Nr 161.


Tänkte att det kanske var en ovanligt elakartad PMS. Som höll i sig. En dag. Två dagar.
Tre dagar. Fyra dagar. En vecka. En och en halv. Normaltillstånd. En svacka.
Vill inte. Inte vara ledig. Inte jobba. Inte umgås. Inte vara ensam. Vill gråta. Vill slåss.
Vill kasta. Vill klippa. Vill riva. Klarar inte balansera. Inte hushålla. Förnufta. Se bakom.
Se runt. Se helhelt. Vara rationell.
Ämnar ta tag i situationen. Ämnar låta doktorn sätta nålar under huden och leta felet där.
Efter det kan jag med gott samvete hänge mig åt ilska, irritation och fnysningar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0