LockyerFox

Och visst måste jag påpeka att jag satt ensam på akuten. Visst måste jag det. För det var jag. Och det var inte av anledningen att ingen erbjudit sig följa med, för det hade de. Nej, jag åker ensam, det är inga konstigheter. Och visst hade jag, om jag inte varit så löjligt enveten, kunnat ringa åtminstone 5 olika personer som utan tvekan varit där på stört.
Och jag är egentligen ganska bra på att vänta. Det stressar mig inte. Nånstans vid insikten om att min stress inte gör att saker går snabbare la jag av med sånt.
Men det där med väntrum på akutmottagningar. Det är något visst. Särskilt om man varit sjuk en stund och inte ätit på länge. Särskilt om det gör ondare och ondare. Särskilt om alla andra som kommer in i lokalen kommer i klungor, par eller familjer. Särskilt om alla andra kan luta sig lite grand mot någon som håller i nummerlappen åt dem. Särskilt om det kommer barn efter barn burna, pussade och omhändertagna av sina föräldrar. Särskilt om barnen får gå före i kön.
Och jag vet inte om jag tyckte det var särskilt rättvist. Jag tyckte nog inte överhuvudtaget att människor som blir burna, ompysslade och klappade borde få gå före i köer. Däremot är jag ganska övertygad om att ensamstående, hungriga och blodsockerfallande borde få ha en egen fil.