Nr 655.
Var sak har sin tid. Plockanerjulsakerna-tiden är bara lite odefinierad.
Nr 654.
Här är en ganska töntig toalettspegelsbild-bild på mig från i fredags. Jag hade gjort mig fin. Skulle på näringslivsgala i Ulricehamn. Jag har varken näring eller mycket till liv, men Lilla Tjocka skulle vara konfrensier och mitt val stod mellan en ensam hemmakväll i Ulkan eller följa med och få gratis käk. Jag följde med.
Hade kanske lite fördomar; väntade mig en kväll av gnäll om skatter och människor som väljer andra liv än näringsliv. Men jag hade fel. Inte ett ord om skatter, inte en nedsättande kommentar om oss andra. Tvärtom; riktigt trevligt bordssällskap, massa käk och en snygg Liten Tjock på scenen. Han var grym så klart. Så vi åt, drack och minglade. Kanske dansade lite.
Vid tvåsnåret började kvällen bli natt. Vi ville ramla hemåt. Precis innan vi skulle gå ropade en okänd, brunhårig man med stilig klädsel på Lilla Tjocka, kramade om honom och tackade för hans insats på scenen. Till mig sa han "Ta hand om honom nu" och jag svarade något jakande. Just när vi vände oss om och gått några steg - tillräckligt många för att Lilla Tjocka skulle vara utom hörhåll - ropade den okände mannen på mig igen. När vi fick ögonkontakt formande han handen till en cirkel, förde den fram och tillbaka till munnen samtidigt som han stötte med tungan emot insidan av kinden och höll fast ögonkontakten och flinade.
Kuksugar-tecknet.
Kvällen avslutades med att en vuxen man jag aldrig pratat med förut talade om för mig att han ville att jag skulle åka hem och suga av min pojkvän.
Och jag avundas alla er som blir arga. Som skriker tillbaka. Som kan hålla det bortom er själva. Som inte låter det komma innanför huden.
Men jag. Har inget skyddande lager. Inget som hindrar idioter att komma in, rakt in, och fingra på själen. Jag tappar luften. Tappar lusten. Blir så oerhört oerhört trött. Och ledsen. Så himla ledsen.
Nr 653.
Suck, suck, suck. Jävla pisskukskit.
Nr 652.
Fick post. Fick vykort. Fick fyra stycken för att vara korrekt.
Nr 651.
Så här i efterhand känns det viktigt att påpeka att det var modet jag pratade om. 40-talsmodet. Kläder. Yta.
I de flesta andra aspekter var 40-talet ett jävligt skitigt årtionde.
Nr 650.
Man är fyra år. Man har en lillasyster som är två. Som fyller två, just den här aktuella dagen. Och när lillasyster fyller två börjar lillasyster själv vilja bestämma över sina presenter. Man är alltså fyra år och ställs inför det faktum att det bärs in paket i ens hem, men man får varken öppna eller ha första tjing på att leka med dem. Vem skulle inte krisa ihop av en sådan insikt?
I sådana lägen är det tur att lösmustacher finns. Fejkad aniktsbehåring kan nämligen plåstra om de allra mest paketkrisigaste fyraåringshjärtan. Så låt mig presentera: Monster Mollvig, Moster Moa och lösmustacherna!
Nr 649.
Nr 648.
Nytillkomna läsare kanske väntar sig att en ändlös sträcka av färgfulla och fantasieggande bakelseskapelser ska möta er när ni surfar in här. Nytillkomna läsare kommer bli besvikna. Jag bakar aldrig. Lagar ingen mat. Tar sällan några spännande foton. Nej, det här är en blogg av gnäll och gny. Ibland med en smula försök till att vara lustig. Extremt ointressant och extremt ojämn uppdatering. Med andra ord: Min blogg är en fantastiskt fin spegling av mitt liv.
Till den som ändå orkar bita sig kvar och harva sig igenom eländet: Välkommen hörru!
Nr 647.
Okok. Det skulle läsas manus. I fyra timmar skulle det läsas manus. En kriminalhistoria. På ett slott. Silfverleijons Slott. Och i pausen skulle det fikas. Så vad hade jag för val? Inget annat än att styra upp en castle-cake.
När man gör en castle-cake behöver man många olika saker och många olika ingridienser.
Det här är vad man behöver:
1: Man behöver ordning och reda.
2. Man behöver en chokladbotten som man kan fylla med olika saker.
3. Man behöver vit sockerpasta och svart karamellfärg.
4. Man behöver vit sockerpasta och svartkaramellfärg och en kavel.
5. Man behöver vit sockerpasta och svart karamellfärg och en kavel som gör så att allt blandas och ser ut som sten som man kan skära ut och lägga på chokladbottnen som man fyllt med olika saker.
