LockyerFox

Det blev en såndär vecka. En sån när man inte riktigt kan se vad man har, utan bara vad man saknar. Varje morgon har jag vaknat och tänkt: Idag vänder det. Men det ville aldrig riktigt vända.
Så jag gjorde det jag kunde; Godispåsen fanns aldrig längre än två steg bort, kroppen kläddes i mjuka och snälla material, den virades nogsamt in i täcken, den matades med den godaste maten, den fick dusha extra länge, den fick sova ut och äta frukost i sängen och den fick nya skor att gå i på jobbet. När solen tittade fram fick kroppen stå i dess strålar. Sug åt dig nu då! fräste jag åt den, Skärp till dig och sug åt dig! Men ingenting har hjälpt. Huden är tunnare. Inga marginaler finns. Man gråter för ingenting och allting. Man blir osams med arbetskamraten man aldrig blir osams med. Man kan bara se andras lyckanden och sina egna misslyckanden. Man springer på Mannens söta ex inne i mataffären och kan inte hantera det. Man upptäcker att man, utan att vara medveten om det, långsamt backat in bakom en hylla. Hon har sett dig Moa, du kan inte stå här bakom och gömma dig.
I de lägena är det bra att ha hittat en vän i sitt ex. I de lägena är det bra att kunna sjunka ner över en öl med honom, sucka och säga: Varför ÄR jag sån här?
Och han kan svara ärligt. Han kan säga alla de där sakerna man inte kunde ta till sig på den tiden man stod högröda i ansiktet på varsin sida matbordet och skrek åt varandra. Nu kan man lyssna. Och man kan ta till sig. Nästan.
Han säger att det inte handlar om dem, utan att det handlar om mig. Min självkänsla. Och att jag på allvar borde läsa den där boken han gav mig och fortsätta min terapi. Och han säger att jag kanske borde se längre bort än migsjälv.
Han frågar; Om du ser digsjälv som en Barbapappa av ihåligt hårdplast kanske möjligheten finns att fler än du har svårt med självkänslan? Kanske finns det en liten, liten, möjlighet att fler än du lever med liknande tankar?
Kanske det, men allt är alltid värst när jag har det, svarar jag och är nästan seriös.
Så kommer helgen och helgen är tamejfan helgen det ska vända för jag är ledig och jag ska gå på min väns vernissage och livet ska vända. Fredagnatten ligger jag vid toaletten, kräkandes. Lördagen ligger jag platt i soffan, magen vänder sig och världen snurrar.
Magsjuka? Matförgiftning?
Det här var inte helgen det vände.

Lars Winnerbäck – Håll ut