi? Inte hitta. Hoppa på ett tåg. Gå av på fel hållplats. Försöka hitta tillbaka. Ge upp. Gå upp och föröka hitta taxi. Hittar ingen. Letar. Hittar. komma fram till lägenheten. Ingen där och möter heller. Har inga nycklar. Är trötta. Och utelåsta. Smiter in när en man går ut. Kommer slutligen upp i lägenheten. Visar sig att det bara finns plats för EK. Sova - upp till skolan. Misärskolan. Tengo un perro? Nej. No perro. Få betala dyra pengar för böcker som skulle ingå. Tjata på att vi ska få bo tillsammans. Fixa det. Komma hem till lägenheten. Inse att inte nycklarna passar. Sätta sig i trappan och vänta. Utelåsta. Igen. Säga: Det här var fan pricken.
Nr 12.
Om några timmar åker jag till Barcalona för att spendera hösten och kanske lära mig ett nytt språk. Det går sådär med packningen.
Nr 11.
Det finns få sätt att beskriva perfektion på, men Liefmans Goudenband kan vara ett.
Och soffan i bakgrunden? Den förvarar jag i mitt kök.
Nr 9.
Och varje gång jag kissar tittar jag på den och tänker: Hur kunde de inte se det?