6. Man behöver olika glutenfria delar så man kan bygga torn till sina intolleranta vänner.
7. Man behöver mer sockerpasta och karamellfärg som man kan rulla in tornen i.
8. Man behöver tålamod så att man inte börjar stressgråta när tårtan ser ut som skit när första tornet sätts på plats.
7. Man behöver glutenfria glasstrutar, svart karamellfärg samt silvrigt karamellfärgspulver att göra tak av.
8. Man behöver insikt i att ju fler torn desto bättre mörkar man skevheten och bristerna.
9. Och slutligen: Man behöver en kamera att dokumentera det hela innan man går och lägger sig. Sannolikheten att konstruktionen rasar ihop över natten är nämligen överhängande. Så man slänger ihop några veganska dödskallar, målar en och annan dörr och kanske ett fönster - sedan knäpper man några kort, tar en välförtjänt öl och går och lägger sig.
Men även den mest pessimistiske kan ha fel! Så döm om min förvåning när jag vaknade, gläntade på kylskåpsdörren och upptäckte att slottet stod kvar! Hurra! Hurra för mig!
Så, några bär, några flaggor - och sen var det klart. En tårta som är snygg, men inte särskilt god. Precis som jag vill ha det! Den såg ut exakt så här:
Och efter ätning, såg den ut lite mer så här:
Jag var nöjd. Att min förlaga och inspirationsbild såg ut som nedan behöver vi inte prata om. Att förlagan har torn som inte är korviga och sockerpasta som är slät, det behöver vi inte nämna. För alla vet ju faktiskt: Kråkslott är roligare än Disneyslott. Och hör sen.
Nr 646.
Kollationering ja. För att en kollationering ska kunna genomföras krävs olika komponenter. Skådespelare är en av dem, manus är en annan. Det sista ägnade jag och Lilla Tjocka fredagskvällen åt att skriva ut och spirala in. 25 stycker skrev vi ut, stansade hål och spiralade. När vi var klara, nöjda och redo att åka hem till fredagsmiddag och öl upptäckte vi att de var felstavade. På två ställen. På framsidan.
Gör om, gör rätt - och glöm det där med fredagsmiddag.
Nr 645.
Tulpaner. Beskär, sätt i iskallt vatten, låt plasten vara kvar första timman. Jag lyder. Varje gång lyder jag förmaningarna. Sen plockas plasten av, jag vänder mig om och Poff! så är blommorna överblommade och stjälkarna mjuka. I sådana lägen är det tur att det finns strumpor. Särskilt overknee-strumpor i gyllenbrun färg.
Nr 644.
Asså bloggappen. Helt värdo. Varför kaffebryggarbilden kom med i förra inlägget vet jag inte. Men det gjorde den. Och den går inte att ta bort. Inte via appen. Hej framtiden!
Nr 643.
Imorgon är det kollationering. Betyder? Betyder att skådespelarna samlas och läser igenom manuset för första gången. Jag är nervös. Som en skit. För att kanalisera bakade jag en tårta. Pjäsen heter "Mordet på Silfverleijons slott". Tårtan blev följaktligen slottet. Leijonens. Den är inte klar, men eftersom den med största sannolikhet kommer kollapsa under natten bjuder jag på en bild. Så här ser slottet ut i ofärdig tårtversion:
Nr 642.
Idag har jag surfat på
Engelska Tapetmagasinets sida. Tittat tapeter och planerat omstrukturering av lägenheten jag inte har råd att omstrukturera. Sånt där som man kan unna sig att göra när man har deadline på ett manus om tre dagar och är så stressad att man inte kan hantera det.
I alla fall.
De tapeter jag satte allra högst upp på önskelistan var de här:
Det man kan notera med mitt val är att Vitt&Frääächt känns en smula långt bort. Jag är inte så vit. Inte särskilt fräch heller. Det sägs att det allra viktigaste när man ska välja färg på sina väggar är att rummet ska se större ut. I min värld är det allra viktigaste när man ska välja färg på sina väggar att rummet ska se mysigt ut. Mer förvaring och yta får jag inte vilken tapet jag än väljer, men mer mys - det kan jag få.
Men det förstås. Det är olika hur man tänker.
Nr 641.
Hittade den här Livsnjuterskan på bild i en tidning. Minns inte sammanhang, minns inte tidning (fast jag tror GP) - men fantastisk är hon! Det är inte bara det att hon är fantastisk, hon är även skapad av min namne. Uppenbarligen har samtliga Moa Anderson´s exakt samma bild av vad en människa uppskattar här i livet.
Njutning, hörrni!
Nr 640.
Styr upp en alldelesförsjukförattgåutmentillräckligtfriskförattvararastlös-betsning.
Kommer bli kanin!
He.
Kanon.
Menade kanon.
Nr 639.
Idag är dagen! Idag är dagen då Elin med familj flyttar in i en lägenhet exakt 150 meter ifrån min vardagsrumssoffa. Det ska bäras och kånkas. Lyftas och öppnas lådor. Jag skulle vilja hjälpa till. Men jag ligger i kräk-karantän. Ingen gillar en magsjuk.
Fast det där var inte helt sant. Det är inte idag. Det var igår. Igår flyttade de in. Jag märkte ingenting. Låg på soffan och halvkräktes hela dagen. Skickade ett hurraimorgonflyttarniinåhvadjagönskarattjagkundehjälpatill-sms framåt kvällen. Fick ungefär; Vi är redan inflyttade, ställ dig i köksfönstet får du se! till svar.
Jag har uppenbarligen inte koll på någonting. Men det verkar klara sig ändå.
