Nr 108.
Here it is again in the same disguise;
clean shoes, smart tie and deep blue eyes.
Nr 107.
Skulle afterworka. Var pepp. Öppnade mailen och såg massa
jobb ligga väntandes på mig. Ställde in afterworkandet. En
jobbfredagskväll. Satte mig i soffan med datorn. Vaknade tre
timmar senare genomsvett och spyfärdig. Hade glömt
värmefläkten på. Hade glömt äta middag.
Men vad är mitt problem?
Nr 106.
Nr 104.
Ok; Det är vinter. Vi bor i Sverige.
Vad hade ni väntat er?
Nr 103.
Saker man hittar i mobilen del 4.
Nr 102.
När man kommer hem efter jobbat 12 timmar på ett jobb man
inte har lärt sig, och hjärnan har kortslutits och kinderna är ömma
av kanske ett eller två InteHeltFrånHjärtat-leenden för mycket
och där det en gång satt fötter nu sitter köttfärsklumpar
inkapslade av hud, finns det egentligen inget annat att göra än att
ramla ner i soffan, kura ihop sig i fosterställning och hoppas att
Gud ska skänka ett mirakel, eller åtminstonde en liten puff, så
man orkar bort till kylskåpen. Så det var ungefär exakt vad jag
gjorde när jag kom hem idag; La mig på soffan. Och låg. Och
stirrade. Och andades. Noterade efter ett tag att det var blött på
sofftyget och att det runnit saliv från mungipan i förmodligen en
ganska god stund.
Svarade inte på sms:en jag borde svarat på, kollade inte
jobbmailen jag borde kollat, lagade inte middagen jag planerat
att laga. Lyckades från min fosterställingsposition stricka ut en
arm och mot alla odds ta mig in på skype och formulera två
meningar till Katten innan jag råkade stöta till datorn så internet
kopplade ner sig och jag inte kunde göra annat än ligga kvar,
stirra på datorn och tänka: Åh nej.
Men när jag hörde två katter skrika utanför fönstret flög jag upp,
flängde upp fönstret, stirrade vilt omkring mig ut i mörket och
spetsade öronen, rusade ut i trapphuset, ner för trapporna, vräkte
upp ytterdörren och skrek: TYSON! TYSOON!
Jag må vara en dålig vän, kollega, familjemedlem och medmänniska,
men när det kommer till Tyson; Muckar du med honom ska jag fan
ge dig spö.
Nr 101.
Så är det alltid; Min värld duger inte för dem, men
de har fått för sig att deras värld duger för mig.
Nr 100.
"Allt kött är hö, och blomstren dö,
och tiden allt fördriver."
Nr 99.
Besök i Kattens nya lägenhet. 8 timmars djupsömn med en arm runt halsen och Katten
snusade i nacken. Lugn frukost med tysta tankar. Då och då konstaterande: Snart är vi
där. Varpå ett hysteriskt fint pirrande i magen utbröt. Det är sant. Snart är vi där.
I trappuppgången hade någon roat sig kungligt. Humor a´la 90tal.
Nr 98.
Hålögd blick och sovklädd kropp på bänken vid
fönstret. Banan&filtallrik i knät. Pannan emot kallt
fönsterglas. Här kan man vila, visst kan man?
Nr 97.
Det var dags för bröllop. Jag blev inkallad för bararbete. Fullständigt naturligt eftersom jag
har varit på 1,5 bröllop tidigare i mitt liv och därmed vet exakt hur saker och ting fungerar.
Jag vet tillexempel att man ska ha rena kläder på sig, att fåglarna dör om man kastar ris
utanför kyrkan och att brudparet förväntas pussas under bordet när man klingar i glasen.
Vad jag däremot inte visste om bröllop var att det kan finnas djur där. Sådana djur som
jag gillar. Tysta och stilla djur. Med fluff i sig. Eller åtminstone sågspån.
Däremot visade det sig att man bara fick umgås med djuren på själva bröllopet. Man fick
inte ta med sig dem hem för att lära känna dem bättre. Lite synd, tycker jag.
Nr 96.
