Nr 190.


Bästa Maria Wetterstrand.
Jag röstade på dig. Jag är åt vänsterhållet. Har så alltid varit, och kommer så förbli. Men jag röstade grönt i år. För jag gillar er och jag gillar dig. Jag tror att du skulle bli en fantastisk stadsminister. Fast jag visste ju att ni inte skulle vinna, det handlade ju om block. Men eftersom jag hejar på de röda men önskar de gröna mer inflytande la jag alltså min röst på er.
Nu blev det ju inte så bra det här. Det visade sig att det fanns några som tänkte väldigt annorlunda. Extremt annorlunda. Katastrofalt annorlunda. 
Och det jag vill säga, Maria, det är det att jag som grön väljare känner att vi nu är i ett läge där ändåmålen helgar medlen. Jag är inte moderat. Jag är inte blå. Inte ens lite svagt lila. Jag är röd. Men jag vet att de blå ändå är människor, även om vi inte delar samma åsikter. Vad jag hoppas är att du kommer samarbeta med de människorna. Jag vet att det kan bli svårt, jag vet att det är mycket kompromisser som ska till. Men i ett sånt här läge måste man rucka. Man kanske tillockmed måste rucka ganska hårt.
Jag vill ha en rödgrön regering. Det kommer jag inte få. Men jag tar hellre en grönblå än en där IdioternasSammansvärjning får vågmästarroll. Ändåmålen helgar, somsagt, medlen. Kom igen nu! Bjud till!

Kära Fredrik Reinfeldt.
Du och jag tycker inte särskilt lika. Inte i så mycket alls faktiskt. En gång läste jag att du gillar Basshunter, och det gör då verkligen inte jag. Men på en punkt verkar vi vara ense: Vi vill inte ta i SverigeDemokraterna ens med tång. Låt oss ta det här tillfället att enas i våra likheter. Ring upp Maria Wetterstrand och bjud över henne på en kopp kaffe vettja. Släpp prestigen.

Jimmy Åkesson.
Den svåraste utmaningen resten av partiledarna står inför de kommande fyra åren är att på ett övertygande sätt lyckas säga: "Nej Jimmy vi skrattar inte åt dig, vi skrattar med dig. Vi lovar!".


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0