Nr 268.
Måndag.
- En fiskgryta att ta med tack.
- 75 kronor.
- Jag behöver ingen påse, jag jobbar rakt över gatan.
- Jaha, då hoppar vi påsen.
Tisdag.
- En athen-sallad att ta med tack.
- 70 kronor.
- Det behövs ingen påse, jag ska bara rakt över gatan.
- Okej, då struntar vi i påse.
Lördag.
- En vegetastisk pasta att ta med tack.
- 75 kronor.
- Det går bra utan påse, jag jobbar rakt över gatan.
- Ja då skippar vi påsen.
Måndag.
- En fiskgryta att ta med tack.
- 75 kronor.
- Nej, jag behöver ingen påse för jag jobbar rakt över gatan här.
- Jasså, ja då så.
Onsdag.
- En vegetarisk pasta att ta med tack.
- 75 kronor.
- Nej tack. Jag behöver ingen påse för att jag ska bara gå rakt över gatan.
- Jaha. Då sparar vi på påsen.
Torsdag:
- En athensallad att ta med tack.
- 70 kronor.
- Du, jag behöver ingen påse. Jag ska inte så långt, bara rakt över gatan.
- Okej, då struntar vi i den.
Om och om igen under i tre och ett halvt års tid.
Nu måste jag drista mig till att fråga:
Bästa PourBon-personal, finns jag för er?
Åh, vad jag känner igen det!
Kårrestaurangen; Nej-tack-jag-behöver-inga-plastbestick-fast-jag-tar-take-away-jag-jobbar-här-på-Chalmers-precis-här-i-samma-byggnad.
Först tänkte jag säga något spydigt om grå mus och sånt men jag ångrar mig och istället säger jag bara Oj va konstigt. Det är faktiskt jättekonstigt. Nästan så du borde fråga nästa gång det händer. När jag jobbade sådär ansträngde vi oss för att minnas kunder eftersom man som kund VILL bli ihågkommen, det gör att man känner sig speciell, det knepet ligger ju för sjutton på typ plats nummer 2 på Listan på saker man kan göra för att få nöjda kunder och öka sin försäljning.
Jag tycker vi spöar personalen i samma veva som vi spöar Sara I.
Ajavet, visst är det asmärkligt och oproffetionellt?
Att det dessutom är snordyrt och att jag handlar där alldeles för ofta gör inte saken bättre.
