LockyerFox

Men okej, när man har fått medicin för sin sjukdom och det visar sig att medicinen gör förkylningen värre samt att den skapar en annan sjukdom, som är lika illa som den första sjukdomen men desto mer långdragen, och medicineringen av denna ska fortgå tills man är symptomfri och sedan tre dagar till, men sjukdomens symptom och medicinens biverkningar är exakt de samma - ja då är man inte så tuff längre. Då är man faktiskt, för att vara ärlig, ganska ynklig. Och tankar så som hade inte det bästa ändå varit om det fick sluta nu dyker upp.
Det är i sånna lägen man inte är så nogräknad. Det är då man provar allt som provas kan. Så när ens vän berättar om att Sientologerna ser sjukdomar som något man drar på sig för att man varit elak eller dum, och att föräldrar förhör sina sjuka barn om vad för elakheter de kan ha gjort för att framkalla sjukdomen och sedan frågar dem när de tänker bli friska igen - ja då tänker man; Det kan ju inte skada att prova?
Så här är min lista:

* När jag gick i femman retade jag en klasskamrat i ett halvår.
* Jag har dödat. Mest spindlar. Med kniv, om så har behövts. 
* När jag var tolv år blev min bästis framlottad som lucia. Jag spenderade en hel natt med att intensivt hoppas på att hon skulle få feber och att luciakronan skulle passeras över till mitt huvud istället. Det funkade.
* Har inte alltid varit helt ärlig i och hjärtlig mitt Åh vad roligt för dig! när mina vänner meddelat succé och framgång.
* Jag har vid blodsockerfall fräst till min glutenallergiske vän; Kan du inte bara äta gluten en enda jävla gång?!
* Jag har, för att vara ärlig, sagt ganska många elaka saker vid blodsockerfall. För många att rada upp. De får klumpas ihop här.
* När jag var liten och min bästis var hemma och lekte med mig låtsades jag aldrig om att jag såg att om att jag såg att klockan var dags att gå hem för henne. Så hon blev nästan alltid sen. Men jag fick leka lite längre.
* Jag bet sönder min systers favoritstudsboll (i form av en rugby-boll) bara för att det lät så skönt när man bet i den.
* Det händer att jag snackar skit. Ja. Jo. Faktiskt, ganska ofta.
* När jag tittar på konståkning har jag alltid en ganska intensiv förhoppning om att de ska trilla.
* Det händer att jag sitter kvar på sätet på den fulla bussen när en tant kliver på.
* När jag ser snygga, fräsha, lyckade och framgångsrika människor hoppas jag alltid att de åtminstone inte ska vara trevliga.

Så där. Nu vet ni. Nu kan jag bli frisk.