Nr 367.




Tre veckor sa jag.  Vi börjar med den första. En resumé. Detaljerna tar vi senare. Eventuellt. Om vi orkar.
Den började där det slutade. Feber. En relation på paus.
- Nu ska jag in i Torpabubblan, Lilla Tjocka, jag tror det blir bra. Jag tror jag behöver tänka på allt annat än en relation på paus.
- Kom Onda Dockan, bo hos mig så gör vi en gigantisk bubbla. Vi är bra på det. Ingen kommer innanför när vi bubblar.

Så jag packade mina väskor och flyttade in i det vita huset vid sjön. Huset med handdukstorkare i varje badrum. Med tillhörande båt. Med spishäll från framtiden. Med flera uppsättningar lakan. Med värmeslingor i golvet.
- Du, Lilla Tjocka Reklamaren? Vi lever inte i samma verklighet.
Och sen repetitioner, repetitioner, repetitioner. Anteckningar. Glasspapper. En ofrivillig parmiddag. Sena kvällar på verandan. En nyinköpt ljuslykta som höll i 15 minuter. Snöspraysletande. Morgonbåtåkning med kaffe och smörgåsar till repetitioner. Matning av ankor med ris. Småstadshandlande under ångest. Gräsmattor som blev leråkrar. Födelsedagsfirande för den lilla tjocka. Genrep som gick lysande. Premiär som gick alldeles fantastiskt. Premiärfest som varade från kväll till natt till morgon. Ett gigantiskt bråk. En släkting med tillhörande reklamflickvän, båttur och märklig lunch i bråkets baksmälla. En fantastiskt recension. En till. Och en till. Och; ännu en. Tre föreställningar. Promenader i mammas trädgård. Samtal bland vinbärsbuskar. En pappa med sin nyrenoverade gröna jaguar. En mamma som förser en med matchande kläder till första åkturen. Och där. Där tog första veckan slut.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0