Nr 366.
För drygt tre veckor sedan åkte jag från staden, ut på landet. Imorse kom jag tillbaka. Där stod jag, nyvaken och yr, på centralstationen. Vinglade. Tung väska. Hungrig mage. Tre veckor med otroligt många händelser och upplevelser gjorde att det kändes som ett halvår sen sist. Främmande stad. Främmande människor. Och faktiskt för första gången på väldigt länge - inget jag längtar efter. Staden som var min och som jag inte kunde lämna spelar ingen roll längre. Vinglade via café med ostsmörgås iväg till jobbet. Hittade lådor, papper, kuvert på samma plats där jag lämnat dem. Står de kvar här än? Tre veckor Moa. Inte ett halvår. Kom ihåg.
Så vad hände under de här tre veckorna som fick allt jag tidigare värderat att verka litet och ovesäntligt?
Allt. Och faktiskt ingenting.
Men vi tar det i kronologisk ordning. Eller hur?
Så vi hänger med. Det är nog bäst. Eftersom jag inte är helt säker på att jag gör det själv.
Kommentarer
Postat av: Rebecka
Såklart det är du! Känner ingen annan Moa.
Postat av: Simhopperskan
Jag är glad att ha dig tillbaka. Jag har saknat dig.
Postat av: Moa
Rebecka: du fina, fina människa. Tack. Nu blev jag jätterörd. TACK!
Simhopperskan: Nu är jag tillbaka. Nu lämnar jag dig aldrig.
Trackback
