Nr 346.




- Jag längtar tills vi bråkar första gången, sa den lilla tjocka reklamaren bland badrumsmattorna på IKEA för inte alls så länge sedan.
Och två veckor senare:
- Din jävla skit!
- Ah, fast du är en större skit!
- Är jag inte!
- Är du visst!

Så var det gjort. Bråket avklarat och utrett. Inte så mycket att längta efter, om ni frågar mig. Men det firades med en finöl och senare en båttur långt ut på Åsunden. Och jag fick låna den marinaste tröja jag någonsin lånat. En sån som man INTE kan ha på bryggan i Smögen, konstaterade reklamaren. Men jag var nöjd. Jag kom så nära att vara en marin överklassbrud jag någonsin varit; för en kväll fick jag låtsas att jag gillar Lexington.

Och varför vi bråkade?
För att han var dum och jag var snäll.
Så klart.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0