LockyerFox

Det som irriterar mig mest är att jag före Barcelona var så otroligt nöjd med mitt liv, jag tyckte så vansinnigt mycket om mitt sätt att leva, men nu kan jag inte hitta tillbaka.
Jag har försökt, verkligen försökt: Jag har tagit min kropp på promenader på dens bästa gator, lagat det godaste den vet att äta, låtit den ligga på kökssoffan och läsa morgontidningen i timmar, virat in den i halsdukar och tjocka koftor och bjudit den på dens favoritkaffe - allt det där som brukade vara dens bästa och som den brukade längta efter att få göra. Men ingenting känns som det brukade kännas.
Så vad var det då som hände i Barcelona som förändrade det? Det vet jag inte. Och det irriterar mig.