Meh? Vad hände med viruset som skulle utrota mänskligheten?
Nr 95.
Jag väntade och väntade och väntade. Men jag kan inte riktigt säga
att jag kände den komma, lyckan. Det kändes för att vara ärlig mest
som vanligt. Lite grått. Lite ogenomskinligt. Det verkade inte bättre
än att jag hade blivit lurad och att lycka var för mycket att begära
av ett knivinköp.
Men sen kom dagen då jag på främmande ort ombads skära upp 25
citroner med något som visade sig vara en slö, till gränsen på
oanvändbar, kniv. Jag svor. Jag slant. Jag osade. Jag sa: Vad är det
här för skit, den här går inte att skära med, det borde vara olagligt
med så här dåliga knivar! Där var det. Det kanske inte var total lycka,
men det var en intensiv stund av känslan av att veta bättre. Och det
är, som vi alla vet, ganska nära.
Nr 94.
Det gamla livet.
Det nya livet.
Det finns de i min närhet som envist hävdat att livet blir enklare och lyckligare om man
äger en vass kniv istället för fem slöa. Och jag är inte den som inte vågar förändringar.
Jag är snarare den som tar första buss till Ikea; hämtar min nya kniv, hänger upp den
på knivstället och sedan sätter mig på soffan och väntar på att känna lyckan komma
smygande. Snart kommer den. Jag är säker.
Nr 93.
Den Nästan Vuxna Flickan & Kreativiteten Som Försvann.
- En skräckhistoria i 26 delar.
I rollerna:
Den Nästan vuxna flickan - Moa Andersson
Oförmågan - Moa Andersson
Tack till:
Moa Andersson och hennes omättliga prestigebehov.
Nr 92.
Naturen - Moa, 1-0
De dagarna man vaknar upp i en oväntad blodpöl och inser att Naturen
har övertaget är exempel på dagar som är extremt dåliga dagar.
De dagarna man vaknar upp i en oväntad blodpöl och inser att Naturen
har övertaget är exempel på dagar som är extremt dåliga dagar.
Nr 91.
Vissa dagar när jag öppnar mitt kylskåp ser det ut så här. Det är ett exempel på dagar
som är extremt bra dagar.
(N-O Rökportern är sen gammalt en favorit, likadant med Slottskällarens imperial stout.
Oppigårds och mariestadsportern är helt ok, men ingen favorit. Så varför jag egentligen
envisas med att köpa dem vet jag inte. Kanske samma princip som att man alltid har
äckliga godisar kvar i påsen när man ätit upp nästan alla sina lösgodisar. Något äckligt
och något halvgott måste med för att det fantastiska ska kännas än mer fantastiskt.
Mest nyfiken är jag på Ola Dubh, ale lagrad 18 år på wiskeyfat. Rökiga wiskeyfat
dessutom. Westmalle och Kwak är säkra och ganska tråkiga Belgiska kort, funkar alltid.)
Nr 90.
Allt dumt man har sagt, alla råd man har gett - inte hjälper de mig nu.
:D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D
Nr 89.
Jag vill inte vill inte vill inte vill inte vill inte.
Men vet att det ibland krävs av en att man
gör saker man egentligen inte vill.
Vem som tjänar på det är inte riktigt utrett än.
Nr 88.
Lista på saker människor med Roceacea bör undvika:
1. Sol.
2. Sol.
3. Sol.
4. Stark mat.
5. Alkohol.
Så hur kommer det sig att min hud mådde mycket bättre under min SolskyddsSlarvande
och KonstantAlkoholsIntagande vistelse i Spanien än vad den gör nu under den mörkaste
och kallaste delen av de nordiska årstiderna? Försöker min kropp säga mig något?
Ja, det gör det. Och jag lyssnar. Lätt att jag lyssnar.
Nr 87.
Lycka på en Söndag.
Besvikelse på en Måndag.
Nr 86.
Och på Gretas var allting som vanligt. Alcazar-temat däremot var mer än vad min
garderob klarade av och jag kastade in handduken. Ett bra förfesthäng och kvällens
träffsäkraste kommentar "Don´t scare her with love!".
