Nr 122.




Bilden hade kunnat vara en bild av lyx. Kanske en drink med märkligt rött fluff på. Eller en ostkaka med extra saffran och hallonkross. Men det är den inte. Den är en bild av sjukdom. Stort glas med två brustabletter samt tranbärskapslar som vägrade blanda sig med vätskan. Färgglad misär.
Det finns så mycket man kan tänka på när man spenderar några dagar på sin soffa. Semlor tillexempel. Man kan tänka på hur mycket man vill ha en, hur man enklast ska få tag i den och om man verkligen, verkligen, orkar ge sig ut i snön efter den. Sen finns det andra saker man kan tänka på också. Saker som ger en liten känsla av frittfall och som framkallar vetjagverkligenvadjaghållerpåmed-tankar. Då blir det nästan outärdligt att ligga kvar i soffan. Kroppen blir rastlös och benen vill promenera. Så man slutar med de tankarna ganska snabbt. Ägnar sig istället åt semle-tankar och låter införskaffandet av en sådan bli det största problemet. Semla som ångestdämpare.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0