LockyerFox

Det är väl egentligen inte det att jag tycker att en febervecka är helvetet på jorden och något att söka enorma mängder medlidande för. Nej, verkligen inte.
Men om en vecka inte innebär en vecka per år, eller en vecka per årstid, utan snarare börjar närma sig en vecka i månaden - då är det liksom svårt att vara tapper. Att tiga och lida ligger plötsligt så himla långt bort. Och när man dessutom sökt hjälp för att försöka förstå vad det är som är fel, men inte mötts av något somhelst intresse, då är det svårt att inte bli förtvivlad när man återigen ligger svettig på soffan, stirrar i taket och önskar, önskar, önskar sig någon annanstans.