LockyerFox

Och jag ville inte. Jag ville verkligen inte. Jag tillockmed tummade på det. För din och för min, men inte för kärleks skull. Så jag försökte att inte låssas om det. Men så kom det en dag då jag vaknat lite för många gånger under samma bokhylla, då jag kom på mig själv med tanken att hundar kanske inte är så tokiga ändå, när jag tänkte att de minuter som inte tillbringades under den där bokhyllan, i det där garaget, i det där köket eller helt enkelt i närheten av var minuter som var en aning bortslösade.
Och det irriterar mig. Jag ville ju inte. Verkligen inte. Var ju så nöjd med att äntligen ha ett mål. Vill inte tappa bort mig. Vill inte att det ska förändras.
Men det gör man. Det gör det.
Det vore dumt att låtsas som något annat.