Nr 183.




Man har en mango. Man är ganska sugen på sin mango. Men mangon är stenhård. Man klämmer och väntar. Dagarna går. Mangon är fortfarande hård.
Man gör det bästa man kan för mangon; lägger den i fönstret så den får titta ut, låter den sola sig i solskenet och då och då stryker man den förstiktigt över magen och säger Söta lilla mango, jag vill äta upp dig. Men fortfarande - ingenting. De andra frukterna man hade tänkt ha som tillbehör i fruktsalladen med mangon har mognat, övermognat och ruttnat för längesen. Man börjar tvivla. Man börjar misstänka att mangon följt med hem utan att någonsin haft för avsikt att mogna och vara med i någon fruktsallad. Hoppet om att mangon skulle vara den frukt som innehöll exakt de där vitaminerna man behövde för att bli frisk igen har grusats. Man känner sig lurad. Man funderar på om det ändå inte vore bäst att öppna fönstret och rulla mangon över kanten.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0