Nr 196.


Kan jag få ligga ner? Jag tycker sånt här är lite läskigt.
En kvart senare hade jag nästan ålat ur stolen, ner på golvet och inget blod hade ännu kunnat tappas på burk. Det fingrades, daskades, letades ådror, drogs åt hårdare med resårbandet, byttes arm. Dina blodådror rullar undan. Så är det, tänkte jag, exakt så är det när man har leukemi. Då rullar de undan. Får en halare yta och vandrar iväg. Exakt så. En halvtimme senare än jag klar. Halvsvimmad, likblek och några droppar blod fattigare. Sitter i trapphuset utanför laboratoriet och försöker känna efter om fötterna finns.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0