Nr 222.
Så det var dags för bio. Det var dags för The social network. Spännandespännande! tänkte jag och sjönk ner i biofotöljen.
I filmen fanns tusentals och åter tusentals av driftiga, kompetenta, intelligenta och handlingskraftiga män. Samt tusentals och åter tusentals kvinnor som var där i förhoppning om att få suga av de driftiga, kompetenta, intelligenta och handlingskraftiga männen. Det fanns däremot inte en enda driftig, kompetent, intelligent eller handlingskraftig kvinna.
Ett undantag; tjejen som dumpade huvudpersonen i början. Hon var normal. Men märk väl; hennes utbildning var lägre än hans, det framgick tydligt.
Och jag är så trött på jämförelser mellan manligt och kvinnligt. Är inte så mycket för vi mot dom i något läge. Är väldigt mycket för att chilla och skita i om huruvida någon har snopp eller fitta. Är väldigt mycket för vi i ett större begrepp.
Men när man sitter och tittar på en film som handlar om intelligenselitens creme de la creme och de inte har fått med en enda tjej som framstår som normalbegåvad då går det inte annat än att känna sig som dom. Dom puckade. Dom som gör allt för att få suga av filmproducentens vi. Jag var helt enkelt inte vi med de som filmen riktade sig till. Och man tröttnar. Tappar intresset. Börjar fundera på vad man ska göra för matlåda till morgondagen och om man inte ändå är litelite kissnödig om man känner efter. Man känner att de som gjort filmen hyst ett så starkt förakt för mig att jag inte kan ta deras berättelse på allvar.
För så är det. Det finns inte en människa i världen som känner sig nedvärderad och idiotförklarad av någon skulle sätta sig ner med denna någon och lyssna när den sa: Du är en idiot och inte lika mycket människa som jag, men lyssna nu på min intressanta berättelse...
Och tro mig, hade de nakna och puckade tjejerna haft en funktion för att driva historien framåt hade jag inte invänt. Då hade det varit en helt annan sak. Men nu hade de ingenting med historien att göra.
Så jag gick därifån modfälld med enda tröst att jag i alla fall blivit bjuden på filmen så jag hade i alla fall inte lagt ut några pengar på den. Och med tanken att porträttet av huvudrollskaraktären hade varit intressant om jag hade fått titta på filmen utan att hamna i försvarsställning. Jag är så trött på försvarsställning. Så trött så trött.
I filmen fanns tusentals och åter tusentals av driftiga, kompetenta, intelligenta och handlingskraftiga män. Samt tusentals och åter tusentals kvinnor som var där i förhoppning om att få suga av de driftiga, kompetenta, intelligenta och handlingskraftiga männen. Det fanns däremot inte en enda driftig, kompetent, intelligent eller handlingskraftig kvinna.
Ett undantag; tjejen som dumpade huvudpersonen i början. Hon var normal. Men märk väl; hennes utbildning var lägre än hans, det framgick tydligt.
Och jag är så trött på jämförelser mellan manligt och kvinnligt. Är inte så mycket för vi mot dom i något läge. Är väldigt mycket för att chilla och skita i om huruvida någon har snopp eller fitta. Är väldigt mycket för vi i ett större begrepp.
Men när man sitter och tittar på en film som handlar om intelligenselitens creme de la creme och de inte har fått med en enda tjej som framstår som normalbegåvad då går det inte annat än att känna sig som dom. Dom puckade. Dom som gör allt för att få suga av filmproducentens vi. Jag var helt enkelt inte vi med de som filmen riktade sig till. Och man tröttnar. Tappar intresset. Börjar fundera på vad man ska göra för matlåda till morgondagen och om man inte ändå är litelite kissnödig om man känner efter. Man känner att de som gjort filmen hyst ett så starkt förakt för mig att jag inte kan ta deras berättelse på allvar.
För så är det. Det finns inte en människa i världen som känner sig nedvärderad och idiotförklarad av någon skulle sätta sig ner med denna någon och lyssna när den sa: Du är en idiot och inte lika mycket människa som jag, men lyssna nu på min intressanta berättelse...
Och tro mig, hade de nakna och puckade tjejerna haft en funktion för att driva historien framåt hade jag inte invänt. Då hade det varit en helt annan sak. Men nu hade de ingenting med historien att göra.
Så jag gick därifån modfälld med enda tröst att jag i alla fall blivit bjuden på filmen så jag hade i alla fall inte lagt ut några pengar på den. Och med tanken att porträttet av huvudrollskaraktären hade varit intressant om jag hade fått titta på filmen utan att hamna i försvarsställning. Jag är så trött på försvarsställning. Så trött så trött.
Kommentarer
Postat av: N. Suffermountain
Kan knappt säga "shit Moa ... det sa du bra" utan att känna mig livrädd att förväxlas med en driftig intellektuell och handlingskraftig producent. Eller ett naivt pucko som inte fattar när man bara ska hålla med.
Men shit Moa ... Jag är en otydligt larvpotta i jämförelse. Hepp.
Trackback
