Nr 76.
Förra året, som var ett år då jag hade pengar, investerade jag i VärldensFinasteKappa. Fyra tusen kostade den. Fyra tusen är mycket pengar för en kappa. Men det är en liten summa att betala för kärlek. Och vi har älskat varandra, kappan och jag.
Men idag, när jag spenderade min sjätte lunchrast med att sy ihop den, undrade jag om kärlek verkligen klarar vilka prövningar som helst. Och var gränsen egentligen går.
Jag hittade fler gränser idag. Även de på jobbet.
Dagens andra gräns gick vid 345 gånger. Efter att ha hört Natruskyddsföreningens försäljare, som placerat sig precis utanför dörren, säga: Det är ingen av er som vill vara med och rädda världen genom att hjälpa naturen och miljön? 345 gånger i minuten, höll jag på att bryta ihop. GÅ! GÅ MED DIN JÄVLA NATUR JAG HATAR NATUR SPINDLAR ÄR NATUR OCH JAG HATAR SPINDLAR OCH JAG HATAR DIG. Fast det skrek jag inte. Jag uthärdade.
Uthärdade fram till efter lunch då killen började ifrågasätta svaret han fick. Jasså, varför inte det då? Gräns nummer tre. Det räckte inte att vara gatuförsäljare, han tog steget över och blev dessutom oförskämd. Killen höll på att samla ihop till ett kok stryk.
Pendlade resten av dagen mellan att skadeglatt vänta på att någon skulle flippa, vilja stega ut till killen och delge några grundläggande strategier för försäljning och att vara på gränsen att gråtande be honom gå därifrån innan jag blev galen.
Tre gränser på en dag. En ganska bra pott.
Kommentarer
Trackback
