LockyerFox

Vi bestämde oss för att det var dags för slottsvistelse. Så vi hyrde ett vrak och styrde
hjulen emot Skara. Eller Vara. Eller nåt.



Väl framme hälsades vi välkomna av en björn. Fast det är inte helt sant. Vi hade hälsats
välkoma av en björn om vi varit några dagar tidigare. Nu hade den åkt iväg på retreat
och restauration och vi fick nöja oss med att hälsas välkomna av en bild på en björn.



Väl uppe på rummet hängde vi med tsarfamiljen...



... klappade på våra lena tapeter av sammet...



... och hälsade artigt på den bistra mannen med hatt.



Trots att rummet var ett väldigt fint rum dröjde det inte mer än tio minuter innan det såg
ut som social misär. Vi har den effekten på rum. Tur att vi inte är granskade av
socialtjänsten. Vi skulle aldrig godkännas för att ha hand om ett barn, mumlade Mannen.



Eftersom rummet gick i svart, rött och guld gick jag ochså i svart, rött och guld. Jag ser
mig själv som en kamelont som gör sitt bästa för att smälta in, bli ett med omgivningen
och vara osynlig.



Nåväl, kvällen kom, femrätters åts, vin dracks, magarna höll på att spricka, benen fick
en promenad i slottsparken och sen sa rumporna duns! ner i fotöljerna framför den öppna
spisen. Ugglan höll oss sällskap. Och renhornen. Där satt vi kvar med våra wiskeys medan
personalen stängde och gick hem. Ett helt slott för oss själva - fint som snus! Tänkte vi.



Kvällen blev natt och vi tassade upp för trapporna, förbi biljardbordet, och in på rummet
och kröp ner under täcket. Jag kommer aldrig bli hungrig igen i hela mitt liv, hann vi säga
till varandra innan vi somnade som barn. Fast det där var inte sant, det vet ju ni, för
morgonen efter var det dags för slottsfrukost...



... och visst lyckades vi klämma i oss både plättar och sill och ägghalvor och hembakt
bröd och marmelader och kaffe och jos och allt annat som såg så himla gott ut.
Efter det hoppade vi in i vår Citro som tappat bort -en och åkte hem igen.



Snippsnappsnut - så var sagan om slotsvistelsen slut!
(Nästan, för det fanns ju en hemväg också med en hund som hade rullat sig i fiskrens
och en lånebil som inte gick att lämna tillbaka och regnet som regnade och en farmor
som matade hunden med tårta och allt det där andra. Men det tar vi en annan gång. För
nu ska jag gå och lägga mig. Godnatt!)