LockyerFox

Det är ju inte direkt någon storblogg jag driver. Det är inte så att vipinbjudningarna står som spön i backen och inte får jag skriva autografer på stan heller. Nej, för att vara ärlig trodde jag att läsekretsen sträckte sig till min mamma och den närmast sörjande vänskapskretsen som känner sig en smula förpliktigade. Men. Men så visade det sig att jag har en läsare som jag inte känner! Ja, en som jag aldrig träffat! Och denna någon skrev ungefär så här: Hej Moa, du känner inte mig och jag känner inte dig, men jag hittade ett halsband på en sida som jag tror du skulle gilla. Hejdå. Så jag surfade mig genast dit och kikade, och jissesfrid, det kan ha varit ett av de finaste halsbanden jag sett! Och nu är det mitt. I min ägo. Skeppat från amerikat, uthämtat på karljohansgatan, hemburet av min man. Och nu: Mitt.
Lyckligare halsbandsägare än så här blir man inte. Även om jag kanske ser lite trulig ut på bilderna.