Nr 356.
- Lilla tjocka reklamaren?
- Ja, onda dockan, vad är det?
- Det är inte så roligt just nu, lilla reklamaren.
- Nej onda dockan, jag vet. Vill du att jag ska rädda dig?
- Ja. Rädda mig.
- Då ska jag ta dig till Lexingtons förlovade land. Där kan man sitta på bryggor, dricka vin på klippor och äta räkor i sjöbodar. Du ska sätta dig på bussen, och jag ska hämta dig när du kommit fram.
- Ok lilla reklamaren.
- Du, lilla tjocka reklamaren?
- Ja, onda dockan, vad är det?
- Du jobbar alltid så himla bra med ljus.
- Jag vet onda dockan, jag vet.
- Lilla tjocka reklamaren?
- Ja, onda dockan, vad är det?
- Du är så grym.
- Nej det är du som är.
- Nej du.
- Nej du.
- Du!
- Du kan va!
- Du, onda dockan?
- Ja lilla tjocka reklamaren.
- Ska vi gå och lägga oss?
- Nej.
- Tänkte väl det.
- Du, lilla tjocka reklamaren?
- Ja, onda dockan, vad är det?
- Jag är inte säker på att det här är min värld.
- Jag vet onda dockan, jag vet.
- Men det är trevligt att hälsa på i den. Göra ett studiebesök. Vet du vad lilla tjocka reklamaren?
- Vad, onda dockan?
- Förut, när jag gick på bryggan, så såg jag alla människorna. Och vet du? Alla såg likadana ut. Alla hade likadana vita, marinblå eller röda vindjackor, likadana vita fräscha byxor, likadana seglarskor, likadana begynnande ölmagar, likadana blonda fräsha fruar och likadana lexington drömmar. Och vet du mer lilla reklamaren?
- Vad, onda dockan?
- Det kändes som att det inte var på riktigt. Utan lite som disneyland. Uppbyggt för att vara mysigt, och som att det förväntas av folk att vara på ett visst sätt. Semester-sättet. Härligt avslappnat, fast ingen någonsin slappnar av och nufårviverkligenpassapåattnjuta fast ingen riktigt njuter. Och du, reklamaren? Om alla ser likadana ut, jämför man sig inte väldigt mycket med varandra då?
- Förmodligen onda dockan. Förmodligen.
- Onda dockan?
- Ja.
- Det är morgon nu.
- Reklamaren?
- Ja?
- Jag har nog aldrig sovit i så mjuka lakan som jag gjorde i natt.
- Jag vet. Men du, onda dockan?
- Ja.
- Ska vi åka hem?
- Vi måste nog.
- Vet du?
- Vad?
- Jag har en katt.
- Jag vet lilla reklamaren, jag vet.
- Den är svart.
- Det är den.
- Onda dockan?
- Ja.
- Jag tänkte på en sak. Tänk om jag skulle ta plasten på alla de vita höbollarna och gå till löfbergs lila och säga till dem att de får köpa den och färga den lila, och sen skulle jag ge plasten gratis till alla bönder så när du var ute och åkte och såg de små lila bollarna ligga på ängarna så skulle du genast tänka på löfbergslila. Fatta vilken affärside och fatta vilken effektiv reklam det skulle varit.
- Ja, det skulle det varit. Och jag skulle vara tvungen att sluta umgås med dig för jag skulle förakta ihjäl dig.
- Va!
- Du har sålt din själ till satan.
- Har jag sålt min säl till satan?!
- Själ, lilla reklamaren, inte säl. Det är skillnad.
- Jag jobbar inte för satan!
- Jo, det gör du. Du jobbar för satan och jag är ljusets ängel.
- Va, tar du kort på mig nu? Jag är ju arg!
- Jag vet. Jag tycker det är lite fint.
Kommentarer
Trackback
