LockyerFox

Det är en såndär dag; Man glömmer sitt lypsyl hemma, läpparna spricker. Man råkar stöta till en tant på vagnen som fräser åt en att söka hjälp. Man glömmer sin matlåda och har inte råd att köpa lunch. Man lever på en macka. Efter jobbet tänker man att man ska unna sig blommor trots att budgeten är på sitt smalastesmalaste, så man traskar iväg till sin bästa blomsteraffär och väljer mycket ekonomiskt ut de finaste tulpanerna för det vettigaste priset. När man kommer fram till kassan säger kassörskan: 98 kronor tack! Nej, tänker man, så mycket kostade de inte. Sen känner man sig som ett barn när man halar fram sin välfingrade hundralapp utan någon protest. Ett litet kurr av pengaångest i magen. Man går in på systemet. Man ska få en billig flaska vin. Man ska bara kika lite på whiskeyn först. Mitt bland whiskeyflaskorna får man ett samtal om ett jobb man sett fram emot som ställs in och ekonomin rasar ihop i huvudet. Pengaångesten slår vålter från tårna upp till nyckelbenen. Man har blodsockerfall. Man snurvlar. Man börjar gråta. Mitt mellan Jura och Jack Daniels. Man snorar och hulkar. Man får syn på en kassörska som stirrar. Man tar, i skämsel och genans, tag i första bästa flaska och rusar till kassan. Det blir 404 kronor, säger kassörskan. Va? Ångesten gör frivolter. När man ställer sig vid busshållplatsen inser man att man tappat sitt busskort. Det finns i n t e  e n  c h a n s att man har råd med ett nytt. Man går. Det snöar. Man går. Det blåser. Väl hemma märker man att internet lagt ner.

Just D – Droppar