Nr 117.










Tomar kom förbi. Han tog med sig choklad och ost. Och kaffe. För är det något Tomar
kan så är det kaffe. Så vi åt. Och drack. Och åt. Och drack. Och somnade. När vi hade
vaknat för tredje gången bestämde vi oss för att titta på något. Vi valde djur. Döda.
Uppstoppade. I en hel dag. Utspätt med några människofoster.
Någonstans mellan rävarna och björnarna fick jag ett samtal jag hade svårt att hantera.
Det är sånt som händer. Och som man måste lära sig att ta.
Sen fick vi äckligt kaffe och för liten semla på fik och frös hela vägen hem. Men det
gjorde inget. Det blev ändå den bästa söndagen på länge.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0