LockyerFox

Den där gången, för snart tio månader sedan, när jag satt i ena änden av baren på Lassasino och fick se att den där killen som var så himla full och jobbig sist stod på andra sidan baren och jag tänkte: Herregud vad snygg han är, varför såg jag inte det då? Samma gång som vi började prata med varanda och aldrig slutade och jag följde med honom till hans garage och pratet bara fortsatte och fortsatte och fortsatte tills jag sa: jag måste kissa och gick upp till toaletten som inte hade några väggar runt sig och spydde. Exakt samma gång som han bäddade med en madrass på stengolvet och vi kröp i sånna där vita saneringsdräkter och somnade i dem som piddar. Den gången jag vaknade dagen efter och sprang upp på toaletten och kräktes, för att senare krypa ner till soffan och ligga där och tänka: Jag kommer aldrig ta mig härifrån. Han är den finaste jag någonsin sett och nu har jag kräkts och betett mig som ett fyllo och han kommer aldrig vilja träffa mig igen. Och då jag sedan spenderade dagen i hans soffa, helt säker på att om jag rörde minsta muskel i kroppen skulle jag kräkas, med två tankar i huvudet 1. Jag kommer dö av bakfylla. 2. Han kommer aldrig vilja träffa mig igen. De gick som en loop. Jag somnade. Vaknade. Tittade på honom i smyg. Tänkte: Fan vad han är snygg. Nu kräks jag. Somnade. Vaknade av ett: Det finns frukost. Svarade: Tack. Tänkte: Jag kommer dö. Lyckades framåt kvällen kravla mig ur soffan, avböjde erbjudande om taxi (han ska inte få köpa mig) och krälade hemåt medan jag tänkte att han är tio år äldre än mig och jag har kräkts och blivit alldeles för bakfull och bevisat att jag är minst tjugo år yngre än honom. Och jag var helt säker på att han aldrig skulle vilja träffa mig igen.
Exakt den gången fick jag av honom, i en tändsticksask.