LockyerFox

Nu är vi där. Vid slutet. Nästanslutet: Vecka 3.
Den utlovade utlånade regissörsmuggen anländer. Den är fantastisk. Den får ha kaffe i sig och gräs under sig. Många gånger. Den får kärlek, omtanke och mjuka läppar mot sin kant. Livet i det vita huset vid sjön fortsätter. Jag adopterar den tillhörande jaguaren. Bara du hämtar mig klockan 15.15 är den din. Jag lyder. Jag hämtar. Före det är den min. Simhopperskan anländer i räserbil. Simhopperskan klarar sträckan Göteborg- Torpastenhus på en hissnande tid. Alla imponeras. Alla förfäras. Det blir släktbesök i det vita huset vid sjön. Olika släkter. Pappabiologisk och pappabiologiskfru. Rödvin och tjuvrökning. Simhopperskan och jag ägnar en förmiddag i billighetsskobutiken i Gällstad. Hoe-heelsen blir provade, älskade och fotograferade. Och loppisar. Loppisar. Loppisar. Samt ett tygbutiksbesök med tillhörande bråk nr 3. Mer släkt. Mammabiologisk och mammabiologiskman samt granne. Varandamiddag. Wiskey på en brygga. Och såklart: föreställningar föreställningar föreställningar. Varje dag. Varje dag 20 personer som fyller mig. Med kärlek. Ambition. Vilja. Ömhet. Allt det där man aldrig kan beskriva, bara känna. Så jag beskriver inte. Känner istället. Och sen? Sen var det slut. Nästan.