Nr 31.



Katten kom förbi. Den plockade fram pressokannan, tog in morgontidningen och satte sig i kökssoffan och stirrade ut genom fönstret. Då och då suckade den och sa: Vi var inte klara med staden.



Så gick timmarna. Kaffet tog slut, osten blev svettig och smöret flytande. Katten satt kvar. Jag flyttade undan pressokannan, dukade fram soppa och hittade några gamla flaskor att stoppa ljus i. Sen stirrade vi ut i mörkret och åt. Katten och jag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0